Sanna blev förälskad
i en sexmissbrukare

För 20 år sedan skrev hon en roman, men starka reaktioner hos närstående satte stopp för utgivningen. Det blev tolv självhjälpsböcker i stället.

Nu är Sanna Ehdin Anandala tillbaka där hon känner att hon egentligen hör hemma. Som romanförfattare. Debutromanen "Guldburen" gavs ut i september 2013 och är första delen i en trilogi om frilansjournalisten Cora. För närvarande filar Sanna på ett filmmanus av boken och håller samtidigt på att översätta den till engelska. Sedan sätter hon i gång med del två och tre. Men först måste hon leva bok nummer tre, som hon säger. För det är ingen hemlighet att Cora till stora delar är Sannas alter ego, att Sanna precis som Cora levt med en sexmissbrukande man och tvingats inse att hon eldat på missbruket i sin roll som medberoende.

- Det positiva med den här erfarenheten var att jag utforskade min egen sexualitet, säger hon. Men relationen kostade mig mycket. Efteråt åkte jag ner i en depression. Det tog mig ett år att komma ur den. Det är en sak att man har lite kul, bus och sex en sommar. Men jag såg inte att den här mannens behov hela tiden gick före mina. Det var sorgligt för mig att se att jag sprang hans ärenden. Exempelvis bjöd jag in en kvinna till vår semesterresa så att han inte skulle ragga på andra kvinnor. Det var så sjukt, men det blev också början på slutet.

- Han lurade mig genom att säga att han ville gå i terapi. Jag trodde att min kärlek skulle läka honom. Men det enda som kan läka en missbrukare är att han eller hon själv kommer till insikt. Först när en missbrukare upplever de ohyggliga konsekvenserna av sitt handlande kan ett uppvaknande ske. Beroende sitter så hårt att det förändrar hjärnan.

Sanna insåg slutligen att hennes eget beteende bara var en upprepning på hennes tidigare liv. Redan som liten anpassade hon sig till föräldrarnas känslostämningar. Sedan flyttade hon över anpassligheten på krävande män.

- När det kommit en kärleksfull man i min väg har jag gått därifrån. Jag har inte klarat av att ta emot kärlek eftersom jag inte fick det som liten. Ofta bottnar beroenden i trauman i barndomen. Dessa kan man läka, om man är beredd att verkligen ta tag i det.

- Och det är ingen idé att vara arg på sina föräldrar. De har ju bara utfört det de är programmerade för. Den generationen var mycket mer omedveten än vår. Det vi kan göra är att vara modiga nog att sätta ord på känslorna, att medvetet satsa på läkning.

Men ändå, varför blev just Sanna Ehdin Anandala medberoende? En stark, framgångsrik kvinna som vågat välja sina egna vägar.

- Först och främst blev jag tränad till det hemma. Min mamma var oerhört medberoende. Sedan är jag en hjälpare av naturen, jag mår bra av att hjälpa andra. När människor omkring mig mår bra mår jag också bra. Medberoendet har också gjort att jag har svårt för att bestämma mig och lätt för att lyssna på andra.

- Även om jag brutit mig loss och gjort medvetna val har medberoendet hela tiden varit som ett ankare inom mig som dragit ner mig.

Sanna Ehdin Anandala kallar "Guldburen" för en självhjälpsroman. Och många läsare har känt igen sig i huvudpersonen Coras relation till Richard, den sexberoende mannen. Inläggen har strömmat in på Sannas blogg och hennes Facebooksida."Hur kan du skriva om mitt liv?" undrade exempelvis en kvinna efter att ha läst boken.

- Boken är även samhällskritisk. Richard är en representant för det förföriska beroendesamhälle vi lever i, säger Sanna. Men när vi kvinnor, för det är mest kvinnor, slutar vara medberoende så faller hela det bygget. Det samhälle vi lever i nu främjar inte liv, lust och glädje. Det är därför så många kvinnor blir sjuka.

En viktig del i Sanna Ehdin Anandalas eget tillfrisknande är det tolvstegsprogram hos CoDA - Co-Depentents Anonymous, det vill säga anonyma medberoende - som hon började våren 2013.

- Medan jag skrev romanen insåg jag att jag fortfarande satt fast i skiten och att jag behövde hjälp. De första fyra månaderna gick jag programmet två-tre gånger i veckan. Sedan tog jag ett uppehåll, och nu är jag i gång igen. Jag har gått i blandade grupper med både medberoende, nyktra alkoholister och sexberoende män. Och tillsammans med den frid- och kärleksterapi jag samtidigt påbörjade på egen hand släppte medberoendet väldigt fort.

Sanna genomgår såväl tolvstegsprogrammet som kärleksterapin i Kalifornien, USA, där hon sedan fyra år bor en stor del av året. Nu är planen en lång pilgrimsresa, till mål hon bara själv känner till.

- Jag har börjat mitt tredje liv, det liv där jag ska förverkliga mina drömmar, en efter en. Romanen var första drömmen, filmen nästa. Mitt andra liv började 1991. Då kom mitt emotionella och kognitiva uppvaknande, när jag hoppade av frontforskningen och började skriva böcker.

- I dag mår jag så bra. Jag har fokuserad närvaro, för att jag väljer det. Och jag har insett att vägen ut ur medberoende är självkärlek. Flera gånger om dagen går jag ner i hjärtat och pumpar kärleksfyllda ord i till mig själv i tre minuter. Jag gör övningen så snart jag känner att oron eller bestraffande tankar är på väg. Jag har insett att vi själva kan bestämma att inte låta oron ta makten. Det hjälper mig att känna mig lugn, pigg, glad och trygg vad som än händer.

Det är inte bara medberoende Sanna Ehdin Anandala har lidit av, hon har även insett att hon är kärleksberoende.

- Kärleksberoende och medberoende går hand i hand, säger hon. Kärleksberoende är alla vi kvinnor som älskar för mycket.

Men vad är det för skillnad på att längta efter kärlek och att vara kärleksberoende?

- Som kärleksberoende måste du ha kärlek för att du inte gillar dig själv. När du inte älskar dig själv kickar du på att få kärlek från män. Detta innehåller ett starkt drag av självbestraffning. Man kan stå ut med det mesta för att få kärlek. Det handlar till exempel om de kvinnor som stannar trots att de blir slagna och mannen dricker eller knarkar.

I dag är Sanna "single by choice", som hon uttrycker sitt civilstånd.

- Jag har haft relationer sedan jag var 13 år, men nu väljer jag vara utan medan jag tillfrisknar.

Som stöd har hon sina vänner, riktiga vänner som alltid ställer upp.

- Tänk om jag hade valt män på samma sätt som jag valt mina vänner. Då hade mitt liv sett helt annorlunda ut.

Av: LOTTA BYQVIST