En separation kan vara tuff – för båda parter.
1 av 2: En separation kan vara tuff – för båda parter. Foto: Shutterstock
Jenny Knutsson, legitimerad psykolog.
2 av 2: Jenny Knutsson, legitimerad psykolog. Foto: Privat

Psykologen: Så gör du slut på ett bra sätt

Att separera från en partner är aldrig kul och sällan enkelt.

Här benar Hälsoliv ut hur vi ska agera både före, under och efter ett uppbrott. Hur du kan tänka kring en skilsmässa när barn är involverade och hur du tar dig ur en destruktiv relation.

– Vi är ofta väldigt rädda för separation överlag, säger Jenny Knutsson, legitimerad psykolog.

Hur gör man slut på ett bra sätt?

Egentligen finns det inga korrekta svar på den frågan. Alla är trots allt olika och hur man än vrider och vänder på det så är risken stor att någon bli sårad i slutändan.

Därmed inte sagt att vi ska låta bli att försöka göra det så bra som möjligt.

Det är något både du och ditt ex kommer att tjäna på i längden.

– Om du avslutar relationen på ett sätt där du kan se tillbaka på den utan dåligt samvete och tänka ”Vi gjorde slut på ett sjyst sätt, vi delade på oss på ett bra sätt”, då har du hjälpt både dig själv och din partner enormt för att kunna gå vidare, säger Jenny Knutsson, legitimerad psykolog vid Amygdala Psykologi AB, som bland annat har mångårig erfarenhet av parterapi.

LÄS OCKSÅ: 10 tecken på att din relation håller på att ta slut

Tänk på det här innan du separerar

Innan du kastar dig in i en separation kan det vara bra att tänka efter några varv. Av vilken anledning längtar du bort? Mår du inte bra i relationen? Känner du inte igen dig själv längre eller finns det något i relationen som skapar otrygghet eller osäkerhet?

– Många av oss agerar lite för snabbt medan andra väntar alldeles för länge med att ta ett beslut, säger Jenny Knutsson.

– Försök landa i vad som gör att du vill gå vidare. Är det något som ni kan sätta er ner och lösa tillsammans eller känns det som om det inte finns någon återvändo? Var lyhörd för dina behov och signaler och ta dem på allvar.

– Att stanna i en relation av rädsla för vad som ska hända när ni gör slut, med funderingar som ”Kommer jag bli helt ensam nu?”, ”Vad händer med den andra personen, kommer hen klara sig?” blir aldrig bra för dig i slutändan. Inte heller att stanna kvar av rädsla för hot eller våld i samband med ett uppbrott, men dessa situationer är så klart mer komplicerade.

Hur avslutar man en färsk relation?

Nästan alla relationer förtjänar ett värdigt avslut, det gäller även om ni bara träffats för några enstaka dejter.

Men i samband med att sociala medier och dejtingappar som Tinder växt är det inte alltid att så blir fallet.

2016 valdes exempelvis låneordet ”Ghosta” ut till den årliga nyordslistan som släpps av Språkrådet och Språktidningen. Det innebär kort och gott att göra slut utan att ha direktkontakt med personen du gör slut med. Du slutar helt enkelt att svara på sms, telefonsamtal och alla andra kontaktförsök.

En felaktig taktik menar Jenny Knutsson.

– Många tar inte ens ansvar och skickar i väg ett sms. De bara försvinner, då de tänker att det är det minst sårande alternativet. Ofta för att de själva har svårt att våga vara tydliga med vad de känner och för att de även kan ha en uppfattning att det är elakare att avvisa någon, ansikte mot ansikte, än att bara försvinna. Och det stämmer ju inte.

Personen som dumpas kommer känna sig väldigt avvisad, kanske ännu mer än om avslutet skett via direktkontakt. I de fallen där någon blir ghostad skapas ju en än större osäkerhet i vad det var som gick fel, samtidigt som hoppet om att höras igen kan leva kvar länge.

Hur avslutar man en lång relation?

Längre relationer är ofta snårigare att avsluta. Det står sannolikt mer känslor på spel och era liv är ofta mer sammanflätade än om ni precis träffats. Ni kanske har många gemensamma vänner, delar lägenhet och ekonomi.

– Generellt tror jag att man ska försöka tänka: ”Om det här var omvänt, att min partner skulle göra slut med mig, vad hade jag uppskattat att få veta då?”, säger Knutsson.

Oavsett om det knakat tidigare i relationen så är det ett svårt besked att ta emot så var förberedd på att det kan komma både ilska, sorg och många frågor.

– Då är det viktigt att sitta lugnt i båten. Att du känner dig landad i ditt beslut och inte börjar tveka.

Hur kommer man över ett uppbrott?

Många som kommer till Jenny Knutsson mottagning har en och samma fråga: ”Jag vill må bra snabbt, hur ska jag göra?”

Det finns förstås inga självklara svar på den frågan, men om du avslutar på ett bra sätt så har du åtminstone en bra grund att stå på.

Oavsett om du är den som blir lämnad eller lämnar är det också viktigt att våga sörja.

– Det bästa är att inte försöka trycka undan och låtsas som ingenting utan i stället ge dig själv utrymme att känna och ta det på allvar, säger Knutsson.

Vissa mår bra av att hitta det utrymmet så fort som möjligt, medan andra måste distrahera sig själva under en period – som att gå ut med vänner och göra roliga saker. Men förr eller senare måste bearbetningen komma, annars riskerar den att påverka både din hälsa och nästa relation du går in i.

– Många tänker att lösningen är att sätta locket på. Jobba dygnet runt och festa när du inte jobbar. Vara upptagen alla dygnets timmar. Och sen undrar de varför de är trötta, får panikångest eller blir utbrända.

– Jag träffar ibland människor som efter flera år fortfarande inte hanterat sorgen eller förlusten av en viktig person i deras liv. Sorgen är lika stark i dag som om separationen precis hade hänt. Detta bevisar om och om igen att det inte går att hoppa över sorgen och bearbetningen. Vi behöver ge den utrymme för att kunna läka och gå vidare.

Hur du formulerar dig blir också väldigt viktigt. Därför är det bra att sätta sig ner och försöka formulera vad du vill säga innan du faktiskt gör det. 

Undvik att vara anklagande och säga saker för att såra eller kritisera. Knutssons råd är att alltid utgå ifrån dig själv.

I stället för att säga ”Du gjorde aldrig det här och ställde aldrig upp på det här” vänder du på det och säger ”Jag upplever det så här och jag har känt så här”.

– Att utgå från dig själv blir mindre anklagande och ofta mer sanningsenligt. Det gör också att du själv sitter inne på facit för din egen upplevelse, och detta är svårare att argumentera mot eller ifrågasätta.

– Detta kan vara särskilt viktigt att tänka på om du är lite osäker i ditt beslut eller har svårt att stå på dig vid en diskussion.

Stanna inte kvar för att vara snäll

För den som blir lämnade kommer det ofta som en chock. Särskilt när personen märker att du är förberedd och funderat länge på det här.

– När du väl börjat landa i att det inte funkar längre, ta mod till dig och säg det så fort som möjligt, för det blir inte sjyst att stanna kvar. Du kanske tänker att det du gör är snällt, men det är inte snällt, det är en björntjänst.

Om du suttit och tänkt på det här i ett år innebär det mycket investerad tid och känslor för den andra personen som helt går om intet. Och då är det lätt att känna sig sviken.

– 90 procent av de jag träffar i min terapi har svårt att sätta gränser. Då hamnar man i relationer där man inte säger ifrån när det börjar skava, utan biter ihop och sväljer, säger Knutsson.

– Sedan går man och stör sig på saker under ytan – trots att om man hade lyft det så hade det kunnat förändra situationen – till det en dag inte går längre och då kommer uppbrottet som en chock för den andra personen som kanske inte ens anat att något var fel.

Hur navigerar man en skilsmässa med barn?

Att skilja sig/separera är ofta svårt nog som det är, med starka känslor, bodelning och allt vad det innebär. När barn är involverade höjs insatserna ytterligare.

– Det blir extremt komplext. Det är inte bara ni vuxna som gör slut och behöver hantera den situationen utan nu måste du också hantera de känslor som väcks av att behöva separera från dina barn, i alla fall på deltid. Det är väldigt mycket känslor inblandade, säger Jenny Knutsson.

I ett sådant läge kan det vara bra att ta hjälp utifrån. Antingen via en psykolog eller någon som själv gått igenom ett liknande scenario. Någon som vet hur ni kan underlätta både för er och barnen.

– Vuxna överlever ju på ett eller annat sätt, men barn hamnar lätt i kläm och har heller inte samma resurser att hantera situationen på. Om det blir en snårig skilsmässa kan barn tvingas välja sida och det blir också fel, båda är ju deras föräldrar.

Den ultimata målbilden är förstås att föräldrarna ska kunna ha en något så när vänskaplig relation efter uppbrottet – eller åtminstone kunna hålla god ton framför barnen. Men det är lättare sagt än gjort.

LÄS OCKSÅ: 13 varningsflaggor på att din relation inte mår bra

Hur ska man prata med barnen om uppbrottet?

För ett barn kan en separation vara oerhört omvälvande. För mindre barn, mellan 1-5 år kan det vara svårt att förstå vad som faktiskt händer. 

– Hur du pratar med ditt barn behöver anpassas till barnets ålder. Från att, för de yngsta, förklara att ni föräldrar ska bo isär med allt vad det innebär för barnet, till att, med de äldre barnen, möjligtvis kunna gå in djupare på varför separationen är ett faktum.

Enligt Knutsson är det först vid 3-4 år som barn börjar greppa att en förälder faktiskt kommer tillbaka när den är borta och att den inte har försvunnit för gott.

Det kan exempelvis vara viktigt att tänka på om ni ska ha delad vårdnad. Det är inte självklart att det går att dela vecka efter vecka.

Även om det är en sliten klyscha bör man också vara väldigt tydlig med att uppbrottet inte har något med barnet att göra. Att kärleken till barnet är oförändrad. Barn är annars väldigt duktiga på att i det tysta ta på sig skulden över sina föräldrar separation.

Foto: Shutterstock

Äldre barn, exempelvis i tonåren, har vanligen en större förståelse, men kan drabbas av helt andra problem. Tonåren är nämligen en skör tid, full av förändring och identitetssökande.

– Då kan ni hamna i ett läge där ert barn försöker hitta sin identitet samtidigt som du som förälder försöka hitta dig själv. Där kan det bli mycket krockar.

Här tycker Jenny Knutsson att det är viktigt att vara öppen och ge barnen mycket utrymme. De kommer kanske vara både arga, ledsna och oroliga under en period. Ge dem utrymme att reagera och visa att du finns där när de orkar eller vill prata. Undvik att lägga skuld på din ex-partner inför barnet och var öppen för att hantera eventuella skuldbelägganden från dina barn utan att agera på det. Behöver du hjälp att hantera detta, så gör det tillsammans med en vän eller utomstående, inte med dina barn. 

Hur hanterar man sina och sin ex-partners känslor efter en separation?

Såvida beslutet inte är helt ömsesidigt kommer uppbrottet sannolikt att leda till en skev maktbalans. Den som gör slut har ofta hunnit längre och tänkt mer, medan den som lämnas kvar fortfarande kan ha starka känslor.

Då gäller det att vara respektfull, tydlig och återhållsam – om ni vill ha någon form av relation i framtiden. Tänk på vilka signaler du sänder ut i början.

– Och var öppen om du går vidare, så att partnern inte behöver höra det från omgivningen eller se det på sociala medier. Om man ska kunna hålla den vänskapliga tonen är det viktigt att spela med öppna kort, säger Jenny Knutsson.

LÄS OCKSÅ: 7 saker som aldrig är okej i en relation

Hur bryter man sig ur en destruktiv relation?

Relationer som innehåller våld, psykisk misshandel eller missbruk bör avslutas så snabbt som möjligt.

Tyvärr är den typen av förhållanden också svåra att avsluta just snabbt. Många som lever i destruktiva relationer har svårt att sätta gränser och våga känna efter hur de verkligen mår – i vissa fall kan det till och med vara farligt att ens tänka i de banorna.

– I första hand är det bra att försöka våga prata med någon utomstående som du litar på. Det är ett stort första steg i att börja våga lämna.

Problemet är ofta att destruktiva relationer är väldigt instängda. Det förvandlas till din verklighet. Du blir psykiskt nedtryckt, vänner skärmas av och din självkänsla tillintetgörs.

– Att våga öppna upp dig för andra perspektiv är jätteviktigt. ”Jaha, det här är inte normalt, så förtjänar jag inte att bli behandlad”.

Foto: Shutterstock

En annan faktor som gör det svårt att bryta upp en destruktiv relation är de kraftiga svängningarna. Ena dagen kan det kännas fantastiskt bra, du blir nästan idealiserad av din partner, och i nästa stund faller du rakt ner i avgrunden. Enligt Knutsson kan detta skapa en typ av beroende, där du som är utsatt stannar kvar för att de fina stunderna känns så fina, trots att de till slut kanske bara är stunder fria från konflikt eller hot.

– Det blir en destruktivitet i den bindningen som är svår att bryta och då kan det vara extra viktigt att ha någon som står vid din sida, som vet om vad som hänt, som kan påminna dig och vara där när du ska avsluta.

Detta är viktigt även efter uppbrottet. Det kan nämligen komma en fas där personen försöker nästla sig in i ditt liv igen och återta makten. Då är det lätt att dras med när löften om bättring och bot står som spön i backen.

– Då är det verkligen viktigt att ha någon som påminner dig om vad som inte fungerade och varför det är viktigt att stå fast i ditt beslut. Det är jättesnårigt.

Knutsson påminner också om att aldrig vara själv i en situation med en person som är hotfull.

Destruktiv relation? Hit kan du vända dig

Hur gör man som anhörig?

Att vara anhörig till någon som lever i en destruktiv relation kan vara ett minfält. Det är svårt att veta exakt hur du ska agera och det finns inga självklara svar.

Enligt Jenny Knutsson är det viktigt att inte vara varken dömande eller anklagande.

– Så fort du lägger värderingar i hur din anhöriges partner beter sig är det väldigt lätt att din anhörige hamnar i försvarsställning och vill skydda sin partner, även om hen vet att partnern gör fel eller att relationen egentligen inte är bra för hen.

Var försiktig med att ge kritik, åtminstone i inledningsskedet. Men visa att du finns där och ös in din support till personen. En destruktiv relation innehåller mycket skam och personen vars partner du dömer kan själv känna sig indirekt dömd.

–Det finns en risk att pusha tillbaka personen som varit redo att öppna en dörr, om du är för kritisk till relationen eller partnern. Då stängs dörren igen.

Efter den här typen av relation kan det behövas någon form av traumabearbetning. Dels för att läka men också för att bryta den onda cirkel av destruktivitet som ofta finns kvar i personens sätt att relatera till andra.

Enligt Knutsson är det inte ovanligt att personer som lever i destruktiva relationer har utsatts för detta tidigare, exempelvis i barndomen. De kan därför ha svårt att anpassa sig till en respektfull och kärleksfull relation.

– Det kan vara ett livslångt beteendemönster som du kan behöva hjälp att bryta för att förstå att du förtjänar något annat.

Vad händer om min partner blir sjuk? Kan man göra slut då?

Då och då händer saker i livet som inte går att påverka, som får fruktansvärda konsekvenser.

En olycka eller en svår sjukdom som tvingar dig att bli vårdgivare snarare än partner. Kan du verkligen lämna någon som är i ett så sårbart tillstånd?

– Det blir en stor skuldbörda. Frågor som: ”Varför orkar inte jag det här? Varför känner jag så här? Vad ska andra tänka om jag lämnar min partner nu när hen mår så dåligt?” Bara att erkänna för dig själv att du själv har det jättejobbigt och inte mår bra kan vara tufft, säger Knutsson.

Det är lätt att tappa sina egna behov helt i en sån här situation och liksom glömma bort hur du själv mår.

Hur du kan agera är förstås olika, beroende på vad som hänt och hur din livssituation ser ut i övrigt. I vissa fall finns det fortfarande en framtid, medan det i andra blir ett permanent tillstånd.

Foto: Shutterstock

Att lämna behöver i det här fallet inte handla om att kärleken är död, vilket gör det extra svårt.

– Du kanske inte ens hade tänkt tanken annars. Du älskade eller älskar fortfarande hen, men detta blir inte ett liv för dig. Det kan vara svårt att vara vårdare resten av livet om man är exempelvis 40 år – särskilt om det är barn med i bilden som du också måste ta hand om.

Knutsson trycker på vikten av att ha någon nära som du kan få stöd av. Det kan handla om en anhörig, vän eller psykolog. Att ventilera känslor som ”är det okej att känna sig här?” och rensa bland skuldkänslorna är viktigt. Att stanna kvar enbart på grund av skam och skuld är inte hållbart.

Efter ett eventuellt uppbrott är det bra att låta det gå lite tid så att beslutet hinner landa hos båda parter, vilket är en bra riktlinje i alla typer av relationer som avslutas. Därefter kan man försöka ta upp någon form av kontakt och hitta en stabilitet i det.

– Här är det också viktigt med tydlighet. Jag kommer hit och hälsa på dig för att jag bryr mig om dig och vill att du ska må bra, men det betyder inte att vi ska försöka igen.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

ToppHälsa – 100 % pepp & inspiration! Se erbjudande