Foto: Shutterstock

”Barnen ville inte längre ta med sig kompisarna hem”

En familj som såg lyckliga ut utifrån – men allt var inte så bra som det såg ut. 

Här är Marias berättelse om hur hennes familj påverkades av hennes man som valde spriten över familjen. 

Vi hade allt vi kunde begära. Underbara barn, ett fint hus och möjlighet att göra det mesta vi ville när det gällde resor och nöjen.

Men det fanns ett problem och det blev bara större med åren. Min man drack alldeles för mycket.

Till slut stod hans val mellan familjen och spriten.

Han valde spriten.

Jag träffade Peter när jag var 21 år. Det var en kompis som drog mig med sedan hon i sin tur träffat en kille. Hennes killes kompis var Peter. Han var tre år äldre än jag och bodde på en mindre ort ett tiotal mil från staden där jag bodde.

Vi åkte upp till Peter och hans kompis och vi festade och gick på krogen alla fyra, och den kvällen slutade jag i säng med Peter. Jag tror att jag blev förälskad i honom.

Det tog emot en del när jag nästa dag skulle åka hem med min väninna. Men jag gjorde en sak som vi kom att skratta åt många år efteråt.

Jag ”glömde” med flit kvar en liten börs med lite småpengar som jag kastade in under sängen.

Två dagar senare kunde jag inte hålla mig längre. Jag ringde Peter och frågade om han möjligtvis hade sett min börs. Det hade han inte, men han lovade att leta.

Ett år senare fick vi vårt första barn

Samma kväll ringde han tillbaka och sa att han hittat den. Så det gällde bara att se till hur jag skulle få tillbaka den. Han föreslog att han skulle skicka den, men då tog jag mod till mig och sa att han gärna fick komma och lämna den direkt till mig. Jag blev överlycklig när han sa att det var precis vad han hoppats på. Så vi bestämde att ses kommande helg.

Ett år senare fick vi vårt första barn. Och ytterligare två år senare kom det andra. Två underbara tjejer som vi bara älskade. Vi reste utomlands på semester och vi åkte till alla de platser som barnen ville till, Gröna Lund, Liseberg, Skara sommarland och Astrid Lindgrens värld.

Tiden gick och barnen växte.

Peter festade ganska bra då och då, ibland försvann han bara. Sa att han skulle till kiosken, men kom inte tillbaka förrän framåt småtimmarna. Men tiden blev hans utflykter och oberäknelighet allt jobbigare att leva med.

Han hade alltid någon anledning att skylla på 

Han var snäll och så, aldrig våldsam, men det blev allt svårare att bestämma något med honom. Till slut ledde problemen till att vi separerade. Han flyttade till en egen lägenhet, jag fick veta att han träffade en annan tjej. Jag blev väldigt ledsen. Jag tyckte ändå om Peter fortfarande. Och han ju väldigt bra med barnen, när han var nykter.

Hur det gick till minns jag knappt, men efter några månaders separation flyttade Peter hem till oss igen. Vi hade det jättefint, men det dröjde inte länge förrän problemen började igen.

Han hade alltid någon anledning att skylla på. Det kunde vara jobbet, en kompis, en förlust för favoritlaget, något han sett på tv eller vad som helst. Men det var bara bortförklaringar.

Vi pratade om att gifta oss, men det blev aldrig av. Däremot köpte vi ett hus och flyttade dit när barnen var på väg in i tonåren. Det var fantastiskt, låg bra till och hade en härlig trädgård.

Peter tapetserade och slet med golv och målning innan vi flyttade in och när flyttlasset till slut gick var det som en dröm.

Han drack varje dag – barnen skämdes för sin pappa 

Det kändes också som om Peter hade fått någon sorts surrogat för alkoholen. Han drack mycket mindre och mer sällan. Men när huset var klart, när alla möblerna stod på plats, tog han ut sin belöning.

Det var semestertid och han drack varje dag, inte redlöst, men tillräckligt mycket för att barnen inte längre ville ta med sig kompisarna hem. De skämdes för sin egen pappa.

En dag när jag kom hem stod gräsklipparen i gång på framsidan på huset. När jag gick runt till altanen på baksidan satt Peter där och sov. En ljummen grogg stod på bordet bredvid honom.

Jag fick ta hand om honom, sopa igen spåren och försvara varför vi inte kom på bjudningar eller träffar med barnens skola.

Till slut gav jag upp. Efter 15 år tillsammans bad jag honom att välja mellan alkoholen och sin familj.

I dag finns inte Peter längre

Peter valde alkoholen. Jag krävde att han skulle flytta och då blev han arg, men jag stod på mig. Jag visste då att han aldrig skulle ändra sig, han ville dricka.

Jag grät i smyg när det lilla flyttlasset försvann neråt gatan. Barnen grät öppet, men det fanns inget annat att göra. Han flyttade långt bort ifrån oss, vi hördes av ibland, och en gång sa han att han skämdes för vad han gjort oss.

I dag finns inte Peter längre. Han blev sjuk av drickandet och tog sitt liv. Han lämnade ett brev efter sig, det var en kärlekshälsning till våra barn. Mig kunde han aldrig förlåta för att jag knuffat ut honom från familjen.

/Maria, en läsare

LÄS OCKSÅ: Karin, 45: ”Jag förlorade min bonusson” 

LÄS OCKSÅ: Psykologen: Så gör du slut på ett bra sätt 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av ToppHälsa + produkter från The Body Shop Olive. Köp nu!