Kerstins möte med världsstjärnan blev en skräckupplevelse.
1 av 2: Kerstins möte med världsstjärnan blev en skräckupplevelse. Foto: Shutterstock
”Jag var på väg att avsluta arbetsdagen när jag hörde att sångaren i bandet, som jag var väldigt förtjust i, ville ha middag och några flaskor vin till rummet.”
2 av 2: ”Jag var på väg att avsluta arbetsdagen när jag hörde att sångaren i bandet, som jag var väldigt förtjust i, ville ha middag och några flaskor vin till rummet.” Foto: Shutterstock

Kerstin om mötet med stjärnan: ”Vild panik”

Träffa aldrig dina idoler. Det fick Kerstin, 52, uppleva på nära håll.

Här är hennes historia.

”Jag jobbade på den tiden som servitris på ett fint hotell i Stockholm. Vi hade gäster ur den övre medelklassen, politiker och både svenska och utländska kändisar.

Bakom de tjusiga kulisserna fanns både droger och prostitution, men det var förstås inget man pratade högt om, men ville någon gäst ha till exempel kokain så fixades det omgående. En höstdag, för många år sedan fick vi ett världsberömt band som gäster, ett band jag själv tyckte mycket om och jag hade redan biljetter till deras konsert. Dagen före konserten var jag ombedd att jobba med roomservice, vilket var en vanlig arbetsuppgift.

Jag var på väg att avsluta arbetsdagen när jag hörde att sångaren i bandet, som jag var väldigt förtjust i, ville ha middag och några flaskor vin till rummet.

LÄS OCKSÅ: ”Jag blev iskall, där var min fru och tre andra män”

Märkbart påverkad

Jag sa blixtsnabbt att jag gärna fixade det. Innan jag hämtade maten gick jag in på toaletten och bättrade på sminket, rodnande och nervös inför mötet med den snygga sångaren. Jag var rätt skakig på benen och jag såg min hand darra till när jag knackade på dörren till hans rum.

Yee! skrek någon från rummet och jag öppnade försiktigt dörren. Där satt han, min stora idol, i bara kalsonger och morgonrock i en fåtölj och rökte en cigarett, det här var på den tiden det röktes lite överallt, oavsett om det var tillåtet eller inte. Jag minns att jag kände mig svimfärdig och fick ta tag i serveringsvagnen när jag vacklade till. Det märktes att han var hög på något, ögonen var röda och liksom dimmiga.

Sedan räckte han mig en 100 dollars-sedel, rätt mycket pengar på den tiden, i slutet av 80-talet. När han gav mig pengarna så tog han tag i min hand och drog mig till sig så jag snubblade och ramlade över honom. Jag skämdes så mycket och visste inte vad jag skulle säga. När jag försökte resa mig upp höll han fast mig så jag blev sittande i hans famn. Han frågade om jag ville stanna en stund till och sen smekte han mig över kinden. Jag fick inte ur mig ett ord, jag blev på samma gång märkligt upphetsad och lite rädd och visste inte vad jag skulle göra näst.

LÄS OCKSÅ: ”Han sa att ingen annan skulle vilja ha mig”

Tankarna skenade i vild panik

När han försökte kyssa mig vändes upphetsningen till ren rädsla, när jag kände hans andedräkt som stank sprit.

Jag försökte ta mig loss och sa ursäktande att jag måste fortsätta jobba men hans grepp bara hårdnade. Nu fick jag panik, vad var det som höll på att hända? Mina tankar skenade i vild panik, varför gjorde han så här? Varför släppte han inte?

Jag försökte flera gånger att ta mig loss, tryckte mina händer mot hans bröstkorg och tog sats. Men jag satt fast. Han började tafsa mig på låren och sedan över brösten och hela tiden mumlade han något märkligt. Ibland skrattade han till, ett otäckt skratt som gjorde honom så ful. Herregud, vad hade jag sett hos honom?

Jag mådde illa och försökte tänka ut hur jag skulle ta mig loss, försökte prata med honom så lugnt och vänligt jag kunde, men han bara satt med slutna ögon och höll hårt fast i mig. Till sist, när jag tog tag med alla mina krafter och slängde mig mot golvet tappade han taget. 

När han vände på mig och började riva i mina strumpbyxor blev jag så arg att jag skallade honom

Jag kröp snabbt mot dörren och försökte resa mig upp, men hann bara få i en fot i golvet när jag kände hur han vräkte sig över mig. Först blev jag som paralyserad av skräck och av hans överraskande tyngd över min rygg. Sedan började jag skrika hysteriskt och försökte krypa vidare, men det gick förstås inte. Min rygg ömmade efter hans tyngd och tårarna rann.

När han vände på mig och började riva i mina strumpbyxor blev jag så arg att jag skallade honom. Då släppte han mig äntligen och jag såg hur han gick upp och vacklade i väg. Jag reste mig upp och backade mot dörren, med ögonen hela tiden mot honom så jag skulle vara beredd om han gjorde fler utfall. Han vände sig om och sa ”I’m sorry, I’m sorry”, om och om igen. Jag grät och skakade och trevade med handen bakom mig tills jag hittade dörrhandtaget. Då vände jag mig om och slet upp dörren och sprang så fort jag kunde därifrån.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 Stockholm

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Chocken gav mig någon märklig extra styrka, jag rusade nerför trapporna, tre våningar och slutade inte springa förrän jag kommit flera kvarter bort från hotellet. Då stannade jag och andades och det kändes som om jag liksom var utanför min egen kropp och tittade på mig själv på avstånd. En märklig känsla, som jag kommer så väl ihåg även om det gått många år. 

Händelsen har satt djupa spår

När jag berättade om vad jag varit med om för mina vänner tyckte de att jag skulle polisanmäla honom för misshandel och försök till våldtäkt, men jag kände att det inte var någon idé, så jag lät det vara. Men jag berättade för några kollegor och sedan dess började vi alltid gå två och två på Roomservice, fast för mig tog det några veckor innan jag ville jobba någon annanstans än restaurangen.

Jag funderade mycket på vad som kunde ha hänt och jag var lättskrämd under en lång tid efteråt. Händelsen har satt sina spår, jag har varit mer vaksam och försiktig av mig sedan den dagen och jag hoppas innerligt att ingen annan blivit utsatt för det där monstret.

Bandets musik slutade jag förstås att lyssna på.”

Kerstin, 52, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + härlig hudvård för 199 kr. Köp nu!