ANNONS
X
EXPRESSEN.SE

Otrohet – ska man stanna eller lämna?

Publicerad 9 okt 2014 11.01
Hälsoliv>SEX & RELATIONER

Foto: Sophie Bengtsson

Otrohet kan betyda slutet - men också början på något nytt.

Här berättar ett par och en kvinna om hur de blev lyckliga igen - på olika sätt.

Men hur vet man om det är rätt att stanna eller gå efter otrohet? Gör pyskologens test och ta reda vilken väg som är rätt.

I efterhand kan båda känna att de hade fastnat i vardagstristessen. Två karriärer, ett hus och fyra barn i åldrarna 6 till 15 år kräver mycket logistik. Där någonstans, bland urdruckna mjölkpaket, bilturer till träningar, högar med tvätt och gräsklippning, ersattes förälskelsen med en slapp självklarhet.

På kvällarna hamnade de utmattade i var sin soffa. På ena våningsplanet satt Cecilia framför datorn. Och på andra våningsplanet satt Peter och tittade på tv.

- Vi var nog inne i en svacka och gjorde inget kul tillsammans längre. Men att gå från det till att vara otrogen... för mig fanns det inte, säger Cecilia.

Förstod att han var kär

När Peter presenterade sin kollega förstod Cecilia snabbt att han var kär. Men han slog bort hennes anklagelser och kallade det dumheter.

Erkännandet kom först efter flera dagar, när Cecilia sett på senaste mobilfakturan att han på kort tid hade skickat 300 sms till kollegan.

Hon beskriver känslan som efter att man fått sladd på bilen och precis lyckats undvika en krock med en mötande bil. Hennes händer slutade inte skaka, hon frös och svettades.

Mår dåligt

Peter mår dåligt över att ha gjort sin fru så illa.

- Jag var inte medveten om det själv just då, men jag var inne i en kris av något slag, säger han.

Under ett och ett halvt år rådde ett slags undantagstillstånd i hemmet. Vardagen rullade på, utåt sett "som vanligt". Familjen åkte på semestrar tillsammans.

De förklarade för barnen att pappa hade varit oärlig, att de hade det jobbigt men skulle försöka lösa sina problem.

Personerna på bilden har inget med reportaget att göra.

Foto: Foto: Sophie Bengtsson

- På något sätt ville jag få honom att älska mig igen. I dag vet jag att det inte funkar så, säger Cecilia.

Trots löften om att bryta behöll Peter och kollegan kontakten. Situationen blev ohållbar. Peter flyttade ut och en försäljning av huset planerades.

Tog initiativ till nytt samtal

Cecilia tog initiativ till ett nytt samtal och kände för första gången att Peter var öppen för kommunikation. Då insåg de båda att de hade nått vändpunkten.

- Allt var inte bara "jag vet inte" och envägskommunikation, som jag känt tidigare, säger Cecilia.

Peter tror att det var avgörande att båda fick tänka i fred.

- Det var nog uppehållet som gjorde att vi hittade tillbaka. När mina kompisar försökte få med mig ut och ragga på krogen märkte jag att jag inte hade någon lust. Det var ju bara Cecilia jag ville vara med, säger Peter.

Drygt två år har gått. Processen att bygga upp det sargade förtroendet och den trasiga relationen pågår fortfarande. Peter brottas med en rädsla att hon ska ha en otrohetsaffär för att straffa honom.

- Jag har sagt till henne att jag gör vad som helst för att bevisa att det är glasklart för mig och att hon kan lita på mig.

Återfå tillit och respekt

Cecilia tycker att hon är den som måste göra det största känslomässiga jobbet med att återfå en tillit och respekt för sin man. Samtidigt upplever hon en styrka i att känna att det är slut på nya chanser - det är nu eller aldrig.

- Mitt förtroende är så skadat av det här. Första året efteråt gick jag omkring hela tiden och var orolig att det skulle vara något på gång igen. Nu känner jag att han får flytta på två sekunder om det skulle vara så, säger Cecilia bestämt.

Båda är överens om att relationen är bättre i dag, efter otroheten.

- Det trodde man ju inte. Men vi är mer rädda om varandra nu. Vi vet vad vi har och hur ont det gör att eventuellt förlora varandra.

Peter instämmer:

- Vi är mycket mer medvetna om att vi måste se varandra och göra mer saker tillsammans. Man ser till att man lagar den där middagen tillsammans hemma på kvällen.

Är observanta

Två saker var heliga för Cecilia under krisen: att aldrig söka tröst hos barnen och aldrig smutskasta Peter inför dem. Men oron att föräldrarna ska skiljas finns fortfarande hos barnen. Om Peter och Cecilia sänker rösterna för att prata om något märker de att barnen lyssnar extra noga och är observanta på stämningen.

- Men vi hoppas också att de ser att man kan lösa saker och gå vidare. Det behöver inte alltid sluta med att man blir osams. Samtidigt har det varit viktigt för mig att visa dem att man heller inte kan ta vad som helst i ett förhållande och att det är viktigt att stå upp för sig själv, säger Cecilia.

Fotnot: Cecilia och Peter heter egentligen något annat, men har valt att utelämna sina riktiga namn av hänsyn till sina barn.

 

---

 

Yvonne blev bedragen och skilde sig:"Jag kände mig kränkt som kvinna"


Samma kväll som Yvonne avslöjade sin mans otrohet packade han en väska och flyttade till sin älskarinna. Hon blev lämnad kvar med två tonårsbarn och ett hus.

- Först hatade jag honom. Nu skulle jag aldrig vilja gå tillbaka till mitt gamla liv.

 

Medan Yvonnes man låg och sov läste hon hans meddelanden i mobilen. Misstankarna stämde. Han var otrogen.

Konfrontationen samma natt slutade med att han packade en väska och försvann ut genom dörren, utan att ens säga hej då till de sovande tonårsbarnen. Han åkte raka vägen hem till sin älskarinna.

 

19 års äktenskap över på några minuter

44-åriga Yvonne beskriver chocken när 19 års äktenskap var över på några minuter.

- Det blev en total krasch. Jag kände mig kränkt som kvinna och fick känslan av att jag hade passerat mitt bäst före-datum.

Personen på bilden har inget med reportaget att göra.

Foto: Foto: Igor Goncharenko

På morgonen försökte hon förklara för sina båda söner vad som hänt.

Skilsmässoansökan skickades in nästan omedelbart. Båda ville avsluta äktenskapet, han för att påbörja sitt nya liv - Yvonne för att avsluta sitt gamla.

Fann stöd i kyrkan

Yvonne tillhör en församling och fann stöd i kyrkan.

- Men det gjorde det samtidigt också svårare för mig att förstå. Jag var naiv och trodde att det inte kunde drabba oss som hade vår tro, säger hon.

Chocken gick över i en bubblande vrede. Yvonne fantiserade om hämnd, som att ringa älskarinnan och vräka ur sig sitt hat.

- Fast jag var feg och gjorde ingenting, det är jag glad för i dag. Jag blev en fajter i stället och tänkte att jag ska greja det här.

Tvungna att hålla kontakt för barnen

För barnens skull var Yvonne och hennes man tvungna att ha kontakt. De ofrivilliga mötena gick trögt och var fåordiga.

Så småningom vaknade tankarna på att försöka förlåta. Yvonne ville bli av med det energikrävande hatet.

- Men jag såg ju honom som ett svin. Hur förlåter man någon som man egentligen bara vill slå på käften och sparka i skrevet? Det orsakade ett känslokaos i mig.

Hon mindes en föreläsning några år tidigare, där en sångare berättade hur han lyckats förlåta en man som förföljt honom. Yvonne skrev ett brev till sångaren och berättade om sin situation.

- Han svarade att förlåtelse är ett beslut som inte har något att göra med hur man känner. Man måste bara bestämma sig. De orden blev en stor aha-upplevelse för mig.

Yvonne beskriver det själv som att vreden, hatet, sorgen och känslan av att vara kränkt långsamt började rinna av henne.

Ett avslutat kapitel

Omkring åtta månader efter natten då otroheten avslöjades kände hon för första gången att det var över, att den sorgliga historien äntligen var ett avslutat kapitel.

Yvonne är noga med att poängtera att förlåtelse i det här fallet inte innebär att hon rättfärdigat sin exmakes handlingar.

- Han betedde sig som en idiot. Och jag har inget behov av att bli bästa vän med honom. Men det handlade om att jag skulle bli hel igen. För mig blev det som att kliva ur ett känslomässigt fängelse.

En bra relation i dag

Nu har ytterligare några år gått. Yvonne beskriver sin och exmakens relation som bra. Hon har insett att de inte hade ett fungerande äktenskap och att de båda har ett bättre liv i dag - utan varandra. De hade träffats för unga, hamnat i roller som var svåra att ta sig ur och tog varandra för givna de sista åren tillsammans.

- Självklart känner jag sorg över att det blev så här. Jag vill tro att ett förhållande kan läkas efter en otrohet, men om han kom tillbaka i dag skulle det inte vara aktuellt. Nu kan jag se de stora bristerna vi hade i äktenskapet.

Fotnot: Yvonne heter egentligen något annat.

 

Ska du stanna eller gå? Testa dig själv här.

Relaterat