Mandelmanns: ”Vi jobbar med vår relation”

Mandelmanns bästa…

…söndag

Marie: ”Det är att gå en promenad vid havet i Stenshuvud. Gustav är med, solen skiner, det är kristallklar luft och nästan inget folk. Efteråt går jag in i ateljén och gör något skapande. Jag trivs i min ensamhet, att fundera och gå och pula, men kan också bli trött på mig själv ibland. På gården kan vi stänga in oss. Om vi inte vill behöver vi inte lämna den på flera veckor.”

Gustav: ”Jag går upp före Marie, läser tidningarna – gärna Guardian – vid köksbordet och lyssnar på P2:s program ”Text och musik”. Det är viktigt att gå ner i varv någon gång i veckan. På lördagskvällen har jag satt en surdeg. Det är en jätteglädje att se Marie känna doften av nybakade rågfrallor när hon släntrar ner.”

...vårens säsong av ”Mandelmanns gård”:

Marie: ”Det var första sommaren på över 25 år som vi inte hade öppen trädgård och gårdsbutik. I stället målade jag huset, alla fönster och höll på med ett växthusprojekt. Det fanns tid för eftertanke. Jag tänkte på mina rötter och mina fötter, mitt skapande och konstnärliga utbildning. Så kom barnen och det hanns inte med. Nu är barnen större och hjälper till. Jag mår bra av att skapa och vill måla, skulptera och hålla på mer med keramik.”

Gustav: ”Under tråkåret var det en väldans bra medicin att ha något handfast och jordnära omkring sig. Man följer årstiderna. Till midsommar kunde vi inte bjuda in någon. Då bjöd vi in korna, som kom springande för att mumsa i sig den lövade stången. Har man djur är man aldrig ensam. Man behövs alltid. Hade jag inte haft fodringen av koflocken hade jag gått och vajat och undrat vad jag fasen jag ska göra nu. De fyra kvigorna bor i det nya växthuset på 350 kvadrat med 25 får, sex getter och 50 hönor. Det är rena Noaks ark.”

LÄS OCKSÅ: Martina Haag: ”Dags att komma vidare i livet”

...kärleksmöte :

Marie: ” Vi gick på konstskola, där jag målade och jobbade i ett stenhuggeri. På skolan åt vi lunch, kvällsmat och startade en balalajkaorkester. Jag upptäckte att vi hade roligt tillsammans. Gustav ser man direkt. Han tar plats.”

Gustav: ”Plötsligt dök Marie upp i orkestern. För mig var det ögonblicksförälskelse. Hon var otroligt vacker och spelade och sjöng så fint. Det lyste om henne. Tyvärr var Marie upptagen av en konstnär. Mitt livs kanske bästa ögonblick var när vi träffats lite och pratat och jag frågade henne: ’Hur får vi till det här? Du är ju tillsammans med någon.' 

'Vi är inte ihop längre’, sa Marie. När vi fått ihop det var hennes ex i närheten. Det var då rektorn sa: ’Ni får ta ledigt resten av terminen. Ut och res med er.’ Han menade att vi behövde vara i fred. Exet tyckte att jag var en riktig tönt, en oseriös swingpjatt, men jag var jättelycklig för Marie.”

”När barnen var små prövade vi att bo i Stockholm, men i stan kunde jag inte gå tvärs över gatan utan att bli påkörd eller tutad på” , berättar Gustav. Foto: TV4

...relationstips:

Marie: ”Det är skönt att ha någon att kunna skratta med. Vi jobbar också med vår relation, som har upp- och nedgångar. Man kan aldrig ta något för givet och måste se till att inte hamna i slentrian och upprepa sig. Vi har en djup grund, men måste göra det lilla extra som en god middag eller promenera. Jag skulle gärna gå på bio, se utställningar eller bjuda hem folk. Att inte kunna det tär på många förhållanden. Man behöver inputs för att ha något att prata om.”

Gustav: ” Vi hade en treminutersvigsel i Stadshuset i Stockholm, där vigselförrättaren sa: ’Tänk på att bära var - andras bördor.’ Det satte sig som en pil i hjärtat. Nästan varje dag läser jag av Marie. Vad är det som tynger? Vad kan jag göra? Man ser i ögonen, hur någon håller axlarna. Ofta kan man göra något, om så bara massera axlarna. Man ska lyfta, inte göra om, varandra.”

LÄS OCKSÅ: ”Jag kan inte prata om mamma utan att börja gråta”

...middag:

Marie: ”Det är de middagar man ägnar lite mer tid att tillaga maten, gärna åt någon annan. Under året har det varit snålt med det, men nyligen satt vi med barnen långt bort på ena sidan bordet och vi vid den andra. De jobbar här, men vi ses ute och på avstånd. Ofta tänker jag: Vilken världsdel befinner jag mig i den här gången? Antingen gör jag mat från Mellanöstern med hummus, kikärter, kanel och kardemumma. Eller så åker jag till Italien, norra Sverige eller Japan.”

Gustav: ” Marie är mycket mer gourmé än jag. Själv älskar jag olika sorters rester, gärna spagetti, som jag lägger i en varm ugnspanna med ost och vitlök över. Att skapa något från scratch är svårt. Marie kan föreställa sig smaker. Hon blir upprörd när jag kommer farande med något jag vill ha med. ’Det blir en annan rätt!’ Jag gifte mig med Marie och 20 år senare ligger en tv-kock bredvid mig.

I köket passar jag bättre i diskområdet. Marie använder mycket redskap och byttor. Då känner jag mig som den som tvättar penslarna åt Renoir.”

...hälsa:

Marie: ” Vi har inte haft corona och träffar inga utom barnen. Inspelningarna är lite som rysk roulett, även om alla testar sig.”

Gustav: ”Hälsan är strålande, det är bara knäet som ska bli helt bra. Det är backigt här och meckigt att bära potatis. Det var artros i det utslitna knäet och förra vintern fick jag ett nytt högerknä. Det är jag lycklig över. Jag har fått lära mig att gå fint igen och våga gå i trappor utan att hålla i mig. Tyvärr kan jag inte sitta på knäna längre. Jag klappar mitt friska knä mycket och dricker nypondryck. Det är bra för lederna. En 70-årig bonde, en friskus som ser ut som 50, sa att han äter det varje dag.”

LÄS OCKSÅ: Shirley Clamp, 48 om att vara kär igen – och våga satsa fullt ut

...hundliv:

Marie: ”Jag är mer en kattmänniska. Vi har en kastrerad hankatt, Trisse. Det handlar nog om vad man är för människo- typ. Jag vill gå i min egen lilla värld, men är inte i det blå. Katter är mer självständiga, fast de vill ha kramar och gos. Det gillar jag. Hundar måste man passa. Det lustiga är att hundarna tyr sig till mig. I höstas gick Siri bort, 15 år gammal. Hon var dement och gick med mig hela tiden. Kanske finner hundarna ett lugn nära mig. Nu har Gustav skaffat valpen Selma med vår dotter Disa, för jag sa nej.”

Gustav: ” Trots att vi hade får hade jag aldrig tänkt på att ha hundar. Marie skaffade vår första hund Saffran 1 och gick på första vallningskursen. Jag gillar rutiner, att titta till djuren och fodra. På något vis har jag mer användning av hundarna. Med dem är man aldrig ensam. De sitter som tända ljus i traktorn. Saffran 2 och Bosse är som två konstaplar. De behöver bara visa sig, så blir korna blir fromma som lamm.”

...barnbarnslycka:

Marie: ”Man smälter. När barnbarnet ser en blir hon jätteglad och säger mormor. Med henne ska jag hitta på bus hela sommaren.”

Gustav: ”Det kom så plötsligt och syntes inte så mycket på vår dotter Tora. Vi blev lyckliga. Barn bär livet. Det var tyst och fanns inga småbarn på gården längre. Nu hör vi glädje på dagen och småskrik framåt kvällskvisten. Det är kul att se hur mitt eget barn är med sitt barn. Jag är otroligt glad över att vår svärson vill vara nära sitt barn. Att de tar en paus i sina liv.”

...motto:

Marie: ”Det är bara att gilla läget.”

Gustav: ”Som pappa sa: ’Och om inte nu, så när?’ Det är ett gammalt judiskt ordspråk från rabbinen Hillel. När jag läste Primo Levis bok ’Är detta en människa?’ använde han det. Om inte jag står upp för mig själv, vem ska göra det? Men om jag bara står upp för mig själv, vem är jag då? Du ska alltid hjälpa den som behöver det. Men har du inte hjälpt dig själv kan du inte hjälpa andra så bra”.