Ett jämlikt hushåll är viktigt för att en relation ska fungera.
Ett jämlikt hushåll är viktigt för att en relation ska fungera. Foto: Shutterstock

Uffe, 68: ”Min svärson lyfte inte ett finger”

Redan vid första mötet fick Uffe, 68, en dålig känsla för sin blivande svärson.

Medan dottern slet som ett djur lyfte hennes pojkvän inte ens finger.

Här är hans historia.

Första gången min dotter Lina presenterade sin nya pojkvän var under en middag i hennes lilla etta.

Hon närmade sig 30 och hade aldrig haft någon tur med killar. Kalle verkade inte särskilt talför och öppnade knappt käften. Medan Lina sprang fram och tillbaka för att förbereda och servera maten, satt Kalle kvar vid bordet. Inte heller när Lina dukade av orkade han masa sig upp. Jag minns att jag tänkte att det var en lat jävel.

Jag har alltid tyckt att Lina är för snäll och redan som liten lät hon folk sätta sig på henne. Jag och min fru försökte få henne att säga ifrån, men det bet liksom inte på henne.

LÄS OCKSÅ: Lina, 37: ”Hans fru trodde han var på jobbresa”

Skyllde på att sambon var utarbetad

Till sommaren hälsade Lina och Kalle på i vår sommarstuga en helg. När de ställt ifrån sig packningen började Lina klippa gräset. Kalle däremot satte sig under parasollet och höll på med sin telefon. I säkert en timme drog hon runt med gräsklipparen, medan Kalle inte lyfte ett finger mer än till mobiltelefonen.

Under middagen försökte Lina släta över Kalles uppenbara lättja genom att påstå att han var utarbetad. Jo, jo, men för min dotters skull sa jag ingenting. Jag såg hur Lina kretsade kring honom och försökte vara till lags. Under helgen satt Kalle mest i en solstol. Det imponerade inte på mig. För mig är det handling som gäller och det var inte mycket av den varan.

Varken jag eller frugan blev särskilt glada när Lina ringde och berättade att de hade köpt lägenhet.

”Så du ska bli hushållerska?” frågade jag. Det föll inte i god jord. Efteråt sa min fru till mig att det var Linas val. Det var inget vi skulle lägga oss i. Det var bara att hålla god min. Men även Karin höll med om att det inte var någon vidare fart på Kalle.

Gjorde inte ett jota

Strax efter att de hade flyttat ihop fick Karin hjälpa Lina att packa upp alla grejer medan Kalle stack i väg på innebandyträning och annat.

I vår familj har det alltid varit viktigt att man ställer upp och hjälper varandra. Omtanke var ingenting som Kalle ägnade sig åt i någon större utsträckning. När vi var hembjudna till Kalles föräldrar på fika förstod jag var det kom ifrån. Hans pappa var precis likadan.

Efter ett par år började Lina beklaga sig över Kalle. För sin mamma berättade hon att det alltid var hon som tvättade, städade, handlade och lagade mat. Samtidigt tyckte Lina synd om Kalle för att han var så sliten.

Inför mig försökte hon släta över att killen var en slashas och berätta om alla stordåd han gjort, som att tvätta bilen. Hon visade mig också listor på sådant de planerade att göra. De skulle renovera både kök och badrum. Men det trodde jag på när jag såg det.

Min andra svärson var av en helt annan kaliber än Kalle. Han var händig och snickrade på både deras sommarstuga och bytte tak på vår. Han såg till att ta hand om både vår dotter Anna och barnbarnet. Det var inget snack.

Men innerst inne undrade jag hur det skulle gå med Kalle som pappa.

För att underlätta för Lina försökte vi hjälpa henne. Karin tvättade deras fönster och jag la nytt golv i deras vardagsrum. Lina var tacksam, men av Kalle fick vi inte så mycket som ett tack.

När Lina berättade att hon väntade barn efter att de gift sig blev vi glada. Hon hade alltid längtat efter att bli mamma. Men innerst inne undrade jag hur det skulle gå med Kalle som pappa.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på. Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

För fem år sedan föddes lilla Elin. Både jag och Karin såg hur Lina fick slita. Att Kalle skulle kliva upp på nätterna ibland var det inte tal om. Då kunde han inte sköta sitt jobb som bilförsäljare. Så Lina kom hem till oss för att sova, medan vi tog hand om lilltjejen.

På helgerna stack Kalle ofta i väg och spelade golf. Helg efter helg kom Lina hem till oss, medan svärsonen var i väg på olika aktiviteter. Precis som jag trott blev ingenting klart i lägenheten. Efter två månader orkade inte Lina längre åka hem till oss och duscha tillsammans med dottern. Var Kalle duschade vet jag inte, och brydde mig inte heller om det. Till slut fick jag och andra svärsonen rycka ut och fullfölja badrumsrenoveringen. Jag gjorde det för Linas skull.

LÄS OCKSÅ: Anneli, 51: ”Plötsligt stod jag utan jobb – mitt livet ”

Skilsmässan förvånade ingen

Vi åkte till lägenheten när Kalle var på golfresa i jobbet. Han hade bett Lina hålla i badrumsrenoveringen, så det var inget att vänta på. Allt kakel och klinkers låg redan prydligt staplat i vardagsrummet.

Lina blev själaglad över det nya badrummet, men vad Kalle tyckte har jag ingen aning om. Han sa inte ett ljud om badrumsrenoveringen.

När Lina berättade att hon och Kalle skulle skiljas blev jag inte förvånad. Hon hade fått nog. Till sist hade hon insett det som vi alla sett länge.

I dag bor hon och Elin i en egen lägenhet. Vi försöker finnas där för dem så mycket det går. Att Lina tjänade en rejäl hacka när de sålde sin lägenhet känns gott, även om det inte på något sätt är Kalles förtjänst. Nu har hon möjlighet att bygga sig en egen framtid tillsammans med sitt barn.

Uffe, 68, berättat för Åsa Görnerup

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

ToppHälsa – 100 % pepp & inspiration! Se erbjudande