”Han sa att det var vår lilla hemlighet och allt han gjorde var för att han älskade mig så mycket.”
1 av 2: ”Han sa att det var vår lilla hemlighet och allt han gjorde var för att han älskade mig så mycket.” Foto: Shutterstock
Först i vuxen ålder har Ulrika kunnat bearbeta det som hänt.
2 av 2: Först i vuxen ålder har Ulrika kunnat bearbeta det som hänt. Foto: Shutterstock

Ulrika, 52: Övergreppen började när jag var fem

Föräldrar är tänkta att älska och skydda sina barn. Men vad händer när en förälder gör precis tvärtom?

Här är Ulrikas historia.

Jag har blockerat många minnen från min traumatiska barndom och en del har börjat återvända nu som vuxen. Hemska saker jag önskar aldrig hade dykt upp i mitt minne igen. Mina föräldrar drack och det förekom mycket våld, både mellan dem och mot oss barn. Jag minns till exempel maktspelen, som vid middagen, då vi tvingades äta upp allt och visa våra tomma tallrikar.

Jag har också otäcka, märkliga minnen från min mamma som verkade vara svartsjuk på mig, särskilt när jag började växa upp. Minns att pappa ofta tvättade mig när vi duschade och att hans händer var på ställen där de inte borde vara. När jag var runt fem smekte han mina små platta barnbröst och pillade mig i underlivet.

LÄS OCKSÅ: ”Barnen ville inte längre ta med sig kompisarna hem”

Övergreppen blev värre

Senare skulle jag ta på hans könsorgan och när de grövre övergreppen startade var jag tyst hela tiden och tänkte på annat. Det var som att dö och jag såg mig själv uppifrån. Han sa att det var vår lilla hemlighet och allt han gjorde var för att han älskade mig så mycket. Hans ord gjorde att jag kände mig ännu mer naken och äcklad, ända in i själen.

Ibland hände det att pappa bjöd in en bekant som också förgrep sig på mig. Ibland satt mamma och pappa i vardagsrummet och lät det ske och väntade tills det var över. Ibland var pappa med och tittade på eller var delaktig. Mamma var aldrig i samma rum. 

Maktlösheten gjorde att jag inte orkade streta emot, han skulle ta min kropp oavsett. Jag har fortfarande svårt för mäns adamsäpplen, de påminner om pappa och den andra mannen som låg ovanpå mig. Han tyckte om att fotografera mig, oftast när jag var lättklädd eller naken. Som vuxen har jag hittat ett foto där jag sitter i pappas knä i kortkort, och halva rumpan syns. Jag fick veta att jag skulle berätta när jag fick min första mens. Jag fick inte träffa vänner, eller dejta. Det var inte normalt någonstans.

Jag hade inga vänner för jag litade inte på någon

Under skolåren var jag tyst och blyg och blev klängig på vissa lärare. Jag ville bli älskad och accepterad på ett normalt sätt. Att få vara i en vuxen trygg famn var något jag längtade efter. ”Snart kommer mina riktiga föräldrar och hämtar mig”, minns jag att jag tänkte. Kanske hade jag blivit förväxlad som bebis. Jag hade inga vänner för jag litade inte på någon, vågade inte släppa människor nära, de kunde ändå inte rädda mig. Utan våra hundar hemma hade jag inte orkat, hundarna var mina vänner och min tröst.

När jag var 15 år och fick min första mens slutade övergreppen tvärt. Jag sprang ut från toaletten och skrek: ”Jag har mens, jag har mens”. Jag var lycklig för jag visste att mardrömmen var över, nu skulle jag få vara i fred. Jag minns än i dag pappas besvikna min. För första gången kände jag att jag hade makt över min egen kropp.

LÄS OCKSÅ: ”Min älskade kompis var fast i narkotikamissbruk”

Konfronterade sin mamma

I tonåren hade jag mycket sex med olika män, jag hade lärt mig att det var det enda sättet att få kärlek. Bekräftelsen för stunden räckte inte och jag kände mig aldrig hel. Jag ville så gärna hitta någon som kunde se mig och älska mig på riktigt, inte bara min kropp. Då förstod jag inte att jag gjorde helt fel.

Jag blev mamma när jag var 20 år och det var min räddning. Jag insåg hur ren kärlek kändes och var överlycklig. Det första jag sa till min dotter var: ”Ingen ska få göra dig illa”.

Jag konfronterade min mamma som vuxen, efter att jag börjat gå till en psykolog för att prata om mitt trauma. Jag berättade att jag blivit våldtagen, men mamma förnekade allt. Jag sa till henne att jag inte kunde förstå hur hon kunde kalla sig för mamma och frågade hur hon hade kunnat tillåta sådana vidriga saker att hända. Hon svarade inte och det var sista gången jag pratade med henne. Pappa har jag inte haft kontakt med på många år.

Försöker gå vidare

Självmordstankar har kommit och gått genom åren och i perioder har jag straffat mig själv genom att skära och svälta mig. Som vuxen har jag skrivit avskedsbrev, då jag känt mig som en belastning för min familj.

I dag kan jag acceptera det som hände, men kommer aldrig kunna förlåta. Jag är inte bitter, det jag har varit med om har format mig till den jag är i dag. Styrkan jag har inom mig kanske jag kan använda för att hjälpa någon annan. Jag kommer nog aldrig att bli riktigt hel, men har lärt mig att leva med min historia. 

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 Stockholm

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Många har undrat hur jag kan ha ett fungerande sexliv, men jag har alltid kunnat skilja på när jag själv väljer att ha sex och när någon bara tar. När jag väljer har jag makten över min kropp. Jag måste erkänna att jag verkligen älskar sex, trots allt jag har varit med om.

Ulrika, 52, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av ToppHälsa + varma tights från Röhnisch. Köp nu!