1 av 2: Hälsoliv har listat några punkter som aldrig är okej i en relation
Charlotte skäms för vad hon gjort mot sina tidigare killar.
2 av 2: Charlotte skäms för vad hon gjort mot sina tidigare killar. Foto: Shutterstock

Charlotte, 39: ”Jag har slagit mina pojkvänner”

Charlottes destruktiva relationsmönster ledde till att hon flera gånger misshandlade sina pojkvänner både fysiskt och psykiskt.

Här är hennes berättelse.

Det här är så skamligt och jag har länge tvivlat om jag ska våga berätta. Men nu har jag kommit till den punkten, efter acceptans, terapi och distans, att det är dags.

Jag har slagit några av mina pojkvänner och använt fula, kränkande ord. Oftast är det de som behandlats illa som har trätt fram, i de flesta fall kvinnor, där mannen är förövaren. Sällan läser man om kvinnor som jag, som gjort illa män, både med ord och fysiskt våld.

Första gången var när jag var 17 år gammal och min pojkvän var tre år äldre. Vi bodde tillsammans och hade ett, till en början, lugnt och harmoniskt förhållande. Dock minns jag att jag ofta grät, särskilt när jag hade druckit alkohol och att han titt som tätt fick hålla om och trösta. 

LÄS OCKSÅ: 7 saker som aldrig är okej i en relation

Såg hur blodet forsade

Efter ett halvår ungefär började grälen öka, inte för att han startade dem utan för att jag fick för mig att jag av någon anledning hade behov av att bråka. Jag var svartsjuk och anklagade honom för att vara otrogen, slängde saker hemma, gärna hans saker som han var rädd om. Då ilsknade han till och skrek på mig, för att sedan gå ut och ta en promenad.

Ibland följde jag efter och knuffade honom, ibland väntade jag hemma med ilskan tryckandes inom mig som sedan vällde ut över honom när han kom tillbaka. En gång när vi hade ett gräl på fyllan gick jag över den gräns som jag tidigare bara snuddat och backat vid. Jag tog sats med hela min kraft och slog honom över ansiktet, inte bara en gång utan två gånger. Jag ångrade mig exakt när slag nummer två träffade hans näsa och jag såg blodet. 

Skammen som följde var vidrig, jag bad om ursäkt gråtande och lovade att aldrig göra om det

Jag blev faktiskt rädd för mig själv, vad höll jag på med, hur kunde jag bli så aggressiv?

Skammen som följde var vidrig, jag bad om ursäkt gråtande och lovade att aldrig göra om det. Han var snäll och förlät mig, sa att jag skulle glömma det. Jag funderade mycket på vad det handlade om, men tänkte att det skulle gå över. Jag höll mig lugn i några månader, sen brakade det loss igen. Den här gången hade jag varit ute på krogen och hade glömt nycklarna hemma. Min kille låg och sov och på den tiden hade vi inga mobiler så det enda sättet var att kasta grus på fönsterrutan.

Efter fler försök utan att han vaknade tog jag ilsket en större sten och drämde in i rutan, som förstås gick sönder. Då vaknade han och sprang och öppnade. Jag skrek och grälade och knuffade honom, medan han bara skrek åt mig att inte gå på glasskärvorna. 

LÄS OCKSÅ: Psykologen: Så gör du slut på ett bra sätt

Destruktivt liv

Han tänkte alltid på mig i första hand, att jag skulle må bra. Efteråt har jag insett vilken fruktansvärd person jag var att leva med. Vi skildes efter en tid och hördes några enstaka gånger efter det.

Jag levde som singel i ett halvår ungefär, drack mycket och var ute i stort sett varje kväll. Det var ett destruktivt liv och jag hade tappat fotfästet. Sen träffade jag en kille som var tio år äldre än jag och som fick lite ordning på mig. Jag lugnade ner mig och gick inte ut lika ofta och drack betydligt mindre. Vårt första gräl urartade fullständigt, jag kände mig kränkt och förtvivlad och gick till angrepp. Då slet jag fram dammsugare och slog honom över ryggen med röret. Jag skrek elaka saker, ord jag inte ens vill minnas. Det var som om någon annan tog över min kropp, som om djävulen var inom mig.

Började gå i terapi

Efter det bestämde jag mig för att söka hjälp och kom i kontakt med en duktig psykolog. Vi pratade om mina aggressionsproblem, relationer och min syn på mig själv. Min självkänsla var obefintlig och jag var livrädd för att inte duga.

Det kom senare fram, under en lätt hypnos, att jag utsatts för våld flera gånger, som jag förträngt helt. Det kom som en chock och jag kunde inte sluta gråta. Psykologen var väldigt förstående och vi hittade en lyckad strategi där vi kombinerade antidepressiv medicin, hypnos och kognitiv beteendeterapi.

Vi började också schemalägga mina relationer, både de till mina föräldrar, syskon och mina tidigare partners. Alla relationer hade genomsyrats av låg självkänsla och uselt självförtroende, i samband med en förtvivlad önskan att bli bekräftad och älskad. 

Lever i en sund relation

Någon månad efter avslutad terapi började jag i schematerapi, för att jobba ännu mer med mina relationsmönster. Jag skämdes fortfarande när jag berättade om min våldsamma sida, att jag hade slagit några av mina pojkvänner. Men vi tog oss igenom det också.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 Stockholm

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Nu när jag berättar det här har jag varit i en sund relation i nästan tre år, utan att ha slagit eller hånat. Jag är tillfreds med mig själv, känner mig älskad och fokuserar just nu på studier. Även om jag mår mycket bättre och är i harmoni med mig själv går jag tillbaka några gånger om året till min terapeut för att prata av mig och få stöttning och uppmuntran.

Jag skäms för det jag gjorde mot mina killar, jag har bett om ursäkt och jag har blivit ursäktad, vilket har varit viktigt. Och det känns bra att berätta om att det även finns kvinnor som slår sina manliga partners.

Charlotte, 39, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + härlig hudvård för 199 kr. Köp nu!