Jonathan blev blixtförälskad och ville ta nästa steg, men förstod samtidigt att något var helt fel...
1 av 2: Jonathan blev blixtförälskad och ville ta nästa steg, men förstod samtidigt att något var helt fel... Foto: Shutterstock
När de sågs kunde hon hålla hand och kyssas, men sen blev hon otillgänglig.
2 av 2: När de sågs kunde hon hålla hand och kyssas, men sen blev hon otillgänglig. Foto: Shutterstock

”Jag följde efter och såg hur hon kysste en annan”

Jonathan, 35, blev blixtkär på första dejten. Trots att varningssignalerna fanns där vägrade han lyssna. 

I fyra månader försökte han avvakta utan att pressa, men efter en romantisk middag bestämde han sig för att göra något han aldrig gjort förut.

Det här är Jonathans berättelse

Hon var vacker, rolig, sexig, utåtriktad och hade en otrolig energi. Jag blev blixtkär, redan på första dejten. Det var kanske inte världens bästa läge för att starta en ny relation, jag hade nyligen blivit av med mitt jobb på en fabrik som skulle flytta utomlands och bodde hos vänner.   

Vi hade så mycket att prata om; livet, resor, musik och framtidsdrömmar. Jag hade gärna följt med henne hem, men det ville hon absolut inte och det respekterade jag förstås. När jag försökte kyssa henne vände hon bort ansiktet och jag blev lite förundrad, men hon sa att hon gärna sågs igen framöver. Under flera dagar efteråt skickade jag meddelanden till henne men fick inget svar. Jag bestämde mig för att låta det ta sin tid och inte vara efterhängsen. 

En vecka senare hörde hon av sig och undrade om jag ville gå på bio. Utanför biografen fick jag en snabb puss på kinden, men under hela filmen höll hon min hand och jag blev hoppfull. Under middagen efteråt drack hon fort, nästan hetsigt och det blev många glas öl och vin. Någonstans ringde en varningsklocka, men väldigt svagt och långt borta, så jag ignorerade det. 

”Jag var oerhört attraherad av henne”

Jag sneglade på henne, hon hade skinnbyxor på sig och en v-ringad rostfärgad blus och på fötterna ett par stövlar med spännen. Hon var vansinnigt sexig och jag kände mig som en fumlig tonåring. När hon lutade sig fram och kysste mig höll jag på att tuppa av. Jag var oerhört attraherad av henne.

Efter dejten svarade hon inte på mina meddelanden förrän efter några dagar då vi tog ett glas på en bar i stan. Hon sa att hon inte var redo att bjuda hem mig, men att det skulle bli av snart. Jag tänkte på henne konstant, stängde ute varningssignalerna och längtade till nästa gång vi skulle ses. Så här höll vi på i över en månad. 

Vi sågs på stan, åt middag, drack drinkar, promenerade, kysstes, men sen tog det stopp. När jag konfronterade henne fräste hon att hon behövde tid och att jag skulle sluta pressa henne. När vi hade umgåtts i två månader frågade jag henne vad hon tyckte om mig och vad hon hade för planer och förhoppningar. Jag frågade också om hon ansåg oss vara ett par, för det hade ju ändå gått en tid. Jag hade svårt för ovissheten och var trött på att inte veta var jag hade henne. Jag ville verkligen veta hur vi skulle gå vidare. Då mjuknade hon och slingrade sig runt mig, kysste mig passionerat och strök mig över huvudet. Sen sa hon att hon var förälskad i mig och såg en framtid med mig, men att hon var försiktig. 

”Sorgen vällde upp inom mig”

Månaderna gick och jag höll mig lugn utåt, men inom mig var jag frustrerad, besviken och ledsen. Jag förstod inte vad hon höll på med. Varför fick jag inte komma hem till henne? Vad var det hon dolde för mig? När vi hade dejtat i fyra månader bestämde jag mig för något jag aldrig gjort förut. Jag bestämde mig för att följa efter henne, efter att vi sagt hejdå, på ännu en trottoar, efter ännu en utekväll och ännu en passionerad kyss. Jag skämdes för det jag gjorde, men kände samtidigt att jag inte längre orkade med att inte förstå. Jag gick långt bakom henne med raska steg, ner i tunnelbanan. Jag satte mig längst bort bakom en man men jag kunde se henne hela tiden. Fyra stationer senare gick hon av och jag gick efter. Hon gick och pratade i mobiltelefonen och gick in på en mataffär. Jag stod och väntade på andra sidan gatan. När hon kom ut hade hon ett paket blöjor i handen. Varför hade hon köpt blöjor? Jag blev torr i munnen och hjärtat hamrade. Ett par kvarter senare svängde hon in och gick in i en port. Jag visste inte vad jag skulle göra nu, så jag ställde mig på andra sidan gatan. 

Nästa gång ska jag ta varningssignalerna på allvar

Genom fönstret på den första våningen såg jag hur hon omfamnade en annan man och kysste honom. Strax efter hade hon ett litet barn i famnen. Var det hennes barn? Var det hennes man eller pojkvän? Jag blev helt yr av det jag såg och sorgen vällde upp inom mig. Jag åkte hem med ännu fler frågor och skickade säkert ett tjugotal meddelanden innan hon svarade. Hon berättade att hon var gift och att hon hade två barn, men att hon var på väg att skilja sig. Hon skrev att hon var ledsen för att hon inte berättat tidigare, men hon hade varit så förvirrad av alla känslor, både för mig och för hennes man. Jag skrev att jag inte ville se henne mer och hon hörde inte av sig efter det. Jag var förkrossad, men jag skrev aldrig till henne mer, jag hade inget att säga. Det här satte djupa spår i mig och det tog nästan ett halvår innan jag kom över sveket och besvikelsen över att hon lurat mig så länge. Det kommer att ta tid innan jag vågar lita på kärleken igen, och nästa gång ska jag ta varningssignalerna på allvar.

Jonathan, 35, berättat för Anne Haavisto

 

SE MER:

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Halva priset på ToppHälsa! 5 nr för endast 139 kr. Köp nu!