Vanna Rosenberg är bland annat aktuell i filmen ”Tills solen går upp” och SVT Play-serien ”Premiärdatum oklart”.
1 av 2: Vanna Rosenberg är bland annat aktuell i filmen ”Tills solen går upp” och SVT Play-serien ”Premiärdatum oklart”. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
”Att få spela ett kärlekspar med Mikael Persbrandt var alldeles fantastiskt”
2 av 2: ”Att få spela ett kärlekspar med Mikael Persbrandt var alldeles fantastiskt” Foto: CARL ANDERSSON / SPA SPA | SWEDISH PRESS AGENCY

Vanna Rosenberg: ”När vi möttes blev jag lugn”

I filmen ”Till solen går upp” möter Vanna Rosenberg en gammal kärlek i drömmarna, kärleken spelas av Mikael Persbrandt. Själv har hon ingen som helst lust att träffa något ex i ett drömtillstånd.

Privat lever Vanna med sin stora kärlek Ulf. För att ta hand om relationen knycker de stunder vid köksbordet, där de har ett ständigt pågående samtal.

Så här får Vanna ihop livets alla delar.

Arbete: ”Att få spela ett kärlekspar med Mikael Persbrandt var fantastiskt”

– Att få medverka i ”Tills solen går upp” var väldigt fint. Det är en vuxen kärleksfilm med inslag av välbehövlig magi. I filmen får man möta två par som lever i nutid i lyckliga relationer.

– När Mikael Persbrandts karaktär Peder stöter på sin gamla kärlek Hanna, som jag spelar, väcks något till liv. Peder, som är väldigt intresserad av gamla böcker, har sneglat på en fantastisk bok i svartkonst. Drömeskapismen kan ta sin början. På olika sätt kan våra karaktärer mötas. Men vad är verkligt? Och vad är bara en dröm?

– Att få spela ett kärlekspar med Mikael Persbrandt var alldeles fantastiskt. Det finns en lyssning, en ödmjukhet, nyfikenhet och en otrolig tillit till den andre hos honom. Vi har aldrig jobbat ihop förut. Han är en känd person som jag sett både på och utanför scen och läst om. Det var väldigt roligt att få upptäcka en människa.

Har du någon du skulle vilja träffa i drömmarna?

– I drömmarna vill man träffa människor som inte längre lever med en. Jag kan helt sanningsenligt säga att gamla kärlekar drömmer jag inte om. Och jag har inte heller någon lust att drömma om dem. Om jag fick välja skulle jag hellre träffa Julia Cæsar eller Charlie Chaplin.

Kärlek: ”Vi knycker till oss stunder vid köksbordet”

– Jag lever med min stora kärlek Ulf. Han är otroligt fin. Vi är inte så bra på att ta oss tid att göra saker utan barnen, eftersom vi vill vara med dem hela tiden. Däremot knycker vi till oss stunder vid köksbordet där vi resonerar om allt ifrån jobb till hur vi pratar med varandra och vad vi kan förbättra. Vi står inte still och gömmer oss inte.

– Sedan tror jag att det kan uppstå svårigheter därför att tiden är knapp och jobbet tar mycket tid. Att få allting att spraka och gnistra hela tiden går inte. Då måste du ha en mat- och sov- och uppfinna-hjulet-klocka.

– Vi träffades genom vänner till oss båda. Det var tursamt att de kunde hjälpa till med det där, för det är lätt att du söker partner baserat på uppväxt och självkänsla. Är man lite halt och lytt mentalt går man ju på nitar. När vi möttes blev jag ögonblickligt lugn. Jag rusade inte i väg, utan hann med. Naturligtvis finns det en förälskelse med i det här också.

Vanna Rosenberg

Ålder: 47.

Gör: Skådespelare, sångare.

Bor: Egnahemsvilla från 1922 i Enskede, södra Stockholm.

Familj: Maken Ulf Synnerholm, 48, filmproducent. Barnen Dafne, 11, och Bille, 9. Aktuell: Filmen ”Tills solen går upp” tillsammans med Peter Dalle, Helen Sjöholm och Mikael Persbrandt. ”Premiärdatum oklart” på SVT Play – coronahumor med bland andra Henrik Dorsin och Johan Ulveson.

– Jag tror Ulf kände sig glad över att finna ett ögonpar som han tyckte om att möta. Vi kunde snabbt ringa in att vi har samma starka intresse för kultur och människor. Jag gillar att Ulf tycker så mycket om människor, är förstående och icke dömande.

– Vår kemi är lugn med mycket humor. Däremot kan vi bråka med oss själva och irritera oss på att vi är oerhört veliga. Det händer att vi fastnar. ”Vi skulle kunna åka till Kolmården?” ”Ja, det vore kul. Eller så är vi bara hemma?” ”Ja, det kan vi också vara.” Då kan vi skapa frustration och det pratar vi ganska mycket om.

– Vi tycker båda att det är härligast att vara hemma med barnen. Sitta och snacka, lyssna på bra musik, tända ljus och ta ett glas vin.

Fritid: ”Det är nästan som att vinna på Keno”

– Jag försöker vara med min familj och vara i gång med ett arbete. Det kan vara en text som ska repeteras in. Får jag ro tillräckligt tycker jag om att sjunga och skriva. Jag tycker om att bara gå och lyssna på musik, vara i naturen och laga mat.

– Och naturligtvis träffa kompisar. Det är nästan som att vinna på Keno. Att få skratta och känna att man har vänner som är skrattbenägna.

Personlig utveckling: ”Jag har en stor andlig öppenhet”

– Jag törstar efter ny kunskap, nya insikter. Min upplevelse är att de kommer i stillhet. I rofylldhet kan saker du upplevt landa i dig. När jag har tid och ro läser jag. Överlag försöker jag vara närvarande och lyssna på vad andra har för klokt att säga. När jag står hemma och diskar, kan jag tycka att jag inte tänkt en enda ny, redig tanke på hela dagen. Så kommer jag ut och kan möta fritidsfröken som drar i gång en historia. Jösses vad intressant!

– Min mamma var en riktig skattletare. Hon hade gåvan att leta andra sorters skatter, som stenar och vrakgods. Mamma var magisk i sin fantasi och kreativitet. En obotlig optimist. Ibland tyckte jag att hon drog förbi saker. Jag har ju pappas gener i mig också, har ett större vemod och faller lättare ner i svårmod. Men i mig finns också ett väldigt bus, som är mammas. Fast pappa är också ganska skojsig, men man måste lura in oss i det.

Vanna Rosenberg tillsammans med maken Ulf och barnen Dafne och Billie Foto: EXPRESSEN

– Jag har en stor andlig öppenhet och väljer att tro att det finns alla möjliga pågående skikt och rörelser. Jag kallar det en ödmjuk riktning. Mikael Persbrandt sa så fint att man ödmjukar sig. Låter tanken rensa upp i flödet och tänker ljusa tankar som är av godo. Ungefär som att man riktar en strålkastare. Här är det som är viktigt, det som jag vill be för. Man måste göra det man kan och ägna människor och världen en omtanke.

– Vi har tappat bort vår intuition och andliga lyssning, men i naturen stillnar det. Ljud, ljus och doft förstärks. Där kan jag känna närvaro.

Hälsa: ”Jag förstår att jag måste balansera upp”

– Under pandemin har jag trimmat upp mig. Förut tyckte jag att en mil är en supersträcka. Nu är jag så motiverad att jag kan springa 1,3 eller 1,4. Då kan jag ställa mig i badrummet och uppleva att jag har lite superkraft.

– Förut har det varit perioder, då det gått upp och ner. Jag har kommit till en punkt där jag förstår att jag måste balansera upp. Intaget av mat kan jag minska lite på, men det känns inte så krångligt längre. Jag närmar mig 50 och kan stå emot. I dag tänker jag att löpningen och rörelse i naturen ger den sundaste, mest varaktiga belöningen.

– Någon gång när vi tagit en bit kaka eller en skål chips, har min man förut sagt: ”Nu åt man den där, det var ju onödigt.” Då har jag svarat: ”Snälla, vi säger inte så. Då förtar vi ju all glädje.” Det är inte friskt att slå på sig själv direkt efter att man fått äta något gott. Bättre att säga: ”Underbar smörgås det där!” I det tysta planerar jag glatt att jag ska träna för att jämna ut litegrann, inte för att straffa mig själv.

– Jag springer också bort min oro som kommer i skov. Jag är oroligt lagd och pandemin har på gott och ont fått mig att förflytta oron, som blivit mer övergripande. Den vanliga oron stillnar. När jag springer får jag tillgång till en hoppfullhet och energi att klara dagen. Om jag inte får gå och jobba löser jag ett korsord eller dammsuger och tycker att det räcker rätt jättebra.

– Samtidigt är jag som en stadig ardennerhäst som bara knallar på och inte räds att det är tungt. Mamma hade en otrolig energi, som jag har fått. En rastlöshet som jag stävjar med rörelse.

– I februari var jag sjuk. Då var corona ett nytt begrepp. Min kollega på teatern kom hem efter en utlandsresa med alla symptom. De tog bara sänkan på honom och vi spelade ihop. I många veckor hade jag märkliga symptom som yrsel, lite jobbigt med andningen och feber. Men när jag testade mig i september hade jag inga antikroppar.

Ekonomi: ”Största lyxen i ett liv är att du inte behöver titta på kvittot”

– Det går runt. Jag tänker att den största lyxen i ett liv är att du inte behöver titta på kvittot när du handlar i mataffären. Det slipper jag.

Familj & vänner: ”Mamma gav mycket när hon levde”

– Det finns alldeles utomordentliga människor omkring mig. Däremot kan jag tycka att jag inte hör av mig som jag borde ibland. Jag tänker att jag mest stör eller inte är så viktig? Det är feltänkt och jag bannar mig själv. Det enda som räknas är att man ringer. Kan de inte prata säger de det.

– Det som förenar mina sanna vänner är att vi inte skuldbelägger varandra för att man inte hörs. I vänskapen får bara rymmas glädje, annars får den inte plats.

– Min familj är underbar. Relationen med min pappa är fin och verkligen värdefull. Jag har även kontakt med min styvpappa och mina systrar på pappas sida. Jag har ju inte så många kvar.

I ”Tills solen går upp” spelar Vanna rosenberg mot Mikael Persbrandt. Foto: OLYMPUS DIGITAL CAMERA

– Mamma är med mig på ett sätt som föräldrar man älskat är. Sorgen är randig och jag tycker att min mamma klär vackert i randiga tröjor. Jag blir påmind om henne hela tiden och jag tycker mer och mer att jag vill likna min mamma. Allt som var fantastiskt med henne. Med åldern förstår jag vad en annan människa gått igenom och möter mamma i varje ålder. Då växer kärleken och det är ganska vackert. Nu har hon varit borta i nio år. Mamma gav mycket när hon levde och det finns med nu.

Boende: ”Att flytta till Skåne är ett stort drömprojekt”

– Jag bor i en egnahemsvilla byggd 1922 i Enskede. Här i villaidyllen finns tillräckligt med grönt för att man ska andas lugnare.

– Att flytta till Skåne är ett stort drömprojekt. Från jag var 19 tills mamma gick bort bodde hon i Skåne. Österlen blev hennes paradis. Nära Kivik har familjen ett hus som vi delar. Jag blir sant lycklig av att vara där. Där är min mamma närvarande på ett annat sätt.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + bok av Annika Sjöö för 199 kr. Köp nu!