Efter sin medverkan i ”Över Atlanten” har Jessica Almenäs insett att livet inte behöver vara så krångligt.
1 av 2: Efter sin medverkan i ”Över Atlanten” har Jessica Almenäs insett att livet inte behöver vara så krångligt. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Jessica Almenäs med sambon Patrik Fahlgren.
2 av 2: Jessica Almenäs med sambon Patrik Fahlgren. Foto: HANS SHIMODA / IBL

Jessica Almenäs: ”Jag behöver inte ha det lyxigt”

Självbilden var att hon var rädd för allt, precis som Lille Skutt, Bamses kompis.

Men då Jessica Almenäs seglade över Atlanten visade det sig vara tvärtom. Hon klarade skrämmande öppet hav, djupa vatten, hajar…och att vara tätt ihop med andra människor.

– När man umgås tätt inpå och inte kan gå därifrån blir man sig själv, säger Jessica som nu njuter av att slappa med familjen hemma i villan.

Jessica Almenäs om…

…söndagar

– Jag är så tråkig, men jag tycker det är skönt att bara göra ingenting. Det har varit mycket jobb på lördagar, söndagar, kvällar, hela tiden. Senaste helgen bestämde jag mig för att inte göra en knop som har med arbete att göra. Bara ta det lugnt och dricka kaffe på uteplatsen, ligga och sola, bada i hemmaspat, läsa en bok och leka med Sam. Helst håller jag mig hemma och går ingenstans.

– På kvällen grillar vi med vänner, hänger i trädgården, dricker ett glas bubbel och umgås. Det är mysigt. På söndagen kan man börja tidigt med daghäng och låta barnen leka. Sedan skickar man hem gästerna ganska tidigt, så att man orkar med veckan.

Jessica Almenäs

Ålder: 45.

Gör: Programledare.

Bor: Villa i Bromma i västra Stockholm.

Familj: Sambon Patrik Fahlgren, 36, som hon har sonen Sam, 4, med. Sönerna Jack, 16, och Dylan, 11, från tidigare relationer.

Aktuell: Leder ”OS-kväll med Almenäs” varje kväll under OS på Discovery+ och Kanal 5. ”Över Atlanten” har premiär tidigt i höst på Discovery+ och Kanal 5. ”Träningspodden” med träningsexperten Lovisa Sandström varje fredag

…”Över Atlanten”

– Att medverka i ”Över Atlanten” var det bästa och största äventyr jag gjort. Innan var jag rädd för allting. Öppet hav, djupa vatten, hajar och annat som finns i vatten. Jag tyckte också det kändes obehagligt att jag skulle bo tätt inpå människor jag inte känner och inte kunna gå undan.

– Men det var en fantastisk upplevelse och coolt att vara nära naturen. Livet var så enkelt. Vi gick i jobbskift och man jobbade och sov. När vi inte hade tillgång till mobil och internet pratade vi hela tiden med varandra. Det var en härlig resa för själen att slippa allt brus.

– Gruppen var en bra mix och alla tog hänsyn till varandra. När man umgås tätt inpå och inte kan gå därifrån blir man sig själv. Ingen kan spela en roll, det skulle inte fungera. Eva Röse och jag fick dela rum och hade lite tur att slippa ha en man boendes där. Eftersom vi inte jobbade i samma arbetslag sov vi i skift, så det blev nästan som att ha eget rum.

Jessica Almenäs medverkar i ”Över Atlanten”

– Efteråt har allihop hållit kontakt och chattar. Vi har varit med om ett riktigt äventyr som vi delar, men ingen annan kan förstå. Jag har fortfarande stor respekt för havet, men i dag känner jag mig bekväm med det. Vi hade en trygg och bra kapten, som visste vad han skulle göra om vi skulle sjunka.

– Under äventyret fick jag en insikt om att jag inte alls är så himla krånglig som jag tror att jag är. Det gör mig ingenting att ha det enkelt, jag behöver inte ha det lyxigt omkring mig. Jag kom tillbaka till min norrländska själ. Det var väldigt skönt.

– Sedan jag kom hem känner jag mig väldigt kapabel. Jag klarar allt och är en tuff tjej. Ibland brukar jag se på mig själv som Lille Skutt, som är rädd för allt. Nu vågar jag allt och det är skittufft.

– Dessutom insåg jag att jag lägger för mycket tid på sociala medier, internet och telefonen. Man får en närmare relation om man tittar på varandra, har full fokus och inte samtidigt håller på med mobilen. Jag behöver inte sitta och döscrolla hemma. I sommar ska jag försöka detoxa mig själv lite.

LÄS OCKSÅ: Magdalena Graaf: ”Jag vill inte längre leva bakom en fasad”

…mammaliv

– Det är verkligen härligt. Jag har spridit ut mina barn. Den äldsta är 16, den minsta fyra. Det är både den ena och den andra utmaningen. Att vara idrottsmamma är väldigt roligt och jag älskar att följa med på matcher och cuper. Min äldsta spelar handboll. Mellankillen kör friidrott och ridning och Sam har provat på basket. Jag hoppas få in honom på det spåret.

https://www.instagram.com/p/CQnPYCxl3NY/

…villaliv

– Jag tycker det är helt underbart, verkligen magiskt. Under pandemin har jag uppskattat extra mycket att vara i trädgården. Att behöva sitta med barnen i lägenhet i Stockholm hade varit en mardröm. Där är det ett projekt att ta sig till en park. Först packa och väl där behöver någon kissa och man får gå hem igen.

– I huset är det bara att öppna ytterdörren och gå ut. Mellankillen springer runt och hjular och hoppar hinder. Den stora spelar tv-spel och fotbollsmatcher. Den lille leker och busar runt. Själv kan jag jobba eller bara hänga. Den här årstiden tar jag vara på de små stunderna. Är det sol kan jag sitta ute och dricka kaffe en halvtimme.

LÄS OCKSÅ: Sanna Nielsen: Vi har så mycket kärlek omkring oss

…trädgårdsliv

– Jag älskar blommor, men tyvärr är det inte en ömsesidig kärlek. Dessvärre lyckas jag döda allt som kommer in i mitt hus. Varje år försöker jag att få något att överleva utomhus. Det går så där. Jag har inga gröna fingrar och orkar inte sätta mig in i hur man sköter blommor. I stället kör jag på känsla. En del blommor i trädgården har de tidigare ägarna planterat och de sköter sig själva.

– Däremot har jag nästan alltid fräscha snittblommor. Tulpaner och pioner tycker jag är vackra. Jag älskar också stora liljor, men de är jag allergisk mot. Varenda gång de kommer in i huset börjar jag nysa.

…kärleksliv

– Det funkar bra och rullar på. Jag har inget att klaga på. Det är som livet ska vara i den här åldern. Man har inte så mycket tid för sig själv. Därför uppskattade jag att vara på Atlanten. När jag inte kunde ha kontakt med de där hemma fick jag släppa och sluta oroa mig för att jag inte kunde sköta allt. Det gick ju bra. Ofta oroar man sig i onödan.

– Patrik är också min bästa kompis. Det är viktigt att vara schysta mot varandra och försöka vara bjussig.

…hårfärg

– De grå stråna har jag haft ett tag, men jag kämpar på. Precis som med killar som tappar håret, är det något man inte kan göra något åt. Jag har varit blond hela livet och trivs med det. Att vara mörk och rödhårig har jag också provat på, men kommer alltid tillbaka till det blonda. Det är också bäst om man vill dölja grått hår.

LÄS OCKSÅ: Sofia Wistam: ”I början led jag av gymfobi”

…ålder

– Jag har inga problem med min ålder och känner mig fortfarande ganska ung. Det enda tråkiga är att jag känner att kroppen inte funkar lika bra. Jag klarar inte av fysiska saker som jag fixade när jag var 25 och skadar mig lättare.

– Jag vill träna hårt och köra fysiskt utmanande och explosiva sporter som basket och padel. Det tråkiga är att skador läker sämre när man är äldre. Förut läkte jag ihop på en vecka eller två. Nu får jag dras med grejerna ett år. Det är segt.

– För mig handlar åldrandet mycket om att jag inte vill begränsa mig. Det har jag svårt att acceptera.

…känsloliv

– Just nu är det inget jag tänker på särskilt mycket. Jag har inte bara mått dåligt av coronalivet, utan tyckt att det varit ganska skönt med färre sociala sammanhang. Under min utmattning var det sådant jag blev trött av. Under coronatiden har jag har fått vila upp min högkänsliga hjärna ganska bra. Det känns fint.

https://www.instagram.com/p/CQF9NAplt59/

…barndomsplats

– Jag saknar Burvik, som ligger utanför Piteå. Tills för 15 år sedan var jag där varje sommar. Jag har flyttat runt mycket, också som liten. Det är inte många ställen jag kan kalla hem, även om jag känner mig hemma på flera platser. Burvik är min tryggaste, bästa plats, men sedan mormor gick bort för två år sedan har jag inte varit där.

– Det är ett enkelt ställe med utedass och dusch utomhus. Här finns allt kvar sedan barnsben. Mina leksaker och klippdockesamlingen som jag var väldigt rädd om. Jag känner en väldig trygghet i Burvik. Det är lugnt och tyst, jag hör inga bilar och grannarna är långt borta. Att vara där är skönt för själen.

– Min morbror äger huset nu. Jag får givetvis hälsa på, men det tar tid att flyga till Luleå och hyra bil.

…fika

– Halva året äter jag en semla om dagen, alltså så länge de finns att köpa. Det är helt galet, men jag är tokig i grädde. Mandelmassa är så himla gott och jag älskar vitt bröd. Semla är den ultimata bakelsen. Måste jag välja fika blir det semla och en kopp svart kaffe. Perfekt! Det är inte det sundaste och tur att jag tränar mycket.

…avkoppling

– Den här sommaren har jag njutit mycket av fotbolls-EM och basket-EM. På kvällarna parkerar jag mig i soffan och tittar på sport. Det är bästa avkopplingen, jag gillar ju inte att laga mat.

– Stora mästerskap är underbart. Jag blir väldigt rörd när Sverige tar medaljer och idrottare blir glada.

– Min sambo tränar Hammarby handboll, där han spelade förut. När de åkte ut från högsta ligan för två år sedan skrek jag, kastade grejer och grinade. Jag var galen och till slut sa barnen: ”Mamma, vi blir lite rädda nu.” Det är mycket känslor och fast sport är på låtsas känns det som på riktigt. Jag gillar det.

… sitt mantra

– Jag har alltid haft ett väldigt simpelt mantra: ”Det är som det är och blir som det blir”. Man får försöka distansera sig och titta på saker utifrån. Det är så lätt att gå ned i källaren och bli knäckt, men man får inse att man bara kan påverka grejer till en viss gräns.

– Ett annat mantra stal jag av en kompis: ”Let go and let God.” Om någon betett sig illa, gjort något dumt eller svikit, släpp det och låt Gud ta hand om det. Nu är jag inte superkristen, men jag är inne på karma. Det tas om hand om av universum. Man ska inte fastna i oförrätter. Själv är jag långsint och ältar saker i en evighet. Men varför släpa med sig grejer från det förflutna? Det är bättre att ha energi och gå framåt. Det är jättesvårt, men man får i alla fall jobba på det.

Aktuellt just nu