1 av 2: Hälsoliv har listat några punkter som aldrig är okej i en relation
”Jag var illamående och fick inte fram ett ord. När jag gick därifrån rann tårarna och jag kände mig värdelös, grundlurad och använd.”
2 av 2: ”Jag var illamående och fick inte fram ett ord. När jag gick därifrån rann tårarna och jag kände mig värdelös, grundlurad och använd.” Foto: Shutterstock

”Hemma i duschen skrek jag ut min förtvivlan”

Michaela trodde att hon matchat med en riktig drömman på Tinder. Efter ett kort och intensivt förhållande lämnades hon i spillror.

Här är hennes historia.

Anne Haavisto

Vi matchade på Tinder. Jag minns att jag verkligen hoppades på att vi skulle matcha när jag svajpade höger. Han var inte snygg på ett överdrivet sätt, hade inga trista gymbilder eller poserade med barn som inte var hans. Det hade jag alltid undrat faktiskt, varför har man med barn på bilder på en dejtingapp, dessutom andras barn?

Jag skrev direkt till honom, fick svar några minuter senare och där började våra första steg mot ett möte. Vi skrev så fort vi vaknade och flera gånger under dagarna och ett ”god natt” varje kväll. Efter tre veckor bestämde vi oss för att träffas och äta lunch på stan.

LÄS OCKSÅ: Linda, 42: ”Din pappa är inte din riktiga pappa”

Höll på att svimma av upphetsning

Märkligt nog var jag inte alls nervös, det var som om jag redan kände honom, så nära varandra hade vi kommit med bara ord. Vi kramades länge och det kändes hur naturligt som helst. Hela lunchen pratade vi nästan i munnen på varandra och stämningen kunde inte varit bättre. När vi skildes åt kysste han mig på lätt på kinden och höll om mig länge. Jag tänkte på honom varenda vaken timme; hans leende, hans fluffiga hår, den mjuka rösten…

Vi träffades igen veckan därpå och då var jag nästan utom mig av längtan. Det var samma den här gången, vi kunde inte sluta prata och tog en lång promenad hand i hand i timmar. Plötsligt stannade han och la sina händer runt mitt ansikte och kysste mig mjukt.

Jag trodde jag skulle svimma av upphetsning. Vilken man, jag var alldeles vimmelkantig.

Sexet var kort och intensivt, jag minns besvikelsen över att det var slut så fort

Den tredje dejten var hemma hos honom. Han bjöd på middag och vi drack bubbel, sen dansade vi tätt intill varandra, en dans som slutade på sängen. Sexet var kort och intensivt, jag minns besvikelsen över att det var slut så fort och att han direkt gick upp efteråt och in i duschen. Jag kände mig övergiven, kanske löjligt, men det var verkligen så jag kände. 

Han sa att han skulle fixa lite ärenden och pussade mig hastigt på munnen innan vi skildes åt. Sen var han borta, både där och på telefonen. Jag messade men fick inga svar, försökte att låta bli att vara efterhängsen, men var för orolig. Jag messade tio gånger den dagen och dagen efter, men hörde inte ett ljud. Sen försökte jag ringa men kom till röstbrevlådan. Jag minns hur besvikelsen kändes, som ett kallt hål i bröstet och tårar som ville ut, men som jag höll inne, inte gråta för en kille sa jag till mig själv.

LÄS OCKSÅ: Camilla, 33, valde att donera sina ägg

Spelade ett spel

Fyra dagar senare ringde han mig och sa att han varit på en jobbresa. Jag kunde inte stoppa mig själv utan började fråga och anklaga, varför hade han inte hört av sig? Han hade så mycket att göra, det hade inte funnits tid var hans svar. Han sa att han skulle komma på kvällen och då vi la på hade jag blandade känslor: sorg, ilska, oro, men också glädjeskutt i bröstet och en längtan. Han gjorde avtryck på mig, helt klart.

Vi hade sex innanför dörren så fort han steg in, intensivt och kort igen, som om han bara ville ha det avklarat. Efteråt grät jag på toaletten. Vad hade hänt med den mjuka, fina killen? Varför gjorde han så här? Jag försökte prata om det men han fräste tillbaka, för att sedan ge mig en innerlig kyss.

Det var som om han lekte med mig och jag följde med, men jag var ledsen och borde tagit den känslan på större allvar. Den sommaren sågs vi en gång i veckan, ibland för sex, ibland bara över en drink ute. Jag försökte nå honom men han gled undan, satt ofta och textade eller gick i väg för att prata i mobilen. Svaren var undvikande och han kändes frånvarande och frustrerad.

Hittade meddelanden i telefonen

När vi hade träffats i nästan två månader drevs jag i min förtvivlan till en konfrontation. Jag frågade vad han höll på med, berättade att jag var ledsen och ville ha svar. Varför sågs vi så sällan och varför var sexet så iskallt och kort? Han tyckte jag var jobbig som tjatade, sa att om det inte passade så kunde vi sluta ses. Jag frågade om hans känslor för mig och han sa att han var kär i mig, men att han behövde tid innan han kunde landa i en relation.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 Stockholm

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Hans svar skapade bara mer frågor hos mig men jag beslöt att inte prata mer om det. Den natten älskade vi med varandra på riktigt och jag visste med säkerhet att jag var förälskad, tyvärr. Jag vaknade av att hans telefon surrade till och tittade på skärmen och där stod ett kvinnonamn med en siffra.

När jag öppnade meddelandet började jag att skaka: ”Hej älsklingen, ses vi i kväll?” Jag passade på att scrolla igenom hela meddelandelistan och hittade två namn till med en siffra, och sedan mitt namn med nummer tre. Vad var det här? Vad höll han på med?

LÄS OCKSÅ: Johanna, 37: ”Jag orkade inte leva i ovisshet”

Blockerade numret

Ilskan tog över och jag brast i gråt och väckte honom. När jag frågade vad fan han höll på med tittade han kallt på mig och sa: ”Träffar härliga kvinnor, men passar det inte dig så kan du gå nu.” Kylan i hans blick, den spända rösten, ignoransen. Jag var illamående och fick inte fram ett ord. När jag gick därifrån rann tårarna och jag kände mig värdelös, grundlurad och använd.

Jag blockerade hans nummer och hemma i duschen skrek jag ut min förtvivlan. Hur kunde jag varit så naiv? Jag hade till och med trott att han var kär i mig. Det tog månader innan jag gick in på en dejtingapp och ytterligare ett halvår innan jag kände mig redo för att dejta. Jag har påverkats ganska mycket av den här händelsen och är mycket mer försiktig innan jag ger av mig själv till en man. 

Michaela, 37, berättat för Anne Haavisto

Så kan du stärka din självkänsla