Molly Nutley: ”Jag och mamma är fånigt lika”

För Söndag berättar hon om hur det är att jobba med mamma Helena Bergström och pappa Colin Nutley, rädslan för vad andra ska tycka – och kärleken till pojkvännen André Sund.

Arbete: ”Av mamma har jag lärt mig att våga uttrycka det man känner”

– Att få göra Netflix-filmen ”Dancing queens” var fantastiskt. Det var kul att få jobba med mamma så klart. Sedan är det en otroligt fin och viktig film, som visas i över 100 länder. Det känns pirrigt.

– ”Dancing queens” är en modern saga, som handlar om acceptans. I filmen får man följa 23-åriga Dylan, som jag spelar. Hon bor med sin pappa och bearbetar sorgen efter sin mamma som gått bort. Förutom familjen är hennes största kärlek dansen. Plötsligt hamnar hon på en dragklubb, ovetande om vad det är.

Hade du nytta av att du kom tvåa i ”Let´s dance” 2012?

– Ska jag vara ärlig hade jag ingen nytta alls. Jag är inte bekväm i att dansa. Jag har ingen balans och svårt att plocka upp koreografi. ”Let's dance” var som att plugga till ett prov och så fort det var klart släppte jag det. Jag kan dansa på klubb, men så fort någon säger att ”nu ska du dansa” blir jag stressad. Jag känner mig blottad. I skådespeleriet däremot känner jag mig bekväm, jag är inte mig själv och det blir inte privat.

Har du höga krav på dig själv?

– Jag kan ju inte vara med i en film som min mamma regisserar och vara skitdålig. Då blir det riktigt fel. I dag har folk otroligt höga krav på sig själva och jag har glidit med i det. Nu har jag börjat hitta en balans. När de andra såg att jag var hård mot mig själv, sa de bara att jag skulle ha kul. Då släppte det.

Hur är din mamma Helena Bergström att jobba med?

– Jag och mamma är båda väldigt känslosamma och öppna med våra känslor. Mamma är starkt känslodriven och säger det första hon tänker. Det är högt i tak och roliga diskussioner. Av mamma har jag lärt mig att våga uttrycka det man känner och står för det. Våga ta den plats man förtjänar och stå upp för andra. Jag är väldigt imponerad av mamma. Hon utnyttjar sin maktposition som regissör så att alla får synas och höras och månar om att människor ska må bra. Min mamma är cool.

Under inspelningarna av ”Dancing queens” var det hårdträning med två danslektioner per dag och träning utöver det. Foto: JAN TOVE / NETFLIX

Vad har ni för olikheter?

– Precis som pappa tänker jag ett steg till innan jag säger något. Bara andas, låter det sjunka in och uttrycker sedan vad jag känner eller tycker. Annars är jag och mamma nästan fånigt lika, men jag är också min egen.

– På senare år har jag slutat ta saker och ting på blodigt allvar. Skådespelaryrket är så himla skört. Det testar ens självförtroende och psyke konstant. Jag har kommit fram till en punkt där jag känner att det löser sig. Det har jag mamma och pappa att tacka för. Livet går upp och ner och när jag inte mått så bra har jag kunnat prata runt det. Så har det varit så länge jag kan minnas.

Från början ville du inte jobba med dina föräldrar?

– Till stor del har det varit en inre konflikt. Som att jag lagt på ytterligare ett lager till vilka som får roller. Att folk kanske inte tror att jag förtjänar att vara här och inte jobbar hårt. Jag förminskar mitt eget arbete.

– Men jag älskar att jobba med mamma och pappa. Det är ett val. Att växa upp med det stödet och se yrket från alla håll är ett privilegium. Vissa stunder har jag undrat: Tänk om folk tror att jag bara glider på en räkmacka? Sedan har jag insett hur fånigt det är att skapa ett problem i onödan. Någon gång, när folk frågar mycket om mamma och pappa, har jag känt: Men jag då? Sedan har jag insett att det är inget konstigt. De är grymma.

Hur hanterar ni era roller som både familj och kollegor?

– Det fungerar bra. Fokus ligger på arbetet vi gör. Vi är personliga, men inte privata. Om jag sedan känner mig ledsen eller förvirrad över något har jag mamma där på lunchen. Det är lyxigt.

I ”Änglagård” spelade Molly Nutley mot Rikard Wolff.”Världens bästa Rikard. Han var min gudfar och en betydande person i mitt liv. Han är väldigt saknad. Rickard var en stöttande person även i det lilla och kunde skicka ett sms där han skrev: 'Du är fantastisk'. Han hjälpte mig när jag skulle plugga inför scenskolan en gång, men sedan sökte jag aldrig. Jag har vuxit upp med Rikard, som var en av mammas och pappas bästa vänner.” Foto: STILLBILDSFOTO: TONY NUTLEY. © 2010 SWEETWATER

– Stundtals kan jag bli irriterad på ett sätt som jag inte blivit på en annan regissör, men det har aldrig gått ut över arbetet. Som skådis är jag där som alla andra och vill vara professionell. Vilket jobb jag än går in i har jag har höga krav på mig själv. Något som säger: Du får inte vara dålig. Mest press lägger jag på att vara enkel att jobba med. Man ska ha respekt för andra. Jag är deras dotter och vill föregå med gott exempel.

Från början ville du bli veterinär?

– Jättekonstigt. Jag älskar djur, men hatar blod. När jag var tolv fick jag jämt frågan om jag skulle bli skådespelare som mamma och blev så anti.

– Som 13-åring gjorde jag en jätteliten roll med en replik i ”Så olika”, då mamma behövde någon som spelade kompis. Efteråt kändes yrket självklart. 

LÄS OCKSÅ: Martina Haag: ”Dags att komma vidare i livet”

Kärlek: ”Jag gick fram till André och sa att han hade en snygg hoodie”

– Jag har kille. André Sund heter han. En snäll, bra kille, som jag mår väldigt bra med. Det är härligt och gör livet lättare. André är lugn, medan jag är mer explosiv. Vi kompletterar varandra. Han är frilansmusiker och gitarrist och när jag regisserade ”Håll andan” skrev han all musik till serien. I september är det tre år för oss. Vi träffades på en midsommarfest, så jag var lite full. Jag gick fram till André och sa att han hade en snygg hoodie på sig. Sedan sågs vi inte mer den kvällen, men dagen efter tänkte jag på André och skrev till honom. Vi tog en öl och det blev liksom bra.

Vad modig du är.

– Jag har alltid varit så: Äh, vad är det värsta som kan hända? Säger han nej vet jag, säger han ja kanske det blir skittrevligt. Jag hade kommit till en punkt där jag inte orkade bry mig.

– Innan hade jag alltid velat vara fin inför någon man dejtar, men första gången André kom hem till mig gick jag och sminkade av mig. ”Take it or leave it”. Han fick lära känna mig precis som jag är, det bra och det dåliga. Att vara osminkad är skönast, varför ska jag då vara sminkad? Nu är han här och fast tills han vill gå. Det känns som jag hittat min person.

Du måste ha bra självkänsla?

– Att vara snäll mot sig själv är svårt. Ibland pushar jag mig själv: Du är den du är, försök vara stolt över det. På sociala medier ska allting vara perfekt och vissa dagar är jag påverkad av det, andra inte. André gillar mig som jag är och då kan det få svänga lite. Förutom min pojkvän, är han en av mina bästa vänner. Det är en trygghet. Jag är en otroligt orolig person, men man kan leva som orolig också.

LÄS OCKSÅ: Helena Bergström: ”Det infann sig en apati”

Hälsa: ”Alla borde gå i terapi, det bästa som finns i världen”

– Jag mår bra och känner mig frisk och kry. Året med corona har varit påfrestande och jag har känt mig stressad och ängslig. Känt oro både över mina nära och mig själv.

– De senaste åren har jag jobbat med mig själv. Alla borde gå i terapi, det bästa som finns i världen. Jag har stannat upp och bottnat i vad jag mår bra av. Gett mig tid till sådant jag tycker om och låtit bli att lägga energi på det jag mår dåligt av. Jag försöker följa min magkänsla: Den här dagen vill jag bara vara själv och det är okej.

Fritid: ”Frank är mitt liv”

– Jag har egentligen inga intressen, utom mitt yrke och min dvärgtax Frank. Frank är mitt liv. Ibland när han sover kan jag se efter om han andas. Hur fan ska jag bli om jag någon gång skaffar barn? Jag kommer bli jätteöverbeskyddande.

Familj och vänner: ”Om man ska beskriva trygghet så är det min pappa”

– Mina föräldrar är bäst, mina brorsor också. Jag bara älskar dem. I familjen får man vara den man är. Det finns alltid någon att ringa. Om man ska beskriva trygghet så är det min pappa. Han är lugn, finns alltid där, otroligt lätt att prata med och en förebild på många sätt. Mamma är energifylld, vilket är härligt och en trygghet.

– Mina bästa vänner är som familj. Vi lever i en tid med stress och press. Då är det viktigt med trygghet och glädje runt sig.

– Jag är väldigt känslig, men tycker det är ganska najs. Mina känslor är på utsidan. Det är klart att det kan vara jobbigt i stunden, men fasen vad härligt det är när glädje blir så stor.

Bostad: ”Lägenheten är min lilla oas”

– Min mysiga lilla lägenhet på Södermalm är på 27 kvadrat. Där finns alldeles för många växter, men det ger mig lycka. Lägenheten är min lilla oas. Jag har svårt att se mig lämna den, även om det vore trevligt att bo större.

Molly Nutley med dvärgtaxen Frank, åtta månader. ”Frank är egentligen bara min, men har blivit min kille Andrés också. Vi hänger med honom, våra nära och är ute i naturen. Tränar, lagar mat och tittar på film. Som alla andra lever vi ett mindre hektiskt liv just nu.” Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Ekonomi: ”Jag har en hundbuffert”

– Jag är frilansare. Det är upp och ner, men allt löser sig. För att ha framförhållning sparar jag. Jag har också en hundbuffert om något skulle hända Frank. Det viktigaste är att hunden har det bra och pengarna räcker till hyran.