Martina Haag om sitt hemliga kärleksliv

Martina Haag.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Martina Haag.

Supersimultana Martina Haag är uppe med tuppen. Hon älskar att bjuda hem människor, men stannar gästerna för länge går hon och lägger sig.

Just nu befinner sig Martina på en bra plats i livet. Hon har också tagit ett beslut om att inte prata om sina relationer.

Andra har också läst

Martina Haag har en ledig dag. Med fluffiga svandunstofflor på fötterna stegar hon energiskt runt i köket. Hon är barbent och klädd i ceriseblommig Ida Sjöstedt-klänning. Torktumlaren är trasig och hon hänger barnens tvätt på elementet. På vägen till spisen svarar hon kvickt på ett mejl.

Martina rör i pastasåsen, som puttrar på svag värme och sprider en ljuvlig doft av trattkantareller. Sonen Dino är på bowling och Martina gör snabbt upp middagstid med honom. Om en stund ska hon hämta dottern Diana på basketen.

Kaffet serverar hon vid ett litet bord med blåblommig duk och en stor rosa bukett med pioner.

– Jag står hellre upp. Jag tänker bättre när jag rör mig, säger hon med tryck på typiskt Martina-vis.

LÄS OCKSÅ: Bianca Ingrosso: ”Jag har ingen koll på pengar” 

Släppt ny kokbok

Har du alltid varit dålig på att sitta still?

Ja. Jag tror det sitter ihop med att jag haft väldigt långa perioder av arbetslöshet som skådis. När man bara gick och väntade på att någon skulle välja en. Det här med att dega och chilla och kolla på någon dokumentär i soffan mitt på dagen, alltså omöjligt! Du har ju fyra barn att försörja. Jag tycker det är svårt att vara så där loj. Här har du rubriken: Martina Haag – långt ifrån loj. Har du fem minuter över, då bakar du en paj.

Martina Haag

Ålder: 55.

Gör: Författare och skådespelare.

Bor: Villa i Bromma. 

Familj: Barnen Jackson, 23, Lucia, 20, Dino, 16, Diana, 12. 

Aktuell: Kokboken ”10 anledningar att inte bjuda hem folk (och 10 sätt att göra det ändå)”.

Entusiastiskt börjar Martina snedskära rabarber. Lillasyster Bea Uusma, som är läkare, författare och illustratör, har skickat en receptbild på en rabarberpaj med stjärnmönster.

– Den ser ut som en 3D-paj. En sådan snygg paj måsrte man ju bara prova. Då receptet visade sig vara på franska får det bli en variant.

Väggarna i Brommaköket är blåbärsblå och golvet schackrutigt. På en hylla framför henne samsas färgglada kokböcker med skålar och koppar. Köket är som hämtat ur en kokbok – och det är precis vad hon har skapat här. Under arbetet med nya kokboken ”10 anledningar att inte bjuda hem folk (och 10 sätt att göra det ändå)” har hon bjudit vännerna på middag tio gånger. Kokboken, som även är en handbok, släpptes den 17 september. 

Älskar udda porslin

Tanken är att den ska hjälpa folk över tröskeln. Martina tror att många är rädda för att ingen ska komma på festen. Eller tänk om gästerna inte tycker om maten? Men Martina betonar att det inte finns några perfekta middagar – och om de finns är de för­modligen väldigt tråkiga.

Hur är du själv som värdinna?

– Ganska slarvig. Ingenting är klart när folk kommer, utan de får hjälpa till. Jag tror aldrig jag har haft exakt rätt gafflar. Men jag tänker att det är skönt om det är lite udda porslin. Då är det inte hela värl­den om man råkar ha sönder en tallrik.

Som värdinna är hon ganska dålig på att vara vaken länge, då hon är kvälls­trött. Som gäst kommer hon först och går först.

– Jag är jättehungrig, men vid 23 kän­ner jag: Kan jag få gå hem nu? Jag brukar vakna 5.30. Pling! Då blir man trött tidigt.

Det är lite som att vara ett barn, som somnar till glada vänners skratt

Att gästerna aldrig går hem är ett pro­blem hon tar upp i boken.

– Man blir galen! Och det är tisdag i morgon! Men de bara sitter och sitter och frågar om det finns mer vin. Nu är folk så vana vid mig, så jag säger bara: ”Blås ut ljusen när ni går, för jag lägger mig nu.”

Då reagerar inte Martinas gäster med att förstå piken och gå hem. I stället säger de: ”Absolut, hej då”. När hon lagt sig hör hon hur de pratar på neder­våningen.

– Det är lite som att vara ett barn, som somnar till glada vänners skratt. Ibland kan jag gå ned igen och fråga vad det är som är så himla kul.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Martina vill inte att barnens kompisar ska sitta på rummet när familjen äter. ”Kommer Diana hem med basketlaget blir det müsli och yoghurt till förrätt. Varmrätten blir en liten, liten pastasmutt med lite svampsås.”

För Martina har det alltid kommit natur­ligt att bjuda hem folk på mat.

Var har du fått ditt sociala självförtroende ifrån?

– Jag har ju min syster Bea, som jag är väldigt tajt med. För mig har det aldrig varit läskigt att ha barnkalas, för jag vet att min lillasyster kommer i alla fall. Det är en grundtrygghet.

LÄS OCKSÅ: Christina Schollin, 81, om stora kärleken till maken 

Ingen ska behöva gå hungrig

Under uppväxten bjöd hennes mor­ mor på söndagsstek och andra klassiska rätter.

Farmor och farfar kom från Estland. Som barn var inte Martina särskilt för­tjust i estnisk mat. Med på bjudningarna fanns många tanter klädda i råsiden och spets. De nöp Martina i kinden och uppmanade henne att leva och ha roligt som ung. Som vuxen har Martina frågat hur de var släkt, men de var kompisar till farmor och farfar. Många män hade dött i kriget och kvar blev kvinnorna.

– Under kriget hjälpte man varandra och när man kom till Sverige bodde man lite hejsan svejsan.

Martina Haag om…

…BÄSTA LIVSRÅDET:

”Ät först, innan du tar viktiga beslut.”

…GLÄDJE:

”Att äta tillsammans med sin familj och sina vänner och laga en massa mat.”

…BÄSTA SKÖNHETS­PRODUKTEN:

”Bianca Ingrossos eye palette från CAIA, dyr men sinnessjukt bra.”

…RECEPTEN I NYA KOKBOKEN:

”Det är de optimala superrecepten på allt jag kommit på genom åren. Kalvracks med svamprisotto och sparris, världens mumsigaste! Men även hemmagjord lakriktsglass med maränger och hallon. Jag tror att det är det gudarna äter till frukost.”

…KÖKSREDSKAP:

”Bra knivar och yta. Jag måste ha ordentlig yta när jag ska laga mat, jag blir galen om det är katter och skolväskor och pingisracket på diskbänken”

…HUR OFTA HON BJUDER HEM FOLK:

”Det beror på hur mycket jobb jag har. Somrarna är så lätta, då kan man ju grilla om det inte är grillförbud. Men vintrarna är också viktiga, för då är det så mörkt och deppigt. Då piggar det upp med en tisdagsmiddag. Det har varit fantastiskt att göra kokboken, för då har jag hela tiden haft anledning att ringa in folk. ’Ni får inget betalt, men jag behöver modeller till kokboken. Det blir mat och vin.’ En del gör ju kokböcker och har en vecka då de plåtar av allting. Vi har gjort ett gig i månaden ungefär och då ska det ätas och drickas vin.”

…PRESTIGE I MATLAGNING:

”När vi var 20 var folk bara glada över att bli hembjudna. Wow, hon har inte bränt fast spagettin i kastrullen. Bravo! Då hade man ingen prestige i matlagningen. Om någon kokat två korvar, kunde man bjuda över folk på käk.

Det är något när man blir äldre. Folk har så höga förväntningar – mest på sig själva. Några av mina kompisar är skitsopiga på att laga mat, fast de inte har fattat det. Det blir ju trevligt ändå. Man sitter och dricker vin och pratar. Jag tänker att nya kokboken kan göra en insats för alla som tror att de inte kan bjuda hem folk, fast de vill.”

…SIN MATLAGNINGSRESA:

”Som 25-åring jobbade jag som skådespelare på Västerbottens teater i Skellefteå. Jag kände inte enda person där och funderade på vad jag skulle göra under all ledig tid. Jag har alltid gillat att äta och kan äta hur mycket som helst, så jag började laga mig igenom ’Anna Bergenströms mat’ i den lilla vindslägenheten. Det var då jag skaffade min paisleymönstrade klippbok med vita sidor. Efter att vi hade gigat i någon liten by som Sorsele eller Vindeln bjöds vi på mat hos en dam. Då fick jag mitt första recept. Det var ett recept på mandelkorgar som vi fått smaka. En del av recepten i nya kokboken kommer från klippboken från början och har sedan gjorts om och gjorts om och gjorts om.”

Ett annat tydligt barndomsminne är hur Martina fick vänta på vissa kompisars övervåning medan familjen åt middag. Så vill inte hon ha det.

– Jag har tusen barn och de har tusen kompisar. I dag har jag gjort svampsås för tre personer, men kommer Diana hem med basketlaget blir det müsli och yoghurt till förrätt. Varmrätten blir en liten, liten pastasmutt med lite svampsås. Hellre det än att det sitter en liten kom­pis där uppe och är hungrig.

Jag tycker att jag är på en väldigt bra plats

När Dino gick ut grundskolan i juni blev klassens grillning inställd på grund av dåligt väder. I stället tog sonen hem klasskompisarna.

– De kollade på film och käkade pizza i soffan. Femtonåringar är som en gräs­hoppssvärm. Det är mysigt. De fick köpa pizza, så fixade jag chips och dipp. Det är ju inte så att jag har bjudning och lägger ankan i blöt.

Hur ser ditt liv ut annars nu?

– Jag tycker att jag är på en väldigt bra plats. Jag har många kul jobbsaker på gång. Och så har jag jäkligt roliga kompisar. Det är så värt.

Foto: OLLE SPORRONG

Martina Haag under sin medverkan i ”Let's dance”

Det händer att hela ”Let’s dance”-gänget kommer hem till Martina och grillar på den insynsskyddade altanen. De har blivit vänner för livet och många är med i nya kokboken.

– Vi är mycket ute och dansar. Även om jag står i mitten och dansar åt fel håll, blir det så roligt. De är superproffsiga och det handlar mer om att hitta ett bra dansgolv än ett fränt ställe. Det är kul att dansen kommit in i mitt liv på gamla dar. Jag har ju aldrig varit en dansperson överhuvudtaget.

Skippade sjukgymnastiken – för ”Let's dance”

I samband med Loch Ness Marathon skadade Martina menisken hösten 2017. Planen var att operera knäet och sedan börja med rehabilitering. I stället skrev hon på kontrakt för ”Let’s dance” 2018. Direkt efteråt började hon med sjukgymnastik.

– Min läkare är så sträng. ”Hur går det?” frågade han. Jag svarade att det inte går att sträcka benet rakt. Då tittade han i datorn: ”Ja just det, det var ju du som hade en väldigt ovanlig form av rehabilitering.”

Nyligen fick Martina prova på att springa för första gången på två år. Hon fick jogga max tre intervaller om 100 steg. Däremellan skulle hon gå hundra steg. Efter det var det vila i tre dagar.

– Det är ju inte säkert att jag någonsin får springa igen efter det här. Men det känns skitbra och jag hade noll ont. Jag är som en glad kalv – med bronkit.

Hur får du ihop livet med jobb och barn?

– Den yngsta är 12 nu, så det är inte så svårt. Förut undrade jag hur farao jag skulle få i väg barnen när jag skulle börja filma klockan 06.00. Nu kan de ta sig själva till skolan.

Martina Haag om kärlekslivet

Hur är det Martina, lever du singelliv?

– Ha, ha, ha! Där kom den frågan. Det som är så roligt är att jag har tagit ett beslut att jag aldrig mer ska prata om mina relationer. Jag kommer aldrig mer utsätta mig för att stå och vara världens ledsnaste i kassan på Ica, titta upp på de jävla löpsedlarna och säga till mig själv: ”Jag ska inte börja gråta, jag ska köpa mat till ungarna, jag ska inte börja gråta...” Så tittar man upp och ser: ”Kärlekssagan är över”. Och så en ful bild på sig själv. Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig att jag utsätter mig för det. Så svaret på hur det går med pojkarna är att jag kommenterar inte mina kärleksrelationer, säger Martina och ler.

Och du och Peter Magnusson är bara vänner?

– Ha, ha, jag kommenterar inte mina killar. Det var ett väldigt fiskande.

Det är dags för Martina att hämta dottern på basketen.

– Hej då, gullisar, säger hon och bjuder på en stor kram innan hon åker.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer