Maria, 44: ”Vid jul knöt det sig i magen på mig”

Foto: Shutterstock

Julen är en fantastisk tid för många. Men för 44-åriga Maria blev det kopplat till skam och ilska. Medan hennes bror delade ut dyra julklappar till sina barn hade Maria inte råd.

Här är hennes historia.

Ämnen i artikel:

Andra har också läst

Inför varje jul knöt det sig i magen på mig. Förra årets julklappsöppning förstörde hela julen för mig. Som vanligt var vi hemma hos mamma och pappa. Efter julmaten var det som vanligt dags för jultomten att komma. Både mina och brorsans barn var väl alldeles för stora för att tro på tomten, men men.

Jag hade köpt två paket var till mina barn. Julklapparna till min tioåring Adam hade jag fyndat på ÖoB. Där hade jag köpt en leksakspistol, som jag vet att alla killarna i klassen lekte med efter skolan.

Jag lyckades också hitta en radiostyrd bil för ett par hundralappar. Jag var supernöjd och trodde verkligen att han skulle bli glad för den. Han hade hintat om att hans bästa kompis hade en radiostyrd monstertruck.

LÄS OCKSÅ: Anna, 42: Jag stal från mina barn

Kusinerna jämförde med varandra

Dessutom tyckte jag att presenten kändes betydligt dyrare än den var. Till Jennifer, som är 13, hade jag handlat mysiga prylar till hennes rum. På Rusta hade jag hittat en sminkspegel med belysning. De hade också fina doftljus och tjejiga kuddar, som hon gillade. Jag köpte också en necessär, där jag la i olika nagellack som reats ut på Willys. Allt som allt kostade barnens julklappar cirka 800 kronor. Mer kunde jag inte undvara i år, eftersom maken varit mellan jobb och dessutom hade diskmaskinen gått sönder.

Adam nästan slet av julpappret när tomten gav honom paketet. Det värmde i hjärtat att se hur glad han blev för sin monstertruck. Nästa julklapp var till hans jämngamla kusin William. Den fick inte plats i tomtens säck, så min bror Björn fick rulla in den i vardagsrummet. William skrek högt när han rev av pappret från en crosshoj. Den blå-svarta motorcykeln i barnstorlek måste ha kostat en slant. Den var eldriven och brorsan sa att den kunde han köra med i skogen på lantstället utanför Norrtälje. William tjöt. Jag tittade på Adam och såg hur avundsjuk han blev. Hans julklapp var ju ingenting i jämförelse. Något som William inte var sen att påpeka: ”Kolla Adam! En sådan här skulle du också vilja ha va? I stället för en leksaksbil.”

Även om Jennifer bara var 13 var hon redan väl medveten om vad som gällde

Jag ville lappa till både William, min bror och hans snobbiga fru.

Som vanligt sa ingen av föräldrarna till sonen. Det gjorde inte jag heller, för jag ville inte förstöra ännu mer för Adam. Det gjorde ont att se hans glädje gå över i avundsjuka. Inte blev det bättre när kusinens nästa paket innehöll en Ipad av senaste modell.

Att våra barn var nästan jämngamla gjorde det hela ännu värre. Det gjorde skillnaderna så tydliga.

Kusinen Claras paket innehöll en dunjacka i något känt märke, som var jätteinne bland femtonåringar. Jag hade aldrig hört talas om det, men det hade min dotter Jennifer. Hon sa till kusinen att jackan var jättefin. Själv hade hon nyligen fått en snygg jacka från H&M, men den gick så klart inte att jämföra med en märkesjacka för flera tusen. Även om Jennifer bara var 13 var hon redan väl medveten om vad som gällde. Och jag hatade det.

LÄS OCKSÅ: Eva, 56: ”Min vuxna dotter pikade mig hela tiden”

Nyrikt och snobbigt

Clara satt med dunjackan på sig när Jennifer öppnade sin julklapp med necessären och nagellacken. Hon tackade så mycket, men jag fick för mig att hon faktiskt skämdes lite. Det fick mig att känna mig fattig.

Även om jag gillar min bror i grund och botten hade jag svårt för hans nyrika sätt. En förändring som blivit så tydlig i takt med att han tjänat mer och mer pengar i sitt bolag. De gamla polarna träffade han allt mer sällan. I stället dök nya vänner upp som jag ald­rig hört talas om tidigare. De flesta verkade vara grannar i det exklusiva villaområdet och de tidigare fiskehelgerna med grabbarna verkade numera ha bytts ut mot parmiddagar med vinprovning. Brorsans nya vänner och deras fruar påminde om Mickans kompi­sar i ”Solsidan”.

Mitt stora trumfkort var att mina barn hade betydligt lättare för sig i skolan än min brors. Men det pratade jag aldrig högt om, annat än med min man.

Slutade med julklappar

Efter julen tog jag ett snack med min mamma. Jag sa att jag aldrig mer ville utsätta mina barn för en liknande jul. Mamma, som själv aldrig haft några dyra vanor, höll med mig. Hon tyckte faktiskt att det var groteskt och jag kunde inte säga emot.

Även hon hade märkt hur Björn förändrats med åren och för första gången kröp det fram att hon varken gillade förändringen eller hans fru.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på. Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen 105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. 

Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Utan att blanda in min bror bestämde vi att i år är det ingen gemensam julklapps­utdelning efter julmaten. Det får var och en sköta hemma. Dessutom passade vi på att avskaffa tomten. Björn protes­terade lite, men för ovanlighe­tens skull körde både mamma och jag över honom.

För första gången på flera år ser jag nu fram emot julen. Det är ju ändå trevligt att träffa släkten – bara man slipper att bli jämförd och känna sig som en förlorare. Däremot lurar jag lite på om jag inte ska ta med dotterns betyg ändå.

Maria, 44, berättat för Åsa Görnerup

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Exklusivt nyhetsbrev för din hälsa varje vecka - Anmäl dig här