Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>Relationer

Publicerad 15 sep 2019 19:00

Elin, 27: ”Jag fantiserade om min gifta granne”

Foto: Shutterstock

27-åriga Elin föll pladask för sin gifta och flera år äldre granne, Roland. Men när hon agerade på sina fantasier gick allt fullständigt åt skogen.

Här är hennes historia.

Jag hade äntligen fått min första egna lägenhet, en etta med kök. Och en liten balkong med utsikt mot ett stort grönområde. Nu kunde livet börja på riktigt.

Typiskt nog började det med att hissen fastnade mel­ lan två våningar. Och jag blev tvungen att ropa på hjälp, för nödknappen funkade inte. Men det löste sig snart. Gran­nen under mig var hantverkare och hissen hade en lucka som han skruvade bort. Sedan fick jag åla mig ur öpp­ningen och låta honom lyfta ner mig. Vi gjorde en high five, det såg ganska kul ut med min lilla näve mot hans stora hand. Han sa att han hette Roland, fast alla utom hans fru kallade honom Rolle.

LÄS OCKSÅ: Janne, 55, träffade sitt livs kärlek efter skilsmässan 

Började spana efter Roland

Jag kände mig en aning besviken över att han var gift. För Roland hade allt jag gillade hos en man. Kraftigt käkparti, breda axlar, stolt hållning. Ansiktet var lite fårat och härjat, på samma sätt som en snyggt sliten skinnpaj. Och så hade han världens finaste skrattrynkor. Allt det som fick jämnåriga killar att se ut som barnrumpor. När jag fixat och donat och fått hyfsad ordning i min lilla lya satte jag mig på balkongen med en kopp te medan solen gick ner och strålarna silades mellan trädstammarna. Då klack det till i bröstet, för där var Roland ute och gick med en stor svart schäfer.

Snabbt rotade jag fram mina jogging­kläder och kutade ut i löpslingan. Vid den lilla avstickaren som ledde fram till vårt hus stötte jag ihop med honom och hälsade på hun­den, som hälsade tillbaka med viftande svans och ett glatt skall.

Varje dag efter jobbet gav jag mig ut på min joggingrunda och hoppades få möta Roland

Så inleddes min lilla lek. Varje dag efter jobbet gav jag mig ut på min joggingrunda och hoppades få möta Roland på sin hundrunda. Ibland var en av de två sönerna ute och rastade hunden, och ibland mötte jag ingen av dem. Men det ökade bara spänningen, som att fiska – man vet aldrig när man får napp.

Jag hade alltid tyckt om att fantisera, och på jobbet var det en tillgång. Barnen i min för­skolegrupp var som förhäxade av fantasivärldarna jag drog in dem i. Och inget hindrade mig från att själv sexfantisera om Roland. Jag kunde föreställa mig hur vi båda med bultande åtrå drogs till varandra där ute på skogsstigen, och beroende på humör kunde jag fram­ mana allt från romantik till råa sexscener.

Och egentligen ville jag inte gå längre, det räckte med att då och då möta honom på hundpromenaden och låta fan­tasin sköta resten. Så länge jag höll leken hemlig kunde ingen bli skadad. Vad jag inte förstod var att jag lekte med mina egna känslor, och de började leva sitt eget liv.

LÄS OCKSÅ: Väninnan slutade höra av sig efter separationen 

Fantasierna räckte inte

En natt drömde jag att Roland och jag möttes som vanligt i motionsspåret, men stan­nade upp och föll in i en kyss. En kyss utan motstånd, gjord för just oss två. Ingenting i drömmen liknade det jag fantiserat om, det här kändes helt realistiskt, därför borde det också kunna hända i verkligheten. Om Roland bara fick ett klartecken från mig skulle han garanterat vara med på noterna. Och som hjälp på traven råkade jag höra Roland och en granne snacka om sina helgplaner medan jag väntade på hissen. Rolands familj skulle tydligen resa bort över helgen utan honom.

Ett guldläge! Som i en feberdimma gick jag ut på stan i fredags­ rusningen och kollade in porriga plagg jag aldrig använt förr. Sedan övade jag mig framför spegeln hela kvällen tills jag stupade. Vid tio på lördagsförmiddagen ringde jag på hos Roland. Hunden skällde, jag hörde fotsteg närma sig och gjorde mig redo. Ta­daa – dörren öppnades, jag drog isär den silkiga kimonon och ställde mig i den inövade posen med röda spetsunder­ kläder, svarta nätstrumpor och stilettklackade lackstövlar. I andra handen hade jag en liten flaska champagne och två flöjtglas.

Det dröjde länge innan jag kom över skammen

Men det var inte Roland som stod där i morgonrock med rufsigt hår. Det var hans fru. Jag blev så överrumplad att jag vacklade till på de sky­höga klackarna så hon fick ta emot mig. Roland kom ut ur sovrummet och la huvudet på sned medan han knöt ihop sin morgonrock. Jag ville bara dö. 

”Var det i dag det skulle vara maskerad?” frågade hans fru i skämtsam ton. Roland skrattade till och såg på mig som man ser på ett gulligt barn. Och jag insåg att det var precis så Roland hade sett på mig hela tiden. Jag var ju bara några år äldre än hans egna barn. Det dröjde länge innan jag kom över skammen, jag tog omvägar och smög bakom huset för att slippa möta Roland och hans familj. Inte förrän jag träffade en kille jag seriöst ville leva med testade jag att berätta hela den pinsamma historien. Han skrattade och sa att det var det gulligaste han hört från världens häftigaste tjej. Fast vilken tur att Roland och hans fru hade ett tryggt och lyckligt äktenskap, sa han sedan.

Kort efter det flyttade min kille och jag ihop. På något sätt tycker jag att han är lik Roland. Bara 25 år yngre. Och än så länge ogift.