Hunden Roxie är en självklar del av familjen, säger Sofia Rågenklint.
Hunden Roxie är en självklar del av familjen, säger Sofia Rågenklint. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Sofia Rågenklint om stora sorgen efter mamma

Det senaste året har programledaren Sofia Rågenklint pendlat mellan stor sorg och lycka. I somras gick hennes älskade mamma bort.

I höstas hittade Sofia och kärleken Jonas Nemeth sitt drömhus i Skåne.

Sofia är osminkad och håret är uppsatt i en knut på sniskan, hon har precis slagit sig ned vid köksbordet i Rydebäck. Myskoftan når ned till knäna.

Hon går helst i mysbyxor hemma och det kan även hända att de sitter kvar på Skypemöten men kombineras då med en snygg blus upptill.

– Jag är nog en liten bohem och har gått i pappas fotspår. Han var bonde och gick nästan alltid i underställ hemma. Mamma klagade ofta och ville att han skulle klä upp sig. Jag tycker att det kan vara lite skönt med skit under naglarna. Det finns något avslappnat med det, tvärtemot bilderna av det perfekta framgångsrika livet som ingen lever.

LÄS OCKSÅ: Patrik Isaksson om längtan efter kärlek

Förlorade sin mamma i cancer

Det blir många hemmadagar i dessa tider, på grund av coronaepidemin. Sofia och familjen följer nyhetsrapporteringen och försöker ta hänsyn till allt som sägs.

– Vi har begränsat vårt umgänge till närmsta kretsen och erbjudit oss att hjälpa grannar med till exempel handling eller att rasta vovven.

Sofia Rågenklint

Ålder: 45.

Gör: Programledare, konferencier.

Bor: Rydebäck, Skåne.

Familj: Blivande maken Jonas Nemeth, 44, konstnär och biträdande rektor. Sönerna Tim, 15, och Alex, 13. Bonusdöttrarna Alma, 14, och Siri, 11.

Aktuell: ”Auktionssommar” i SVT Play. Ny säsong spelas in i sommar. Nytt hemligt tv-projekt. Skriver på en bok.

Hon fortsätter:

– Jag känner starkt för alla som befinner sig i riskzonen och för alla människor som drabbats. Även anhöriga som inte har möjlighet att vara där för sina nära och kära. All kärlek till all fantastisk sjukhuspersonal!

Att vara nära anhörig till någon som är sjuk har Sofia erfarenhet av. Hennes pappa gick bort i en hjärtinfarkt när hon var i 20-årsåldern. I somras somnade hennes mamma in. Under tre år kämpade hon mot cancern.

– Mamma hade lungcancer och visste att hon bara skulle få några år som mest. Men hoppet är det sista som sviker. Mamma fick immunterapi och plötsligt började hon svara på behandlingarna.

Det var en berg- och dalbana mellan himmel och helvete

– Mirakel har skett förr. Det var en berg- och dalbana mellan himmel och helvete att se någon man älskar må så dåligt och inte kunna hjälpa. Det enda jag kunde göra var att finnas där, men hennes smärta kunde jag inte lindra. Det var frustrerande. Tackar vår lyckliga stjärna för all fantastisk personal på Falu lasarett. Deras engagemang och positivitet hjälpte hela familjen.

”Många har en inbyggd prestationsångest”, säger Sofia Rågenklint, som tidigare har haft stressrelaterade problem. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Mellan inspelningarna av ”Auktionssommar” bodde Sofia hemma hos sin mamma i Äppelbo och på lasarettet i Falun. Till slut somnade mamman in i familjens sommarstuga, precis som Sofias pappa gjorde.

– Jag stod ute på bryggan vid Busjön. Mamma blev bara sämre och sämre och till slut bad jag pappa komma och hämta henne. Hon somnade in strax efter.

Det blev ett fint avslut.

– Förhoppningsvis har hon fått frid nu och träffar pappa där uppe. Jag kan fortfarande känna hennes närvaro. Jag tror inte att livet tar slut när man går bort. Vi var bästa vänner och fortfarande pratar jag med henne varje dag. Jag måste förstå att hon inte finns här. Att jag inte längre kan ta upp telefonen och ringa.

LÄS OCKSÅ: Marie Serneholt: ”Det var rätt in i torktumlaren” 

Sofia om kärleken Jonas

Byn Äppelbo kommer alltid vara hemma för Sofia. Det spelar ingen roll hur många gånger hon flyttar.

I somras gick senaste flyttlasset till skånska Rydebäck, som ligger vid havet utanför Helsingborg.

– Så kan det gå när man blir kär i en skåning, säger hon på sjungande dalmål. Sofia och Jonas Nemeth träffades via

Facebook, där de hade gemensamma vänner.

– Han kontaktade mig först. Jag blev väldigt nyfiken och kollade hans profil. Det var mycket bilder på honom och barnen. Det kändes som att de hade en fin relation.

Sofia Rågenklint om…

…naturen:

– För mig är det den bästa medicinen att gå ut i skogen eller ner till havet. En gång per dag går jag och vår dvärgschnauzer Roxie, som var med i ”Fråga veterinären”, ut i naturen. Då tänker jag på andningen, tar djupa andetag och insuper atmosfären. Är jag i skogen ser jag träden och känner lukterna. Jag hör hur det knarrar under fötterna och fåglar kvittrar. Jag blir medveten. Det är ett slags mindfulness.

…hundlivet:

– Gud vad man får ge kärlek och vad mycket kärlek man får! Hade det inte varit för vår

vovve Roxie hade jag inte tagit mig ut så ofta i ur och skur. Man mår alltid bra av en promenad. Roxie är alltid glad att se oss och älskar oss villkorslöst. Hon hjälper mig

att stressa av och ta det lugnt. Sitter jag framför tv:n har jag alltid lilla Roxie i knäet. Hon är en så självklar del av familjen.

…andningsyoga:

– Jag försöker att hela tiden andas med magen, så som man ska andas. Andnings- yogan har hjälpt mig. Det är ungefär som att meditera, fast man använder sig av andningsteknik för att komma ned i varv.

…träningen:

– Jag är en periodare. Just nu är jag väldigt otränad. Jag åkte på en långdragen förkylning och drog sedan ut en visdomstand och gick på penicillin i tre veckor. Innan dess körde jag lite vikter. På gymmet förvandlas kroppen sakta men säkert. Jag har haft lite problem med ryggen. Ett annat problem är att jag går ned i vikt när jag mår dåligt. Framöver ska jag försöka käka och träna mer. Att gymma är win-win, trots att det är tråkigt. Jag brukar lyssna på en ljudbok samtidigt eller hög musik. Det måste nästan till. Jag har också börjat dansa hiphop. Min bonusdotter dansar och sa till mig att det också var några gamla mammor där. Jag gick dit och blev alldeles fast. Bra träning för benen och väldigt roligt!

…mobbningen i barndomen:

– Att jag blev mobbad som barn har nog gjort att jag ställer mig i frontlinjen och gärna vill skydda andra. Det har legat mig i fatet några gånger. Som vuxen har jag väl lärt mig att ibland är det bättre att låta var och en få ta sina egna strider. Jag vet inte varför jag blev mobbad. Jag flyttade från Skövde till Dalarna och de tyckte att jag pratade konstigt. De gjorde allt från att låsa in mig i ett skyddsrum

i skolan, till att hålla för dörren på toaletten. Jag var utfryst och fick inte riktigt vara med. I så fall var det på de andras villkor.

…höga krav på sig själv:

– Jag har blivit duktigare på att klappa mig själv på axeln. Om någon stör sig eller blir irriterad på mig får det väl vara så. Man kommer aldrig bli omtyckt av alla. Jag har blivit snällare mot mig själv. Det är lite typiskt oss kvinnor att inte känna oss tillräckligt bra. Det är bara att se på sig själv hur man ställer sig framför spegeln och undrar varför rumpan är platt som en lagårdsvägg. Kvinnor som älskar sig själva är det absolut vackraste som finns.”

När Sofia hade inspelningar på SVT i Malmö gick de ut och åt middag en kväll. Sedan var det klart. Det visade sig att de hade samma humor, värderingar, roliga samtal och en liknande bakgrund. Jonas är konstnär och arbetar som biträdande rektor i Apelskolan i Rosengård. Under fem år var de särbos och bilpendlande mellan Stockholm och Rydebäck de veckor de inte hade barnen.

– Vi tog dagen som den kom. Blir det vi så blir det vi, tänkte vi. Vi trodde att barnen skulle flytta ut innan vi flyttade ihop, men de var också med på det. Annars hade vi aldrig tagit steget.

Relationen till exmaken Patrik Isaksson

På loven hade Sofias söner varit i Rydebäck, där de fått kompisar inte minst genom fotbollen. Det har också fungerat bra med Jonas två döttrar.

– Barnen är tajta och det har inte varit något tjafs alls. Att de är nära i ålder hjälper till.

I dag bor killarna i Rydebäck på heltid. Deras pappa är artisten Patrik Isaksson.

– Patrik befinner sig ofta i turné och är mycket i Skåne. De träffar honom regelbundet. Vi har en fungerande relation. Det var länge sedan vi skilde oss.

Innan bodde Sofia i en lägenhet med 2,5 rum i Hammarby sjöstad i Stockholm.

– Jag sov på en soffa. Bara att få eget sovrum och kunna stänga dörren om sig är fantastiskt.

Hon konstaterar att i Rydebäck får de ett helt annat boende för pengarna. Huset hittade de på Hemnet.

– Vi hade inte riktigt bestämt oss, när det perfekta huset dök upp. Här fanns sovrum till alla, gästrum, ateljé och kontor.

LÄS OCKSÅ: Brolle: ”Jag och Mimi har verkligen hittat varandra”

Stressen höll på att ta över

Sofias beskriver Jonas som en person som tar sig tid att uppleva med alla sinnen. Han får henne att stanna upp.

– Jonas har lärt mig att se det stora i det lilla. Upptäcka att rosen har slagit ut, gå fram och ta in doften.

Tillsammans kan de ta en promenad till havet med hunden eller njuta av en god måltid. Sofia blir lugn i Jonas sällskap. För ett par år sedan hade hon stressrelaterade problem och hjärtat slog dubbelslag.

– När jag gick med EKG uppför en slalombacke mätte jag 23 dubbelslag på raken. Det var en väckarklocka. Jag hade inget annat val än att slå av på takten. Det hjälpte direkt.

Innan dess hade hon under en lång period levt under stress. Som ensamstående mamma kämpade Sofia med att få ihop logistiken och tillvaron. Numera ser hon till att planera bättre med exempelvis extra tid runtomkring möten.

– Det är skönt att inte vara så duktig längre. Många av oss har en inbyggd prestationsångest.

Det är lätt att gå in i en sorg, men svårt att gå ur

Hon berättar att hon tidigare var en ganska orolig själ, som oroade sig över hur andra mår. I dag har hon insett att hon måste bygga sig själv innan hon kan hjälpa andra. I sorgen efter mamma har hon inte orkat det, då hon varit trött, led- sen och inte haft tålamod. För att lära sig hantera sorgen har Sofia gått i terapi.

– Det är lätt att gå in i en sorg, men svårt att gå ur. Om det man gör inte fungerar, måste man ta en annan väg för att må bättre och bli fri. Kanske släppa det förflutna litegrann.

https://www.instagram.com/p/B-kGhUIJj_Q/

Tidigare i livet har hon ofta har sett tillbaka och undrat vad pappa skulle ha sagt. När hon nu mist sin mamma är det samma sak.

– Nu ska jag och Jonas gifta oss och mamma är inte där. Hennes önskan var att få uppleva vårt bröllop.

I terapin har Sofia fått hjälp att acceptera att saker är som de är. Att hon inte kan kontrollera allt som sker. Hon har också slutat försöka förstå människor hon inte förstår sig på.

Skulle ha gift sig – då kom corona

Har du förändrats av terapin?

– Ja, det har jag gjort. Jag har lärt mig att släppa taget om det som gör ont. Jag saknar mamma oändligt, men jag har accepterat att hon är borta. Hon finns ändå inom mig. Man måste skapa plats för nya minnen och se framåt.

Även Jonas har varit en stor hjälp, när Sofia oroat sig och tänkt att nu är livet alldeles för bra. Bröllopet skulle ägt rum under våren, men nu är det skjutet på framtiden, på grund av coronaepidemin.

– Vi hoppades in i det längsta på att kunna genomföra vårt bröllop som planerat men vi förstod ganska tidigt att vi skulle behöva skjuta fram datumet. Nu gifter vi oss nästa vår i stället.

– Kanske tänker vi mer hållbart även när det gäller kost. Annars är det svårt

att hitta något positivt att säga om denna surrealistiska och för många en fruktansvärd tid.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

ToppHälsa – 100 % pepp & inspiration! Se erbjudande