1 av 3: Hälsoliv har listat några punkter som aldrig är okej i en relation
”Det var när jag såg den långhåriga magra kvinnan framför spisen som jag insåg att vi hade sällskap i huset.”
2 av 3: ”Det var när jag såg den långhåriga magra kvinnan framför spisen som jag insåg att vi hade sällskap i huset.” Foto: Shutterstock
”Hon lyfte blicken som var helt tom, svarta matta ögon som mötte mina.”
3 av 3: ”Hon lyfte blicken som var helt tom, svarta matta ögon som mötte mina.” Foto: Shutterstock

”När jag tände lamporna var hon borta”

Spöken existerar inte – det var åtminstone vad Berit trodde innan hon var med om en mycket märklig upplevelse.

Här är hennes historia.

Det började med en stark urinlukt på toaletten på undervåningen. Hur mycket jag än städade och skurade med olika medel försvann inte lukten. Jag frågade barnen om de visste något, anklagade väl sonen lite för att kissa utanför och inte torka efter sig. Men barnen lovade att de inte hade gjort någonting. Muttrande skurade jag toaletten och golvet nedanför flera gånger i veckan, men stanken var tillbaka hela tiden. Jag tänkte att något gott sönder i toaletten, vad det skulle vara vet jag ju inte, men kanske att den spolade dåligt eller något. En rörmokare kom och tog en titt men hittade inget fel. Kisslukten verkade vi få leva med.

Nästa märkliga sak som hände var att det fattades skor i hallen, skor som jag helt säkert sett där var plötsligt försvunna och jag hittade dem på helt andra platser. Ännu en gång skällde jag på barnen, och sa att det inte var roligt, särskilt inte när man hade bråttom och inte kunde hitta den andra skon. De sa att det bara var jag som var förvirrad, att jag skulle lugna ner mig, de hade inte gjort någonting.

LÄS OCKSÅ: Forskning visar: Det finns ett liv efter döden

Trodde det var inbillning

Men det var när jag såg den långhåriga magra kvinnan framför spisen som jag insåg att vi hade sällskap i huset.

Det spökade alltså. Jag blev livrädd när jag kom in i köket och såg hennes gestalt där, i en slappt hängande morgonrock och krokiga seniga fingrar som spretade ut. Hon lyfte blicken som var helt tom, svarta matta ögon som mötte mina. Jag blinkade flera gånger och tände alla lamporna och så var hon borta.

Inbillning tänkte jag och skrattade för mig själv. Nu hade jag väl väckt hjärnspökena rejält, jag trodde ju inte ens på spöken.

Av en händelse kom jag senare i kontakt med ett medium som jag kunde få prata med på telefon. Hon bad mig ringa ett visst datum och klockslag. Jag var skeptisk men nyfiken, det måste jag erkänna. Jag hade pratat med några väninnor om det här och de tyckte att jag absolut skulle ringa och prata med ett medium, vad hade jag att förlora? Ja, vad hade jag att förlora förutom några hundralappar?

Fick råd av medium

Okej att jag var tveksam och skeptisk, men när hon inledde samtalet med att fråga om jag känt urinlukt på toaletten på undervåningen på sistone, rös jag till ordentligt och kapitulerade. Hon berättade att det bodde en äldre man där, kanske i 80-årsåldern, som ofta gick på toaletten utan att göra rent efter sig. Eftersom vårt hus inte var gammalt hade hans ande förmodligen följt med någon annan hem till mig, och blivit kvar där. Mediet sa att han var en vänlig och ganska försynt man och absolut ingen att vara rädd för. Lite skrattande sa hon att jag skulle kunna prova att be honom att städa lite efter sig.

Vidare berättade hon att det fanns en långhårig, smal kvinna, kanske en avlägsen släkting, hade jag sett henne? Jag sa att jag sett henne i köket, men att hon såg skrämmande ut och utstrålade obehag. Då sa mediet att jag skulle skaffa mig salvia och rena mitt hem med det några gånger, för att hjälpa andarna vidare till andra sidan. Av någon anledning, som hon inte kunde förklara, hade kvinnan stannat i mitt hem och var olycklig.

När mina barn kom hem den kvällen undrade de vad som hade hänt

Tillsammans med min kille, som är medial, köpte jag salvia och en kväll gick vi från rum till rum med salvian rykande. Extra noga skulle man vara runt fönster och dörrar. Med salvian i högsta hugg sa vi mantrat: Här ska endast frid och kärlek bo, och om igen.

I köket sa vi till kvinnan att vi var där för att hjälpa henne till andra sidan, där hon skulle kunna få frid. Till slut var det så dimmigt av rök i huset att brandlarmet gick. Vi brast ut i skratt men fullföljde den något komiska ritualen tills salviastumpen brunnit ut.

När mina barn kom hem den kvällen undrade de vad som hade hänt och vi försökte förklara den viktiga uppgiften vi hade haft, men de bara skakade på huvudet och kallade oss för galningar.

Men det hjälpte! Urinlukten började försvinna och kvinnan i köket var borta. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag valde att tro på att vi hade drivit ut de onda andarna. Min kille säger att han såg en demon ute i äppelträdet, men jag har inte sett den.

”Renade” huset

När en medial väninna kom på besök sa hon att det är mycket aktivitet i mitt hus.

På undervåningen såg hon en man, förmodligen en tidigare ägare som av någon anledning inte ville släppa taget. På övervåningen var det flera personer, men alla var vänliga och ville inget ont. Nu förstod jag varför min kille aldrig ville sova med sovrumsdörren öppen, för att det var folk utanför, som han uttryckte det. Det folket har jag aldrig sett eller känt av, men jag är inte heller lika medial.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 Stockholm

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Vi har gjort en till vandring med salvia för att rena hemmet än mer, och demonen i trädet har inte setts till på ett bra tag. Pissegubben, som vi kallar honom, kommer och går, enligt min kille, men han kissar inte längre så mycket för det luktar ingenting.

Slutet gott, allting gott då. Just nu i alla fall

Berit, 41, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + bok av Annika Sjöö för 199 kr. Köp nu!