Perfektionisten ska alltid vara värst.
- Berättar du om dina semesterplaner försöker hon bräcka dig, säger experten och före detta superperfektionisten Elizabeth Gummesson.
Allt är en tävling. Perfektionistens strävan efter att vara värst handlar inte bara om att vilja ha det bättre. Det är omvänt också.
För några år sedan var Elizabeth själv uppslukad av att göra perfekta prestationer, oavsett om det handlade om att göra en arbetsuppgift noggrant eller att vara punktlig. Hon skulle vara snabbast och alltid framstå som den som gjorde det lilla extra.
- Skulle någon komma på fika såg jag till att ha absolut välstädat, och det var helt uteslutet att köpa fikabröd. Jag bakade verkligen sju sorters kakor, säger hon.
Viktigast för Elizabeth och för en typisk perfektionist är att visa upp sin duktighet för alla andra, och därmed få bekräftelse. När en perfektionist ska ha en middag, kan förberedelserna med att välja servetter, fundera på dukning och handla mat ta flera dagar, trots att det bara är en vanlig middag. När vännerna kommer finns inte så mycket energi kvar.
Elizabeth blev till slut medveten om sitt beteende, såg mönster och vad det fick för konsekvenser. Hon började våga ta mer utrymme, säga ifrån och göra arbetsuppgifter som hon aldrig tidigare skulle vågat göra - och rädslan byttes ut till nyfikenhet. Erkännandet och önskan om att förändra blev vägen till en lugnare och tryggare person.
Viljan att vara perfekt behöver inte alltid vara fel. Problemet kommer när prestationskraven finns i jobbet, relationer, träningen och på så många områden att det inte går att hantera.
- Det finns ingen glädje i det då. Men att släppa kraven handlar inte om att aldrig ha några ambitioner eller att inte vilja vinna. Det handlar om att veta när du ska bromsa och när du ska gasa - och känna trygghet i det.
