Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>SEX & RELATIONER

Publicerad 13 mar 2016 19:00

"Han var otrogen mot mig när jag var gravid"

"Äntligen blev jag gravid - efter många försök", berättar läsaren. Men gravidlyckan skulle bli allt annat än lycklig.

"Äntligen blev jag gravid - efter många försök", berättar läsaren. Men gravidlyckan skulle bli allt annat än lycklig.

1/2

Foto: iStock

Det var svårt för Lukas att berätta, det märkte jag. Han avbröt sig, grät ibland, sa flera gånger att han skulle kunna göra allt för att ha det ogjort och att han älskade mig och vår son.

Det var svårt för Lukas att berätta, det märkte jag. Han avbröt sig, grät ibland, sa flera gånger att han skulle kunna göra allt för att ha det ogjort och att han älskade mig och vår son.

2/2

Foto: Fotolia

Lukas och jag hade varit tillsammans i tre år innan jag äntligen blev gravid. Det kändes som en evighet, även om vi inte hade försökt göra barn förrän under sista året. Vi hade trott att det skulle vara jättelätt. Lukas var 28 och jag ett år äldre, vi var friska, båda tränade vi ett par gånger i veckan och var noga med vad vi åt.

Men månaderna gick och min mens kom punktligt. Jag hade gjort misstaget att berätta för flera av våra vänner att vi planerade barn och självklart fick vi ständigt frågor om hur det gick. Och när det uppenbarligen inte gick så bra, överöstes vi med goda råd om sådant jag skulle äta, när och hur vi skulle ha sex och jag vet inte allt. I all välmening förstås men det var ganska påfrestande.

Men efter ett år hände det som vi längtat efter och det märktes med besked. Innan jag ens förstod att jag var gravid blev jag fruktansvärt illamående. Först trodde jag att jag drabbats av kräksjuka, jag låg helt utslagen i sängen med hinkar nedanför sängkanten. Bara tanken på mat fick mig att kräkas, jag klarade inte ens att få i mig en matsked vatten.

När det här fortsatte en vecka utan att avta det minsta insåg jag att det inte kunde vara ett virus, så här länge brukar inte det hålla på. Det slog mig plötsligt att jag inte haft mens på ett tag och jag bad Lukas kolla i min kalender när jag hade haft det sist.

LÄS MER: "Jag älskar flera män och kvinnor samtidigt"

"Jag skickade ut Lukas för att köpa ett graviditetstest"

Normalt var jag väldigt punktlig, men nu hade jag gått ett par veckor över tiden och jag skickade ut Lukas för att köpa ett graviditetstest. Jag släpade mig till badrummet och när jag gjort testet visade den kristallklart på gravid!

Vi blev förstås överlyckliga, ja, så överlycklig man nu kan vara när man mår så otroligt dåligt. Jag hade blivit tvungen att sjukskriva mig och nu beställde jag en akuttid hos min läkare, så här orkade jag inte ha det.

Redan samma dag fick jag tid och min läkare skrev ut flera mediciner och gav goda råd om hur jag skulle leva för att på bästa sätt minska illamåendet. Hon sjukskrev mig också en månad och på jobbet var de väldigt förstående sen jag förklarat att jag måste kräkas femton, tjugo gånger per dag.

Efter ett par veckor mådde jag faktiskt bättre, illamåendet kom ett par gånger om dagen och jag visste ungefär när och i vilka situationer det inträffade. Dessvärre hade jag börjat bli fruktansvärt trött. Varje dag sov jag middag ett par timmar och orkade inte hålla mig vaken längre än till åtta på kvällen.

"Något sex var det förstås inte tal om"

Jag förstår att det inte var någon lätt period för Lukas, även om han försäkrade att han förstod mig och att jag skulle känna efter när min kropp signalerade att jag behövde vila. Något sex var det förstås inte tal om, jag hade varken ork eller lust. Det enda sängen betydde för mig var vila.

Efter en månad var jag tillbaka på jobbet och det gick hyfsat även om många påpekade att jag var väldigt blek och att jag måste ha gått ner i vikt. Även om mitt jobb inte var fysiskt ansträngande så var jag helt slut efter varje arbetsdag. Allt jobb hemma fick Lukas ta hand om, han lagade maten och när jag ätit var det direkt i säng för mig.

Flera av mina väninnor erbjöd sin hjälp, både för min och Lukas skull. Ett par gånger i veckan kom de förbi med mat, eller lagade till något i vårt kök medan jag vilade och de pratade med Lukas i köket. Trots att jag inte kunde rå för mina problem gnagde samvetet. Varför var jag så svag? Jag hade sett så många andra som strålade och var piggare än någonsin när de väntade barn.

LÄS MER: "Efter pappas självmord rensade jag upp mitt liv"

"Jag var inte lätt att leva med då"

När jag var drygt halvvägs i graviditeten var illamåendet så gott som borta, men i stället drabbades jag av svår foglossning. Det fanns stunder när jag undrade om jag verkligen hade fattat rätt beslut när jag ville ha barn, det var svårt att se att det skulle bli ett slut på alla svårigheter.

Lukas var hur gullig som helst, han var ett under av tålamod, när jag fick bära bäckenbälte och hasa mig fram på kryckor som en åldring. Det gjorde ont hela tiden och det påverkade förstås mitt humör, jag var inte lätt att leva med då.

Problemen tog inte slut där, Ivar föddes med akut kejsarsnitt eftersom han hade navelsträngen runt halsen och dessutom skulle det ha blivit en sätesbjudning. Ändå kände jag en oerhörd lättnad, nu kunde allt bara bli bättre.

Lukas fick vara hemma från jobbet i sex veckor för att ta hand om mig, jag fick ju inte ens lyfta vår lille pojke efter kejsarsnittet. Jag var ändå lycklig, men jag märkte att Lukas inte var som han brukade. Jag försökte tala med honom, säga att det bara var en kort tid och sen skulle allt bli som vanligt, men han verkade nedstämd och inte riktigt där.

"Han hade varit otrogen"

Han väntade med att berätta vad som tryckte honom tills jag återhämtat mig: han hade varit otrogen medan jag hade varit gravid! Det kom som en chock, jag hade inte anat någonting. Ännu värre kändes det när han berättade vem han hade legat med, en av mina bästa väninnor, hon som oftast hade kommit hem och hjälpt till när jag mått så dåligt.

Jag stod inte ens ut med att se på Lukas, det spelade ingen roll hur ångerfull han var. Han hade svikit mig när jag väntade vårt barn och vad jag tyckte om min väninna lämpar sig inte för tryck. Allt var så omtumlande att jag kände att jag behövde vara för mig själv med mina tankar. Lukas flyttade hem till sin bror och hans familj redan samma kväll.

I en vecka ägnade jag mig helt åt min son och åt att tänka på det som hänt och på framtiden. Jag vet inte hur många sms Lukas skrev under tiden, det var säkert 30, 40 om dagen. Han fick absolut inte ringa eller komma hem förrän jag hade tänkt klart.

På lördagen ringde jag och sa att han kunde komma på kvällen, vi behövde verkligen prata med varandra. Ivar låg och sov när Lukas kom och vi stod en stund och beundrade vår son i spjälsängen.

Vi satte oss i vardagsrummet och jag bad honom berätta om vad som hänt. Jag var spänd, men inte arg. Det viktigaste var att få veta varför.

LÄS MER: "Plötsligt stod HON bara där framför mig"

"Skulle jag klara av att förlåta och gå vidare?"

Det var svårt för Lukas att berätta, det märkte jag. Han avbröt sig, grät ibland, sa flera gånger att han skulle kunna göra allt för att ha det ogjort och att han älskade mig och vår son.

Ju mer han berättade desto mer stod det klart för mig. Lukas hade inte fått komma nära mig på nästan ett år, det gällde inte bara sex. När jag mådde illa gjorde det bara saken värre om han lade en hand på mig och sedan hade jag så fruktansvärt ont av foglossningen. När min väninna erbjudit hjälp, inte bara med sällskap och mat, hade han trillat dit.

Det var något jag aldrig skulle glömma, men skulle jag klara av att förlåta och gå vidare? Jag var beredd att ta chansen, vår lilla familj var värd det.

Nu, ett halvår senare, vet jag att det var rätt beslut. Jag tänker sällan på att Lukas varit otrogen och även om det som händer nog alltid kommer att sitta som en tagg i hjärtat, vågar jag lita på honom. Men min väninna har jag sagt upp kontakten med.

Berättat för Eva Åström

 

Fler läsarberättelser hittar du HÄR.