Ensamhet är ett tabubelagt ämne.
Ensamhet är ett tabubelagt ämne. Foto: Shutterstock

Susanne: ”Jag skämdes för min ensamhet”

I många år vågade 35-åriga Susanne inte säga ett knyst om sin ensamhet. Men mötet med en kurator blev vändpunkten.

Här är hennes historia

Jag har länge funderat på om jag skulle våga berätta om min ensamhet. Det är ett så tabubelagt ämne och jag har skämts i hela mitt liv för att jag varken haft någon pojkvän eller en bästis. Men det har skrivits mer och mer om ensamhet den senaste tiden och jag har följt en del diskussioner på sociala medier. Så jag bestämde mig för att ta steget och berätta om mitt livs stora sorg som jag länge trodde jag var ensam om.

Som barn hade jag några kompisar på gården som jag lekte med. Men jag var alltid lite utanför och kände mig annorlunda. Jag vågade inte ta plats utan stod i skuggan, spänd och nervös och orolig för vad de andra skulle tänka om mig. Jag jämförde mig med de andra flickorna. De var söta och smala och skrattade mycket. Allting verkade så lätt för dem. Själv var jag lite rund och oftast allvarlig, men det var ju för att jag var så osäker. Att inte veta hur jag ska ta plats har följt mig genom hela livet.

Gick hem och begravde ansiktet i kudden

När jag minns tillbaka på skoltiden så var jag ofta ensam. Jag satte mig längst bak i klassrummet och låtsades vara upptagen med att läsa en bok. Men inom mig malde oron, mina händer var svettiga och jag längtade hem till mitt trygga rum där jag kunde slappna av. På gymnasiet hängde jag med några tjejer, som också var lite annorlunda, som också i smyg sneglade på det coola gänget med snygga och kaxiga tjejer som trodde de ägde världen. Tjejgänget man drömde om att tillhöra, för alla killarna svärmade runt dem.

Alla hade någon att gå hem med efter skoldagarna, men jag åkte ensam hem och begravde ansiktet i kudden. Vissa dagar var jag förtvivlad. Hade jag gjort något fel? På något märkligt sätt så kan man gå in en falsk känsla av att vänja sig vid ensamhet. Jag skrev dagbok och dikter, gick ut i skogen och fotograferade och på helgerna läste jag böcker eller såg på filmer. 

Det gjorde ont i hela mig när tjejerna i klassen började dejta

Det hände att någon klasskamrat ringde, men samtalet bestod mest av tystnad. Någon gång följde jag med och fikade med dem, men trots att vi var några stycken så kände jag mig helt ensam, som ett bihang eller en möbel.

Det gjorde ont i hela mig när tjejerna i klassen började dejta. Det kändes som om alla hade en underbar pojkvän och alla var så löjligt kära och fnissande. Jag låtsades vara glad för deras skull, men inom mig brann jag av avundsjuka och ilska. Några år senare, när jag var 19 år, blev jag av med oskulden med en full äldre man som jag träffade på en pub. Jag ville bara ha det gjort, eftersom alla andra hade haft sex i flera år redan. Efteråt hatade jag mig själv, kände mig smutsig och pinsam och ännu mer ensam, som en soppåse någon kastat ut. Det dröjde flera år innan jag hade sex igen.

Jag började jobba på en restaurang efter gymnasiet, för jag orkade inte plugga vidare. Jag ville tjäna pengar och förhoppningsvis få vänner och kanske någon att dejta. Jag var fortfarande blyg och tillbakadragen och blev stressad bland nya människor.

Kuratorn blev vändpunkten

Mitt självförtroende var i botten, och när min läkare tipsade om en kurator tog jag chansen att gå och prata med henne. Efter två besök började det hända saker med mig. Jag grät först av sorg, smärta och ilska, men sedan av lättnad.

I många år hade jag stängt in mina sorgsna, skamfyllda känslor. När kuratorn fick mig att börja prata om min ensamhet var det som att släppa lös ett monster inom mig. Allt forsade ut ur mig och det var en lättnad som är svår att beskriva. Det kändes både som att gå sönder och byggas upp samtidigt. Och det gav ringar på vattnet.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag, 

Expressen 

105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser@expressen.se

På en keramikkurs träffade jag en härlig kvinna från Iran, som kom att bli min bästa vän, min första ”bästis” någonsin. Vi gjorde allt tillsammans, vi åkte på helgresor till London, gick på bio och satt och fikade i timmar. Jag var så lycklig och tacksam, äntligen hade jag också en person som jag var viktig för. Något år senare presenterade hon mig för en manlig bekant till henne. Han var från forna Jugoslavien och den snyggaste man jag sett.

Hittade kärleken

Vi blev vänner och efter några månader var vi ett par och är det än i dag, tio år senare.

Jag går sporadiskt till kuratorn för samtal och jag har henne att tacka för att mitt liv till sist blev det liv jag så innerligt längtat efter. Ett liv med kärlek, närhet och betydelse. Från att bara ha överlevt och existerat är jag i dag en helt annan kvinna. Jag vågar ta mer och mer plats, säga vad jag tycker och jag vågar visa mina känslor för andra människor. Det har inte varit lätt och det finns saker jag brottas med fortfarande.

Det finns många ensamma människor, det förstår jag i dag. Då när det var som mörkast trodde jag att jag var den enda ensamma människan i världen. Med min berättelse önskar jag att ge andra hopp, och jag önskar att skammen kring ensamhet försvinner.

Susanne, 35, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

ToppHälsa – 100 % pepp & inspiration! Se erbjudande