Under coronatiden har det blivit mycket hemmajobb för Helena. Bland annat har hon klippt 40 minuter av sin film via Facetime.
1 av 2: Under coronatiden har det blivit mycket hemmajobb för Helena. Bland annat har hon klippt 40 minuter av sin film via Facetime. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
”Man tar tempen 24/7. Jag har hittat en termometer som man bara sätter mot pannan. När jag tar tempen på Colin ser det ut som om jag ska attackera med en pistol.”
2 av 2: ”Man tar tempen 24/7. Jag har hittat en termometer som man bara sätter mot pannan. När jag tar tempen på Colin ser det ut som om jag ska attackera med en pistol.” Foto: JOHAN JEPPSSON / IBL BILDBYRÅ / IBL BILDBYRÅ

Helena Bergström: ”Det infann sig en apati”

Elvis, Fred och Harry. Varje dag hänger djurälskaren Helena Bergström i skogen med sina hundkillar.

Att vara nära naturen har varit helande under coronatiden. För henne har alltid familjen och djuren varit det viktigaste. Ett nav som får henne att flyga i jobbet.

Nu är hon äntligen tillbaka i serien ”Bröllop, begravning och dop”.

Helena Bergström kommer gående i skogen med sina tre hundar. I hasorna har hon dvärgtaxen Elvis, som går lös. Franska bulldoggen Fred håller koll på läget och labradoodlen Harry studsar fram i kopplet.

Hon ser avslappnad, nästan befriad ut, som efter en lång semester. I sin bruna blommiga byxdress smälter hon fint in bland höstträden på Lovö.

Helena beskriver det som att hon nästintill bor i skogen, där hon går långa hundpromenader. Att vara nära naturen är en ventil under coronatiden, då hon vistats mycket hemma och umgåtts med jyckarna.

Helena säger att hon uppskattar enkelheten i relationen till dem.

– Det finns inga baktankar. ”What you see is what you get.” Gör jag det här mot dig, får jag det här tillbaka. Det är väldigt rent. Människor är så mycket knepigare. I min bransch bedöms man så ofta. Det snackas hit och dit, men hundar går inte runt hörnet och snackar skit, vad jag vet i alla fall.

LÄS OCKSÅ: Helena Bergström, 54, om sin mammaångest

Vitt skilda personligheter

Helena ger upp ett gapskratt vid tanken.

Det är så lite som behövs för att de ska vara tacksamma, menar hon.

– Säger man: ”Ska vi gå en promenad?” skriker de av glädje. Det är som om de har vunnit på lotto. Så jäkla gulligt!

Helena Bergström

Ålder: 56.

Gör: Skådespelare, manusförfattare, regissör.

Bor: Lägenhet i Stockholms innerstad och hus på landet strax utanför Stockholm.

Familj: Maken Colin Nutley, 76. Barnen Molly, 25, och Tim, 23. Bonussonen Daniel, 38, hans fru Sissela och deras barn Tom och Faye. Hundarna Elvis, Fred och Harry, hästen Jojje och kattbröderna Dusty och Dennis.

Aktuell: Andra säsongen av ”Bröllop, begravning och dop” på TV4. Serien kan även ses på C More. Podden ”Hej” med Johan Rheborg och Emma Bucht, som de startade

i coronakarantän.

Samtidigt har djuren vitt skilda personligheter.

Tioåriga taxen Elvis, som hon skaffade under inspelningen av ”Änglagård 2”, viker aldrig från hennes sida.

– Han är fullständigt kärlekstörstande, kryper under täcken och ligger som en korv mellan oss när vi vaknar. Så fort Elvis får en chans är han otrogen. Vill någon klappa honom hoppar han upp i folks knä eller på bordet, om det finns mat där. Han har ingen ryggrad, fast han har en lång rygg. Han delar inte med sig och kan ta alla tre hundbenen och gömma dem. Men han är extremt älskvärd!

LÄS OCKSÅ: Helena Bergström: ”Jag vill omfamna mitt åldrande” 

Livrädd för allt

Åttaåringen Fred hittade Helena via en annons med en massa valpar.

– Jag pekade på en och sa: ”Den vill jag ha.” Det var Fred.

Den franska bulldoggen är flockens ”big daddy”. En cool, intelligent och principfast kille som håller koll utan att låtsas om det. Han är ödmjuk, låter de andra äta ur hans matskål och ta hans ben.

– Han är en stor individ och skulle nog vara filosof, om han var människa.

Tredje hunden, Harry, jämför Helena med Kakmonstret i ”Mupparna”. Egentligen skulle Helena och dottern ha delad vårdnad om honom, men den stora hunden växte snabbt ur Mollys livssituation i stan.

Helena får mycket kärlek från sina många djur. Här syns taxen Elvis. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Harry har väldigt mycket spring – eller snarare hopp – i benen.

– Han är snart två och i spökåldern. Allt är jätteläskigt. Så fort någon kommer gående på en vandringsled vid stallet skäller han. Folk blir jätterädda, men han skriker bara.

Helena tjuter i falsett. ”Hjälp! Kom inte hit!”

– Alla djur som jag har haft genom åren och som inte finns längre, har en stor plats i mitt hjärta.

Jag har haft honom i 14 år nu och han är piggare än någonsin, precis som min man höll jag på att säga

Dalmatinern Tina som Helena växte upp med. Hunden var hennes närmaste vän under större delen av barndomen.

Första hunden i hennes vuxna familj var en fantastisk jack russell som hette Patch.

– En väldigt speciell kärlek för oss alla. Det var hon som uppfostrade Fred och Elvis. Hon levde som blind de två sista två åren. Pojkarna var hennes ögon och hon gick emellan och stötte ihop med dem. De ledde henne.

Helena Bergström om…

…nya säsongen av ”Bröllop, begravning och dop”:

– Händelserik! Programmet är nästan som en opera. Det är stort och ändå naturalistiskt. Serien är dramatisk i det lilla. Den innehåller livet. Det är känslor, relationer, konflikter och kärlek. Andra säsongen innehåller extra allt. Colin har hittat en väldigt speciell ton.

– Sedan är det en fullständig dröm med alla dessa fantastiska skådespelare. Nu har det kommit in ett gäng till med Robert Gustafsson, Tomas von Brömssen, Klas Wiljergård och Helena af Sandeberg.

…manusarbetet med maken:

– Historien skriver jag och Colin. Det är så roligt att få fantisera om karaktärerna.

– Förra året åkte vi till Grekland där vi isolerade oss. Som om vi inte är isolerade annars, men man hittar ju alltid på något när man är hemma. Till en början var Colin som ett djur i bur. Han tycker om att ha den här friheten. ”Nu sätter vi oss!” sa jag och var så där pådrivande och konkret. ”Vad gör vi här?” sa Colin. Till slut ylade han och jag fick gå ut. ”Då skiter vi i det!” ”Kom tillbaka”, ropade Colin.

– Sedan blev det konkret. Jag drog upp min dator och satte mig. Då kunde han inte gå någonstans. Vi var på ett hotellrum, som hade en uteplats med stängsel, höll jag på att säga. Det var totalt skyddat med en liten pool och 40 grader varmt. Vi gjorde hela seriens storyline där. Vi var tokkoncentrerade.

…sin egen karaktär i serien:

– Grace råkar ut för sliding doors. Återigen startar allt med en händelse. Hade hon väntat en sekund hade hela scenariot aldrig hänt. Min karaktär har sitt barn. Det händer också mycket med min mamma, som spelas av Marie Göranzon. Det är väldigt mycket kring barn och den unga generationen med Angelika Prick och Molly.

…sin bebis i serien:

– Min lilla dotter i ”Bröllop och begravning” var sex månader när vi spelade in första

säsongen. Nu är Ella nästan två. Hon är en riktig liten skådespelerska. När hon sitter

i mitt knä somnar hon jämt. Ella är heltrygg med mig och när hon är framför kameran kallar hon mig mamma.

– Det har att göra med hennes fantastiska riktiga mamma, som är med oss i teamet. Hon är Ellas förlängning och trygg när hon överlämnar henne.

– Vi hittade Ella efter en casting av bebis. Det är henne vi ska följa, år ut och år in.

Franska bulldogen Jack, katterna Daisy och Pishi och hästen Maya.

Helena tänker ofta på dem och saknar dem och känner en tacksamhet över att de berikat hennes liv.

Förutom sina hundar har familjen två bondkatter, Dusty och Dennis. Och så har Helena sin häst Jojje.

– Jag har haft honom i 14 år nu och han är piggare än någonsin, precis som min man höll jag på att säga.

Drömde sig bort till landet

Redan som femåring hängde Helena i stallet. Om och om igen läste hon hästböckerna om Britta och Silver för att få leva i Brittas värld.

Helena, som är stadsbarn, växte upp på landet under somrarna.

– Jag kommer ihåg när jag gick skola i stan. Vid Sabbatsberg fanns ett berg dit jag och min kompis gick på rasterna. Där tittade vi ned i gräset, höll för öronen och låtsades att vi var på landet. Så det är inte så konstigt att jag njuter nu.

Hon bor lantligt, bara 20 minuters bilresa från Stockholm.

När coronan bröt ut var Helena mitt i inspelningarna av sin film ”Dancing Queens” för Netflix, som hon skrivit med Denize Karabuda. Den 2 mars började de spela in. Den 16 mars avbröt de inspelningarna.

– Det gick galet fort. Jag var uppe i 110 varv och mitt inne i en kreativ process. På måndagen bröt vi allt och jag satt i bilen på väg hem. Det var väldigt, väldigt konstigt. Jag undrade vad det var som hände. Sedan blev det helt tomt. Nu känns det så skönt att återuppta inspelningen igen i oktober. Jag ser så mycket framemot att avsluta filmen och längtar efter att den ska möta sin publik på Netflix.

Helena om karantänlivet med Colin Nutley

Själv tog Helena pandemin på stort allvar. Som så många andra har hon upplevt ett vakuum blandat med oro och rädsla.

– Man tar tempen 24/7. Jag har hittat en termometer som man bara sätter mot pannan. När jag tar tempen på Colin ser det ut som om jag ska attackera med en pistol. I början var det hemskt med den här distansen till barnen.

Du kan inte krama dem nu?

– Nej, men jag kan krama mina hundar hur mycket som helst. Och min häst ...

... och Colin?

– Nej inte helt. Eftersom jag är ute och ränner, så blir det tåflört. Jag har ytsprej hemma, som jag sprejar överallt. Flinks järn har en sådan där sprej som de har på gym. Jag har aldrig haft bacillskräck tidigare, men nu har jag förlikat mig.

Allt är en vana, konstaterar hon. Ute bland folk är hon väldigt försiktig och håller distansen.

– Jag skulle önska att vi haft munskyddskrav i mataffärer. Nu går man med ett slags taggarna utåt om någon kommer för nära. Det här med munskydd är en påminnelse, det visar respekt och att vi bryr oss. För det handlar inte bara om en själv. Man ser en och annan med munskydd, men på Ica träffade jag faktiskt en som såg ut som Darth Vader med gasmask och plasthandskar.

Under coronatiden har det blivit mycket hemmajobb för Helena. Bland annat har hon klippt 40 minuter av sin film via Facetime.

– Min man har klippt andra säsongen av ”Bröllop, begravning och dop” ofta via telefon och ibland har han suttit med stor distans i klipprummet.

Det infann sig en apati. Det är en ovanlig känsla för mig, men kanske nödvändig

Till en början var Helena deppig över ovissheten. Då hjälpte det att gå ut i stallet varje morgon klockan sju.

– Plötsligt kom kreativiteten i gång när jag stod där och mockade. Där var jag helt fri i tanken och kom på nya ideér.

Samtidigt var det också som att luften gick ur henne. 

– Det infann sig en apati. Det är en ovanlig känsla för mig, men kanske nödvändig. När jag inte jobbade fick jag lite dåligt samvete, tills någon sa att jag var värd det. Jag behöver inte springa på. Jag har kommit upp i den åldern då det är viktigt att det man gör känns helt rätt.

Ända sedan Helena var ung har hon vetat vad hon ska göra ett eller två år framåt. När hon fick Molly började hon planera för när det skulle passa i arbetsschemat med nästa barn. Helena minns att hon sa till sig själv att man inte får tänka så – och blev nästan omgående gravid med Tim.

– Det var en rädsla för att det skulle ta slut. Att jag aldrig mer kommer ha ett jobb. Den rädslan har kommit nu också och så kanske det är, men samtidigt tänker jag på liv och död. Vad är livet? Det har kommit in mycket existentiella frågor, som inte har hunnits med tidigare.

Har gett nya perspektiv på livet

Helena har också insett att hon hela tiden behöver vara i produktion.

– När jag inte har varit i jobb, gör jag en rabarberpaj eller planerar att jag ska tävla i Allsvenskan med min häst. Jag ska pågå. Det är där energin är. Att plötsligt inte vara i produktion och bara stå där: Vad fan? Det är jävligt nyttigt.

Helena skrattar högt och hjärtligt åt sig själv.

Framöver har hon bestämt sig för att ha en period när hon inte är i produktion.

– Coronatiden är fruktansvärd på alla sätt och vis, men den har också gett dimensioner på livet.

För egen del är hon glad över att familjen och djuren alltid varit viktiga för henne, som en motpol till jobbet.

– Det har varit mitt nav för att kunna flyga i mitt yrke. Jag älskar de här hundarna så mycket att det värker. De ger så mycket kärlek och värme. Jag kramar och kramar dem. Den här stora labradoodlen går ju att tokkrama.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av ToppHälsa + varma tights från Röhnisch. Köp nu!