1 av 2: Hälsoliv har listat några punkter som aldrig är okej i en relation
”När han slog mig första gången, med handen på mitt lår, reagerade jag inte så mycket.”
2 av 2: ”När han slog mig första gången, med handen på mitt lår, reagerade jag inte så mycket.” Foto: Shutterstock

Ulrika ”Att bli misshandlad är en del av vardagen”

Ulrika blev blixtförälskad efter ett flyktigt möte mitt på gatan. Relationen blev emellertid något helt annat än hon föreställt sig.

Här är hennes historia. 

”Vi träffades mitt i en explosiv situation. Jag studerade i Tyskland och utanför min skola pågick ett upplopp mellan nynazister och punkare, då starka åsiktsyttringar var vanliga på den tiden. Jag kom ut till detta kaos och våra blickar möttes och efter ett tag stod han plötsligt bakom mig.

Då han hade ett utländskt utseende sa jag till honom att gå hem, för det kunde bli farligt. Innan han gick stoppade han ner en lapp med sitt telefonnummer i min ficka och försvann, precis när polisen började spruta tårgas på folkmassan. Jag blev störtförälskad i det här ögonblicket, och han uppenbarligen också.

Nästa dag, vid exakt samma tid, när jag gick ut från skolan så stod han där, på samma ställe som dagen innan. Vi gick emot varandra och där började det, vår turbulenta resa tillsammans. Vi försökte konversera så gott det gick, eftersom vi inte pratade samma språk.

LÄS OCKSÅ: 5 fraser som används för att manipulera dig

Första slaget

Han hade en stark dragningskraft på mig, så något språk behövdes egentligen inte och hans galna intresse för mig överrumplade mig.

När han slog mig första gången, med handen på mitt lår, reagerade jag inte så mycket.

Han bad genast om ursäkt och förklarade att han mådde dåligt för att han saknade sin familj som hamnat på ett flyktingläger i ett annat land. Jag förstod hans ångest, förstås. 

En dag under en promenad i stan väste han ”titta rakt fram”. Jag fattade inte vad han menade och började skratta. Han sa att män inte skulle respektera mig om jag inte hade blicken rakt fram eller på honom.

Efter några månader flyttade han till sina släktingar i USA och jag kände mig övergiven, förtvivlad och ensam. Dessutom var jag rädd att han skulle glömma bort mig. Efter två månader åkte jag efter och vi fick bo hos en av hans bröder. Jag visste ingenting om normerna i den kultur han kom ifrån, men trodde i min enfald att min charm skulle övervinna problemen, som att han inte ville presentera mig för sina föräldrar och syskon.

LÄS OCKSÅ: Karin, 55: ”Han slog och hotade våra barn”

Höll förhållandet hemligt

Allvaret insåg jag först när han sa att vi förmodligen skulle dödas om släkten fick veta. Så vi höll vårt förhållande hemligt, för alla utom brodern vi bodde hos, som hade ett mer öppet förhållningssätt. En dag när jag var ensam hemma ringde det på dörren. Utanför stod en ung man som frågade efter min sambo. När jag sa att han inte var hemma sa han att visste var han var och frågade om jag ville åka dit. Jag åkte med, men så fort jag såg min sambo, och skräcken i hans blick förstod jag att det varit en dålig idé att som kvinna åka i en bil med en okänd man.

Han smällde mig hårt över ansiktet så blodet forsade och sen kom ursäkterna och förklaringen – han trodde jag hade ihop det med mannen jag åkt med. Jag kunde inte förstå hur han tänkte. Det var ju helt orimligt att jag skulle ha haft ihop det med någon på så kort tid.

Man vänjer sig successivt vid att bli illa behandlad och tycker att det är helt normalt

Vi fick ett eget boende och jag fick jobb på en lunchrestaurang, en Diner, vilket han hatade, eftersom jag var tvungen att vara sminkad och gå i klackar. Men vid det här laget var jag helt fast i relationen och han var noga med att poängtera att ingen annan man än han skulle kunna älska mig. Normaliseringsprocessen innebär ju att det blir normalt att bli förnedrad och slagen. Man vänjer sig successivt vid att bli illa behandlad och tycker att det är helt normalt. Att bli misshandlad är en del av vardagen.

Men genom att göra motstånd och ifrågasätta kunde jag på ett sätt behålla en del av mig själv. Efter ett stryptag på öppen gata berättade jag för en kollega vad jag varit med om och fick flytta in hos henne. Men jag var ännu mer rädd när jag inte var med honom, för när jag inte såg honom och läste av hans sinnesstämning hade jag ingen kontroll alls. Sex veckor senare var jag tillbaka hos honom och en tid av galen nyförälskelse följde.

LÄS OCKSÅ: 9 tecken som kan genomskåda en narcissist

Lämnade i natten

När mitt visum gick ut åkte jag tillbaka till Tyskland för fortsatta studier, och vår relation fortsatte på distans. Ändå kände jag mig iakttagen hela tiden, så fast var jag i hans klor. Vändningen kom när jag var tillbaka i USA och började plugga i en annan stad. Jag fick vänner och kunde vara mig själv igen. En väninna berättade om sina upplevelser om våld i nära relation och först då, nästan fem år senare insåg jag att jag utsatts för samma sak. Ett hat började växa inom mig och kände mig äcklad av honom.

En natt när jag var och hälsade på bestämde jag mig för att lämna honom. Jag packade mina saker när han sov och åkte till tågstationen. När jag vände mig om inne i tågvagnen såg jag honom på perrongen, precis när tåget rullade i väg.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 Stockholm

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Det var sista gången jag såg honom, men i flera år skrev han brev till mig, först kärleksfulla och sedan hotfulla om att han skulle döda alla i min närhet. Jag har förstått att vem som helst kan drabbas av den här typen av manipulation, det skrämmande var att jag inte såg faran.

Det är obeskrivligt svårt att lämna den här typen av relationer och frågan som man ofta får som kvinna, är varför man inte lämnar mannen.

I stället borde man fråga varför slår män?”

Ulrika, 57, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + duscholja från L´Occitane & necessär. Köp nu!