Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>SEX & RELATIONER

Publicerad 26 maj 2019 19:00

Isabelle, 32, om den psykiska misshandeln

Isabelles relation var fylld av strikta regler som kvävde hennes självförtroende.

Isabelles relation var fylld av strikta regler som kvävde hennes självförtroende.

Foto: Shutterstock

32-åriga Isabelle träffade sin drömman på jobbet – trodde hon. Snart började han lägga sig i hur mycket hon tränade och vad hon stoppade i sig.

Här är hennes historia.

Jag hade arbetat hårt för att Björne, den vältränade hunken på jobbet, skulle se mig. Det tog ett halvår. Då hade jag slitit på gymmet flera dagar i veckan och tappat nio kilo. Högsta vinsten var inte blickarna jag började få på gatan, krogen och i träningslokalen. Det var att Björne till sist såg mig.

Han kom fram till mig i lunchrummet och frågade vad jag brukade köra för pass. Någon vecka senare frågade han om vi skulle träna ihop. På lunchen stack jag i väg och köpte nya, läckra träningskläder. Det blev dyrt, men det var det väl värt. När Björne kom ut från omklädningsrummet på gymmet sög det till i magen. Han var så snygg. Väldigt muskulös och utan ett uns fett.

LÄS OCKSÅ: 7 saker som aldrig är okej i en relation 

Träningen tog över mer och mer

Vi började hänga allt mer i träningslokalen och snart hamnade vi i säng. Tre månader senare flyttade jag in hos honom. Jag kunde inte tänka mig en mer perfekt man för mig, och jag var så stolt över att han var min.

Att leva ihop med Björne var inga lata dagar precis. Han hade satt ihop ett träningsschema för mig, som han ville att jag skulle följa. Förutom gymträningen ville han att jag skulle kombinera det med löpning.

Björnes dröm var att han och jag skulle springa minst ett maraton om året. Jag kände mig bekräftad och gillade att han såg mig som sportig, även om jag ärligt talat inte hade sprungit så mycket tidigare. Gymmet hade jag varit på till och från.

Det smickrade mig att Björn utsåg mig till sin träningspartner och jag gjorde allt för att matcha honom. Ibland kände jag mig som en godisbutik med lösgodis, där han bara kunde välja och vraka. Jag ville vara alla hans favoritgodisar.

Jag fick en klump i magen och sa förlåt

Björnes strikta scheman var minst sagt svettiga och efter några månader började jag känna mig trött i kroppen. Det hände att jag ville hoppa över en träning och bara sjunka ihop i tv-soffan, men då blev Björne sur. Han tyckte att jag var slö. Skulle jag klara av New York Marathon var jag tvungen att följa träningsschemat.

En annan gång promenerade jag i spåret i stället för att köra intervaller. Björn skällde på mig och sa att det var meningslöst att hjälpa mig om jag inte lyssnade på honom. Jag fick en klump i magen och sa förlåt. Någonstans i bakhuvudet sa en svag röst till mig att jag bestämde över min kropp, men jag sköt bort den. Det enda jag ville var att få Björnes gillande igen.

Tillsammans sprang vi milrunda efter milrunda. Ändå var Björne aldrig riktigt nöjd. Att jag har lätt för att gå upp i vikt gillade han inte. Då och då nöp han mig i midjan med en kritisk min. Det fick mig att känna mig riktigt fet och ful.

LÄS OCKSÅ: 5 relationer du ska se upp för 

Började känna sig mer och mer kvävd

Det hände också att han daskade till insidan av mina lår.

”Här var det slappt”, sa han.

Björne började också lägga sig i vad jag åt och slängde marmeladburken och det vita rostbrödet.

”Sådan där skit ska du inte äta”, sa han. 

I stället gjorde han en vidrigt äcklig grågrön smoothie toppad med äggvita.

Inte heller fick jag äta för mycket pasta, ris och potatis. Då och då blev jag så otroligt sötsugen och smygköpte muffins och bullar från macken, men det vågade jag aldrig berätta för Björne. Jag kände mig jagad och lite kvävd, samtidigt som jag var väldigt kär i honom.

Björne hade också synpunkter på hur jag bäddade sängen. Underlakanet skulle vara sträckt och kuddarna puffade. Det gällde även soffkuddarna. När jag dukade skulle bordstabletterna ligga exakt utmed bordskanten. Låg det hårstrån i handfatet gick han och hämtade mig för att visa hur ofräscht det såg ut.

Alla hans regler stressade mig.

Den ständiga kritiken och pekpinnarna fick mig att tappa självförtroendet

Den ständiga kritiken och pekpinnarna fick mig att tappa självförtroendet. Men ju sämre jag mådde, desto mer ansträngde jag mig för att få Björne på gott humör och själv framstå som glad. Jag vet inte om det var ett försök att övertyga mig själv och omgivningen om att allt var bra.

Det var det inte. Jag började bli trött på att allt var så strikt. Men Björne var precis lika sträng mot sig själv. Han kunde sticka ut och springa ett par mil på lördagsförmiddagen. För mig blev det för tufft. Jag orkade inte.

Den som fick nog var egentligen min kompis. Vi var ute och käkade middag, när hon reagerade på att jag bara ville ha en sallad. 

”Var är den gamla Bellan, som aldrig bangar för en pommes och en bärs? Du har blivit så tråkig. Jag känner inte igen dig”, sa hon.

Plötsligt var det som att jag såg hela situationen klart. Jag hade tappat bort mig själv bara för att behaga Björne.

Min kompis ord fick fäste. När jag tittade på vår relation utifrån såg jag att Björne försökte styra mig. Blev det inte som han ville surade han eller fick utbrott. Efter två år fick jag nog och lämnade honom. Även om han var min drömman – utifrån den bilden jag hade haft då – var jag definitivt aldrig hans drömkvinna.

Isabelle, 32, berättat för Åsa Görnerup