Resan slutade i katastrof.
Resan slutade i katastrof. Foto: Shutterstock

”Jag har stuckit en kniv i Görans bröst”

Resan till det lilla pensionatet gick från idyll till mardröm på några minuter.

Kvällen slutade i kärleksgnabb, knivbråk och ambulans…

Molnen som tornade upp sig runt pensionatet var mörka och dramatiska, vi skojade om att det såg ut som i den gamla thrillern ”Moln över Hellesta”. Föga visste vi då att kvällen skulle avslutas med kärleksbråk, knivhugg, ambulans och polis.

Att vi hamnade på det lilla pensionatet var en tillfällighet. Jag och min nuvarande man hade varit ett par i några månader och vi hade pratat om en kärlekshelg på tu man hand. Av en händelse träffade jag på en väninna, eller kanske snarare en bekant, som berättade att hon och hennes nye man nyligen tagit över ett litet pensionat på landsbygden. 

Hon berättade måleriskt om pensionatets tinnar och torn, om hur fint och romantiskt det var och att de också hade en bra restaurang. Eftersom även jag var nyförälskad tyckte hon att vi skulle komma och hälsa på, vilket vi gjorde en helg mitt i sommaren.

LÄS OCKSÅ: Johanna, 37: ”Jag orkade inte leva i ovisshet”

Stämningen blev snabbt ansträngd

När vi kom fram blev vi varmt välkomnade och tilldelade ett charmigt litet rum. Vid dörren fanns ett enkelt skåp, vid fönstret stod ett bord och en stol och mellan sängarna ett litet nattduksbord. De tapetserade väggarna bar ett nyponrosmönster och på det gamla trägolvet låg gammaldags trasmattor.

Helen och Göran, som bodde i närheten av pensionatet, hade planerat middagen till klockan halv åtta, men först ville de se oss hemma hos sig på en drink.

Under fördrinken noterade vi att det gnisslade lite mellan Helen och Göran. Helen – som är känd för att vara oerhört slängd i käften – var inte helt nykter och raljerade friskt om allt som Göran skulle ha gjort, som inte var gjort.

Göran – som är mer korrekt – försökte parera genom att byta samtalsämnen, han gick också ifrån med jämna mellanrum under förevändning att han behövde prata med köket där kocken höll på att förbereda vår middag. Stämningen växlade mellan att vara väldigt trevlig och stundom lite ansträngd. Jag viskade till min man att de nog bara var nervösa inför den officiella öppningen som skulle ske några dagar senare.

Jag har stuckit en kniv i Görans bröst

Middagen var fantastiskt god. Likaså vinet som det bjöds generöst på. Trots att vårt värdpar blev alltmer påverkade av den enorma mängden vin de hällde i sig hade vi ett par trevliga timmar. Men när ovädret, med dramatiskt mörka moln tornade upp sig utanför, tackade vi vårt värdpar och drog oss tillbaka. Uppe på rummet väntade en kyld flaska champagne med hälsning från Helen och Göran.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 Stockholm

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Vi hade knappt hunnit dricka upp första glaset då rumstelefonen ringde. Jag lyfte luren och hörde hur Helen väste ”jag har stuckit en kniv i Görans bröst, du måste komma”. ”Du skämtar”, sa jag, samtidigt som det gick upp för mig att hon faktiskt menade allvar. Vi kastade på oss kläderna och rusade nerför trapporna, över gården och in i det upplysta restaurangköket.

Där stod en likblek Göran i vit skjorta med blodröda fläckar och lutade sig mot en rostfri avlastningsbänk. En kökskniv stack ut ur hans bröst. Han viskade att det inte är så farligt, att kniven fastnat i ett revben. Helen, som stod i ett hörn och grät tyst, sa ingenting.

LÄS OCKSÅ: Ulrika ”Att bli misshandlad är en del av vardagen”

Hävdade att det var en olyckshändelse

Situationen var utomordentligt absurd, och vi måste handla – Göran blev allt blekare. Vi ville ringa en ambulans, men Göran sa nej och svamlade om att det var en olyckshändelse. Han hade ramlat på kniven…

Vi förstod att han ville skydda Helen, men sa att han måste in till sjukhuset. När ambulansen kom åkte Helen med Göran, och jag och min man gick tillbaka till vårt rum. Ute hade åskan börjat mullra, regnet smattrade mot plåttaket, men vi skämtade inte längre om den mystiska deckarstämningen. Det tog många timmar innan vi till sist somnade.

På sjukhuset blev Helen hämtad av polis, hon sattes i arrest över natten men släpptes sedan. Göran vägrade att anmäla händelsen så därmed avslutades ärendet.

Helen är i dag nykter alkoholist, hon och Göran är fortfarande ett par, men pensionatet är sålt och numera driver de ett hotell i Spanien.”

Berättat för Elisabet Garcia Dahlbäck

Aktuellt just nu