”När vi var klara med studierna åkte vi på en sparesa och det var där, nästan fyra år efter att vi träffats, som jag började märka att hon förändrades.”
1 av 2: ”När vi var klara med studierna åkte vi på en sparesa och det var där, nästan fyra år efter att vi träffats, som jag började märka att hon förändrades.” Foto: Shutterstock
Amandas kompis dolde sitt drogmissbruk.
2 av 2: Amandas kompis dolde sitt drogmissbruk. Foto: Shutterstock

”Min älskade kompis var fast i narkotikamissbruk”

Amanda misstänkte länge att något inte stod rätt till med hennes bästa kompis.

Tillslut tog hon henne på bar gärning.

Här är Amandas historia.

Jag träffade henne när vi gick på universitetet. Vi klickade direkt. Hon var öppen, rolig, ärlig och hade alltid nära till skratt. Hon matchade min lite mer inåtvända, grubblande personlighet. Var jag ledsen lyckades hon alltid muntra upp mig, kände jag mig ensam fanns hon alltid där med fika och något som hon bakat.

Vi umgicks allt oftare, gick på bio, konserter och teater. Ibland fnissade vi runt på museer med en vinflaska i handväskan som vi smuttade på när ingen såg. Redan första hösten när vi börjat studierna åkte vi på en weekendresa till London och hade så roligt. Vi åkte taxi genom hela staden, dansade oss igenom nätterna och rotade runt på härliga loppisar på dagarna. Det blev inte mycket sömn den resan minns jag.

Hon blev allt tystare och frånvarande, skrattade inte lika ofta

När vi var klara med studierna åkte vi på en sparesa och det var där, nästan fyra år efter att vi träffats, som jag började märka att hon förändrades. Hon blev allt tystare och frånvarande, skrattade inte lika ofta och berättade inte mycket om sig själv. Det slog mig faktiskt då att hon aldrig öppnat sig för mig som jag hade gjort för henne. Hon hade, väldigt skickligt insåg jag nu, skämtat bort fokus från henne själv, genom att hon varit så engagerad i mig och mina problem genom åren.

Sista kvällen på sparesan frågade hon mig försiktigt om hon skulle kunna få låna två tusen kronor. Hon förklarade att hon inte fått in så mycket pengar den månaden, och att det fattades till räkningar.

Hon jobbade extra som rekryteringskonsult och hade sagt någon gång att det var kärvare tider och färre jobb.

Fortsatte låna ut pengar

Självklart lånade jag henne pengar, tvekade inte en sekund. Jag såg att hon blev märkbart lättad och förvandlades till sitt vanliga glada jag på någon minut. Ett par veckor senare skickade hon ett sms och frågade om hon fick låna ytterligare två tusen, hon behövde det för att laga några tänder, något hon skjutit upp alldeles för länge. Nu hade hon värk och bad om ursäkt och lovade att betala tillbaka redan när hon fick sin lön någon dag senare. Jag lånade henne pengar, så klart, hon var ju numera en av mina bästa, närmaste vänner. Då förstod jag inte att vi båda hamnat i en märklig, negativ spiral.

Åren efter studierna fortsatte hon att be om pengar, ibland bara några hundralappar, ibland en tusenlapp eller mer. Hon var också förändrad, mycket mer tystlåten och sorgsen på något sätt. När jag frågade hur hon mådde svarade hon undvikande, klagade på tandvärk eller på någon släkting som betett sig dåligt, eller att det var tufft på jobbet.

Väninnan försvann in på toaletten

Jag trodde henne länge, och försökte göra allt för att peppa henne, så som hon ofta gjort för mig. Men hon började dra sig undan, med ena bortförklaringen efter den andra; hon var trött, kände sig låg, var orolig för ekonomin.

Eftersom jag hade en ganska god buffert såg jag inga problem med att hjälpa henne ekonomiskt, även om jag inte fick tillbaka några pengar.

Jag tänkte att hon behövde komma på fötter, ta igen sig och jag ville inte vara den som tjatade. Så jag lät henne hållas och lånen blev allt större.

En kväll när vi var ute på en pub försvann hon in på toaletten en ganska lång stund. Jag blev orolig, eftersom hon inte varit sig själv på länge, och gick till toaletten. Jag såg hennes fötter under en av dörrarna men såg att dörren var olåst. Jag tänkte i några sekunder på vad jag skulle göra, skulle jag öppna dörren? 

Vi föll i varandras armar och grät hysteriskt

Först kände jag skam, men oron för henne tog över och jag öppnade dörren. Jag fick en chock när jag såg henne där, sittande på toaletten med ett fat i famnen med vitt pulver. Hon var precis på väg att böja sig fram för att sniffa i sig pulvret när hon förvånat tittade upp på mig. Våra ögon var nog lika uppspärrade men ur hennes ögon forsade svarta floder, av gråt och mascara. I ena handen höll hon en mobiltelefon, som om hon var mitt i ett samtal när dörren rycktes upp. Jag föll ihop framför henne och började gråta, fick inte fram ett ord. Hon sa ”förlåt, förlåt, du måste hata mig”, om och om igen.

Plötsligt såg jag allt tydligt; alla pengar hon behövde, alla lögner, hennes undvikande beteende. Men jag kunde inte bli förbannad, det enda jag kände var sorg. Djup, bottenlös sorg. Min älskade kompis var fast i narkotikamissbruk. Min fina älskade vän. Vi föll i varandras armar och grät hysteriskt. 

Behövde hjälp

Sedan bestämde vi oss för att gå hem och prata. Den natten pratade vi i timmar, sov inte en blund. Hon berättade om sitt missbruk som pågått i många år, som hade börjat redan innan vi träffades. Jag frågade vad hon ville göra och hon sa bara två ord: ”Snälla, hjälp”. Vi bestämde att hon dagen efter skulle ta kontakt med vården, för att få hjälp att bli fri från missbruket.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 Stockholm

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Det har gått två år sedan den kvällen och min väninna är ren sedan ett år tillbaka. Hon varken dricker eller tar droger längre. Vi har firat vårt nya liv och vår underbara vänskap med en vandringsresa och planerar en större resa längre fram när vi firar 30 år som vänner.

Amanda, 51, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av ToppHälsa + handkräm för 199 kr. Läs mer!