Karin såg sin mamma som en svikare.
1 av 2: Karin såg sin mamma som en svikare. Foto: Shutterstock
”Vem var han att komma hit och förstöra för vår familj?”
2 av 2: ”Vem var han att komma hit och förstöra för vår familj?” Foto: Shutterstock

Karin, 38: Jag tålde inte mammas nya man

När en förälder träffar en ny respektive är det sällan okomplicerat. För Karin, som nyligen förlorat sin pappa, kändes det som ett enormt svek.

Här är hennes historia.

Min pappa dog i cancer när han var 60 år. Det sista halvåret av sjukdomen var som en mardröm; min mamma var orolig och aggressiv och min bror reagerade med att ta avstånd från oss alla. Jag kände mig lämnad mitt emellan, som den typiska duktiga dottern som skulle ta hand om allt, utöver mitt jobb och egna barn med allt vad det innebär.

Efter pappas död hamnade vi i ett märkligt tillstånd. Alla sörjde på olika sätt och var inte kapabla att stötta varandra. Efter att jag ordnat med allt det praktiska, som begravningen, fick jag äntligen tid att sörja. Min pappa och jag hade haft en ganska dålig relation med många gräl genom åren, men nu saknade jag honom enormt. Jag mådde dåligt över allt och vi hade inte hunnit försonas på riktigt.

LÄS OCKSÅ: Att bryta kontakten med sin mamma – 3 kvinnor berättar

Den nya mannen

När några veckor gått ringde min mamma och berättade att hon träffat en ny man, någon hon umgåtts med i flera månader. Hon berättade det torrt och sakligt och jag blev helt chockad och la på luren, visste inte vad jag skulle säga. Ju mer jag tänkte på det, desto mer besviken och arg blev jag på mamma. Hon var en svikare i mina ögon och det dröjde nästan två månader innan vi träffades.

Jag åkte hem till henne för att hämta några av pappas saker som jag ville ha, och då var den nya mannen där. Han försökte ta mig i hand och hälsa, men jag vägrade och när våra blickar möttes kände jag avsky, vem var han att komma hit och förstöra för vår familj? Mamma tog mig åt sidan och väste att jag skulle skärpa mig, hon sa att det var hennes liv och jag hade ingen rätt att vara otrevlig. Då tog jag bara pappas saker och gick därifrån, utan ett ord.

Hon ville ha en ursäkt, jag ville att hon skulle förstå min besvikelse

Jag var så besviken på mamma och kunde verkligen inte förstå hur hon kunde göra så här. Hon försökte förklara, att hon var förälskad i den här mannen och att hon var värd att vara lycklig, att jag borde unna henne det. I flera veckor hade vi diskussioner på telefon. Hon ville ha en ursäkt, jag ville att hon skulle förstå min besvikelse.

Under sommaren brukar vi vara på lantstället till och från, när vädret är fint. Redan första dagen jag kom dit hade hon sin nya man med sig. Jag hade bestämt mig för att inte vara oartig, utan bete mig väl. Men när han inte hörde sa jag att jag inte tyckte det var passande att han var där.

För mig var lantstället nästan heligt, något privat som bara tillhörde oss. Jag hade hoppats på att få vara med mamma själv till en början och kanske få en chans till en sansad konversation. Men han kom dit titt som tätt, och skulle hjälpa till med allt; klippa gräset, måla husväggar, kratta rabatter.

LÄS OCKSÅ: Eva, 47: ”Kunde han läsa min mobil?”

Ställde ultimatum

Vart jag än tittade så var han där, log och vinkade, och det störde mig otroligt mycket. Jag sa till mamma att nästa gång jag kom till landstället så ville jag inte ha honom där, för han störde mig så mycket med sin hurtiga ”hjälpa till-attityd”, ständigt småvisslande och hummande.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 Stockholm

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Till midsommar tänkte vi ha en familjemiddag, mamma, jag med familj, min bror och hans tre barn. Jag bönade mamma om att inte ta dit sin nya man. Både jag och min bror sa att det var en familjefest, men mamma sa att han också var familj nu, att han också skulle inkluderas. Mamma var besviken på oss, som inte ville ha honom där men då ställde vi ett ultima­tum. Om han skulle komma så skulle inte vi komma.

LÄS OCKSÅ: ”Min älskade kompis var fast i narkotikamissbruk”

Skrattade och grät om vartannat

Det här var den första mid­sommaren utan pappa och vi tycke inte det var passande att ha en ny man sittandes vid bordet. Mamma sa först ingen­ting, sen sa hon okej. Hon gick med på det för vår skull.

Jag sörjde pappa än och kunde inte acceptera den här mannen, som kändes som en clown med sitt fåniga flin i ansiktet. Jag avskydde honom, om jag ska vara helt ärlig. Men midsommarafton firades utan honom och vi hade en underbar kväll. Vi tit­tade på gamla bilder på pappa, skrattade och grät om vartan­nat. Långt in på natten satt vi och pratade gamla minnen; mamma, jag och min bror.

Det var en fin kväll och väldigt viktig för oss som familj. Dagen efter när vi hade åkt skulle han komma dit och vi gjorde upp ett schema hur vi skulle ha det under resten av sommaren. När jag var där med barnen skulle han inte vara där och tvärtom. Det blev en lyckad kompromiss och min mamma började slappna av. 

En dag kanske jag accepte­rar honom, men det får ta den tid det tar

Vi hade många viktiga sam­tal hon och jag den sommaren; många handlade om pappa och om vår sorg. Äntligen kunde vi mötas i vår sorg.

Under hösten började min ilska att släppa och jag träffade mamma och hennes nya man vid några tillfällen. Tack vare ett vi gjort ett schema som vi gjorde under sommaren på lantstället hade mamma och jag kommit varandra närmare. Vi ses då och då allihop men mamma har blivit bättre på att lyssna på oss och vi har familjemiddagar även utan hennes nya man.

En dag kanske jag accepte­rar honom, men det får ta den tid det tar. Nu njuter jag av att mamma och jag har fått en närmare relation.

Karin, 38, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av ToppHälsa + handkräm för 199 kr. Läs mer!