ANNONS
X
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>SEX & RELATIONER
Publicerad 7 dec 2014 12.00

Karin Adelsköld: Jag trodde jag var psykiskt sjuk

1/2

Foto: Cornelia Nordström

2/2

Foto: Cornelia Nordström

Karin Adelsköld var lyckligt kär i sin Anders - men en gång i månaden gjorde hon slut.

Tillsammans såg de mönstret: att Karin led av svår PMS. Och de startade en gemensam kamp för att lindra den.

- Vi bokar in Karins PMS i kalendern, berättar sambon Anders Wennerberg.

När Karin Adelsköld var 32 år och hade fått sitt andra barn överrumplades hon av svåra humörsvängningar: plötsliga raseriutbrott och tung ångest - och skuldkänslor efteråt.

Hon sökte hjälp och träffade både läkare och gynekologer som först diskuterade förlossningsdepression, sedan utmattningssyndrom.

Karin testades också för diagnoserna bipolär och borderline.

- Jag trodde att jag höll på att bli psykiskt sjuk, och kopplade aldrig symptomen till PMS - trots att de var periodiska. Två veckor varje månad var jag ju glad!

- Men jag hade aldrig haft besvär i samband med mens, och visste knappt vad PMS var.

 

Ingen av de experter Karin kontaktade tog upp PMS som en möjlig orsak.

Att Karin inte mådde bra psykiskt tärde på familjelivet, och hon och hennes man skilde sig till sist.

- Min PMS var en bidragande anledning, kan jag se i dag. Vi hade ingen harmoni i familjen. Jag minns att vi ibland konstaterade att jag hade "en dålig helg", och han åkte bort med barnen.

Ett år efter separationen träffade Karin Anders Wennerberg - också nyskild med två barn - och de blev snabbt och djupt förälskade.

- Jag blev så kär som jag aldrig varit i mitt liv. Men efter tre veckor gjorde jag slut: tog jag mina saker och drog. Fyra dagar senare ångrade jag mig, och vi blev ihop igen - och hade det underbart.

En månad senare hände samma sak.

 

Anders:

- Det var ju något som inte stämde. Jag och Karin hade en passionerad relation, full av humor, och delade intressen. Så plötsligt lämnade hon mig efter ett vansinnesgräl.

- Före Anders hade jag kunnat skylla ångesten på annat, säger Karin. Men nu var jag lycklig och vi hade inget att gräla om. Vi bodde inte ihop, vi träffades utan barn; inget var komplicerat.

När mönstret hade upprepat sig fyra gånger och paret var ute på en promenad för att lappa ihop relationen tog Anders upp mobilkalendern.

- Jag såg att det var exakt fyra veckor sen förra gången Karin gjorde slut. Och samma tidshopp till gången innan.

De nästan sprang hem och googlade - och insåg att Karin led av den svårare formen av PMS: PMDS. Alla symptom stämde.

- Jag kände mig som Sveriges mest korkade kvinna, säger Karin. Fast precis så är det för många, vet jag i dag. När man väl inser sitt problem kan man inte fatta att man inte sett mönstret tidigare!

 

Men PMS är skuld- och tabubelagt, betonar paret.

- Vi lär oss inte vad det är - vi pratar inte om det, säger Anders. Jag har träffat läkare som förnekat att PMS finns. Eftersom det är ett kvinnoproblem finns det lite forskning och lite information.

När Karin mådde som sämst hade hon svår PMS två veckor i månaden.

- Efter ägglossning kom första skovet. Jag blev konfliktlysten, full av energi och ilska. Sen var det något bättre i några dagar. Veckan före mens sjönk jag ner i ett depressivt tillstånd då jag bara ville ligga i sängen: ville dö, skilja mig...

- Och veckan efteråt - när mensen kommit i gång och jag mådde bra igen - kände jag skuld och ånger över hur jag betett mig.

 

Så det var tre hemska veckor och en underbar i månaden, sammanfattar hon.

- Lika befriande som det var att få veta orsaken till Karins svackor, lika tröstlöst var det att söka hjälp, berättar Anders.

Karin gick till en rad läkare och gynekologer och hittade till slut en psykiatriker och en privatläkare med kunskap om hur hormoner påverkar våra kroppar.

- Först provade jag p-piller, som inte hjälpte mig. I dag äter jag ett milt antidepressivt läkemedel som dämpar skoven.

Och hon känner av sin PMS två-tre dagar vid ägglossning och två-tre dagar före mens.

 

Livsstilen inför och under PMS-dagarna spelar stor roll:

- Jag försöker att inte stressa, att lägga mig tidigt, äta sunt och motionera.

- Sen blev det stor skillnad när vi insåg vad min ångest berodde på: att det var hormoner bortom min kontroll. Förr när jag vaknade och ville dö var den känslan en sanning för mig. I dag vet jag att det är PMS, och är snällare mot mig själv.

- Jag blev av med skulden, och rädslan för att bli psykiskt sjuk. Vi kunde berätta för barnen, som insett att hur jag mår inte har med dem att göra.

Anders stöd betyder massor.

Paret har en "PMS-plan" de kommit överens om. När Anders säger "det där är PMS" måste Karin acceptera det, och följa hans råd. Oftast handlar det om att hon behöver ta det lugnt, logga ur, kanske boka av en aktivitet.

- Jag ser inte klart när min PMS rasar som värst. Därför har jag bestämt mig för att lita på Anders. Men visst är det svårt när han säger att mina känslor är PMS och jag bara vill be honom fara åt helvete.

 

Paret skriver in Karins PMS i kalendern, och pratar om hennes PMS med barnen.

- Intressant nog känner både jag och barnen av Karins PMS innan den bryter ut, berättar Anders. Jag behöver inte ens träffa henne, utan märker direkt på tonen i hennes sms.

Man måste hjälpas åt, menar Anders.

- Det värsta du kan säga till en kvinna med PMS är: "Skärp dig. Du har ett problem, lös det." Ni måste göra det tillsammans.

- Men visst är det svårt att vara den som står bredvid och vill hjälpa, och inte ens får komma nära. Att helt plötsligt inte vara vatten värd. Då är kunskap om PMS och hur den verkar A och O.

 

Hösten 2013 berättade Karin om sin PMS i TV4. Mejl började rulla in redan under sändningen, och sen var det "som en explosion", beskriver Karin.

- Det var framför allt aha-upplevelser. Kvinnor som trott att det varit fel på dem, som äntligen förstod. Många män hörde också av sig.

Responsen fick Karin att starta hemsidan "Livet med PMS" där Anders också medverkar. Ångesten vid PMS riktar man nämligen främst mot dem som är känslomässigt närmast, berättar Karin och Anders. Partnern, barnen, föräldrarna.

- Vi har inga vetenskapliga bevis för att det är så, men mer än tusen berättelser som beskriver det. Ibland får vi 100 brev i månaden.

- Jag kan fungera perfekt som yrkesmänniska under PMS: vara fokuserad, stark, intuitiv, berättar Karin. Där kan jag kanalisera ångesten till något positivt. Sen bryter jag samman när jag kommer hem.

 

I september i år startade Karin PMS-förbundet för att öka kunskapen.

- Mitt mål är att när våra döttrar - som är 11 och 12 år - är ute i arbetslivet ska det vara självklart att man kan berätta på jobbet att man har PMS, och kanske behöver jobba hemifrån eller byta arbetsuppgifter. Precis som man i dag kan säga att man har migrän eller kräksjuka.