Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>Relationer

Publicerad 24 jul 2019 14:30

Carina, 47: "Jag fick flytta in hos mina föräldrar"

Carina förstod inte vad som hände när maken ville skilja sig.

Carina förstod inte vad som hände när maken ville skilja sig.

Foto: Shutterstock / Shutterstock

När hennes man ville skiljas hamnade Carina, 47, på bar backe.

Hon fick ta barnen med sig och flytta tillbaka hem till sina föräldrar.

Här berättar hon om hur hon tog sig upp igen.

Att vi skulle skilja oss fanns inte på världskartan för mig. Jag hade trott att vi skulle leva ihop livet ut. Så blev det inte. Efter 17 år ville min man skiljas. Han hade inte träffat någon ny, sa han. Men han älskade inte mig längre. Det kom som en chock, även om jag i flera år känt att han ville ha mer och mer egen tid. Hittade han på något var det alltid med kompisarna. Även om jag märkte det, tänkte jag att han hade behov av det. Jag såg inte varningssignalerna.

Bara någon vecka efter beskedet hade vi bestämt oss för att sälja huset. Det kändes helt overkligt. Jag hade inte råd att bo kvar och han ville flytta till lägenhet. Trädgård var ingenting för min blivande exman. Det var det för mig. 

Hela min lön hade gått till våra tre barns kläder, mat, hygienprodukter, terminsavgifter och annat.

Hur fasen skulle jag ha råd med det? Jag började få panik. Först nu insåg jag hur dum jag varit under alla år. Jag hade betalat alla löpande räkningar för att min man skulle lägga undan pengar till semesterresor och husrenoveringar. Han tjänade dubbelt så mycket som jag och förde säkert över en del till vårt gemensamma. Men han hade också sett till att ha ett eget sparande, medan jag inte hade lagt undan en spänn.

På något sätt hade jag tyckt att det inte var mer än rätt. Nu kändes det helt absurt. Hela min lön hade gått till våra tre barns kläder, mat, hygienprodukter, terminsavgifter och annat. Själv köpte jag kläder på rea, medan han åkte på ett par golfresor med killkompisarna varje år. 

Fick ta barnen med sig och flytta till föräldrarna

Det slog mig vilken mes jag hade varit. Att det inte lönade sig att vara snäll blev helt uppenbart för mig. 

När vi skulle sälja huset blev det också uppenbart hur höga lån vi hade haft. Det hade jag inte heller haft koll på. När jag fick min del efter husförsäljningen var den betydligt mindre pengar än vad jag hade räknat med. Exmaken fick snabbt tag i en lyxig lägenhet, medan jag fick flytta in hos mina föräldrar under en period. Det var ingen höjdare, men barnen som var tonåringar klagade faktiskt inte. Jag tror att de tyckte synd om mig. 

LÄS OCKSÅ: Psykologen: 5 relationer du ska se upp för

Nu var jag tacksam över mitt fasta jobb som sjuksköterska. Jag började titta på små hus i min gamla hemkommun. För dyrt. Ett enda hus hade jag råd med: ett rivningsobjekt. I stället gick jag över till att titta på radhus. De jag hade möjlighet att köpa var små och barnen skulle få dela rum. Detsamma gällde lägenheterna. Jag fick trycka undan ångesten jag kände och försökte tänka klart. En väninna frågade mig om jag tittat på hus i någon av grannkommunerna, som låg lite längre bort från stan. Första känslan var att jag inte ville. Jag ville bo kvar. Min väninna stod på, sökte på nätet och listade fem husvisningar som vi skulle åka på. Att jag skulle titta på radhus i grannkommunen hade jag inte kunnat föreställa mig innan. Motvilligt följde jag med henne. Vi hittade ingenting första helgen, men hon fick upp mina ögon. Det var faktiskt fint här också. Jag fick mycket mer hus för pengarna. Att det skulle ta 10-15 minuter längre till jobbet gjorde ju ingenting.

Jag är otroligt stolt över mig själv

Tredje helgen vi tittade på radhus fann vi ett, som jag kunde tänka mig att bo i. Det hade söderläge och en liten insynsskyddad trädgård mot en skogsdunge. För första gången kände jag entusiasm. Det var inte många på visningen och jag fick radhuset som ett äldre par tidigare bott i för utsatt pris. Det hade jag aldrig trott. Och det var nästan exakt den summa som jag hade råd med. 

Den röda soffan, som jag tagit med mig, passade fint i vardagsrummet. På nätet hittade jag ett snyggt soffbord för ett par hundralappar. På Blocket sökte jag på ”skänkes” och hittade både bokhyllor, skrivbord och sängstommar till barnen. Nya sängmadrasser köpte jag på sommarrean. 

Åkte runt på loppisar

Första sommaren hade jag inte råd med semester, men jag och dottern tog bilen till olika loppisar och auktioner. Vi hade så roligt. I en gammal lada fyndade vi fina vinglas, gamla lampor, glasskålar, uppläggningsfat och en zinkbalja, som vi har kryddor i på altanen. Myntan, basilikan, bladpersiljan och dragonen köpte vi på en bakluckeloppis. På en auktion fick vi tag i en vit utemöbel i trä. Sakta började vårt nya hem fyllas på med saker, som inte kostade så mycket, ibland ingenting. 

LÄS OCKSÅ: Jeanette, 47: Han var för bra för att vara sann 

Jag märkte också att stilen skilde sig åt från mitt gamla hem. Den var mer färgstark och mönstrad nu. Nu behövde jag inte längre ta hänsyn till min man, som alltid hade haft starka åsikter om hur man skulle inreda. När jag inte anpassade mig i en relation blev både min inredningsstil och jag lite annorlunda. Samtidigt som jag sörjde skilsmässan kände jag mig fri. Jag behövde inte längre fundera på vad min man hade lust att göra. I stället kände jag efter vad jag verkligen ville. Det var länge sedan. 

I dag har jag precis så att jag klarar mig, men jag är otroligt stolt över mig själv för att jag lyckats bygga upp ett nytt hem. Helt på mitt eget sätt. 

Berättat av Carina, 47, för Åsa Görnerup