Anneli, 51: ”Plötsligt stod jag utan jobb – mitt livet ”

När Anneli, 51, blev uppsagd rasade tillvaron.

Foto: Shutterstock

När Anneli, 51, blev uppsagd rasade tillvaron.

Hur ställer man om från att ha haft det väldigt gott ställt, till att gå ner 20 000 kronor i lön?

I ”Läsarna berättar: Ur verkliga livet” delar 51-åriga Anneli med sig av hur hon gjorde.

Ämnen i artikel:

Jag hade egentligen aldrig funderat över pengar. Som mellanchef hade jag en ganska bra lön. Ville jag åka på en utlandssemester, sparade jag lätt ihop till det. Jag köpte de kläder, smink och hudkrämer jag ville ha och kunde unna mig att gå ut på krogen. Pengarna räckte också till min tonårsdotter, som helst köpte märkeskläder.

Allt flöt på tills företaget jag jobbade på blev uppköpt. I den nya organisationen fanns inte min tjänst kvar längre. Plötsligt stod jag utan jobb, mitt i livet. Efter några månader och ett stort antal jobbansökningar fick jag jobb som ekonomiassistent. Månadslönen jag erbjöds var över 20 000 kronor lägre än tidigare. Det var en chock, men vad skulle jag göra? Jag fick ju inget annat jobb och hade inte längre något avgångsvederlag. Varje månad skulle pengar ut för radhuset och våra andra levnadskostnader.  

Att jag inte kunde få ett bättre betalt jobb gjorde mig arg och frustrerad och jag tyckte synd om både mig själv och min dotter.  

Storkok och billigt bröd

När jag rasat några dagar började jag fundera. Det måste ju finnas något jag kan göra? Det första jag kom att tänka på var matkostnaderna. Förut hade jag alltid svängt förbi den dyra matbutiken på vägen hem. Det skulle jag sluta med direkt. Jag visste ju att det fanns en betydligt billigare mataffär en bit bort. Första gången jag kom dit blev jag överraskad. Visst, inredningen var betydligt fulare, men här kostade ett nät avokado 23 kronor mindre än i den exklusiva affären. Efter klockan 18 sänkte de priset på butiksbakat bröd med 50 procent. Jag fick faktiskt en kick, när jag upptäckte att jag kunde spara några kronor på varenda produkt jag köpte. 

Min dotter Clara reagerade när jag kom hem med matkassarna. Hon skämdes över att jag handlat i den billigare butikskedjan, men hon skulle vänja sig, tänkte jag. 

Hämtmat slutade jag nästan helt med. I stället började jag göra storkok med soppor, köttfärssås, chili con carne och andra enkla rätter. Det kostade inte många kronor per portion och efter ett par månader upptäckte jag att jag tappat ett par kilo i vikt. Jag tror att det berodde på sopporna, men att jag slutat spontanhandla godis vid kassan gjorde väl sitt till också.

LÄS OCKSÅ: Maja, 41: Jag stod inte ut med min bonusdotter

Köpstopp och second hand-shopping

Att spara pengar hade blivit en sport, som väckte min tävlingsinstinkt. Behövde jag verkligen ta bilen till jobbet? Nej, det gick ju en buss dit. 

Att färga håret hos frissan var också svindyrt. Även om det inte blev lika snyggt kunde jag göra det hemma i stället. Det blev flera hundralappar billigare. 

Jag slutade också köpa dyra hudkrämer. I stället hittade jag ett bra märke på apoteket, som jag mindes att min hudläkare rekommenderat en gång.

Varje gång jag tidigare varit sugen på att skaffa något nytt köpte jag en svart topp.

En annan stor utgiftspost hade varit klädkontot. En söndag gick jag igenom hela min garderob. När jag stod där och tittade började jag se ett mönster för mina shoppingvanor. Varje gång jag tidigare varit sugen på att skaffa något nytt köpte jag en svart topp. Jag räknade till 17 stycken i samma stil. Herregud, vem behövde så många likadana tröjor? Jag såg också att jag hade väldigt många snygga klänningar, som jag inte använde. Jag hade helt enkelt glömt bort dem. 

Nu bestämde jag mig för att införa köpförbud för kläder, om det inte var något jag verkligen hade behov av. En kompis hade tipsat om bra second hand- och vintagebutiker och en lördag stack vi ut. Jag behövde en kappa. Kompisen hittade en jättesnygg 60-talskappa till mig. Den var ett fynd och kostade inte ens häften av en ny i en vanlig butik. Dessutom var den unik.

Att inte ha råd att resa utomlands varje år

Under second hand-rundan köpte jag också en Karl Lagerfeld-väska till min dotter för några tior. Den var i fint skick och jag slog in väskan i fint papper och gav paketet till Clara. Hon blev jätteförtjust. Efteråt berättade jag att jag fyndat den i en andrahandsaffär. Det var första gången jag kände att ett intresse väcktes hos henne. Tidigare hade Clara varit irriterad och klagat, men nu började jag få med henne på tåget. Dagen därpå gick vi till samma affär, där Clara hittade ett par nya Hunterstövlar för en hundralapp och en oanvänd fuskpäls för 60 kronor. Det var en sådan tillfredsställelse att göra fynd, som var perfekta både för vår ekonomi och klimatet. 

LÄS OCKSÅ: Susanne: ”Jag skämdes för min ensamhet”

Sakta märkte jag att jag förändrades. Jag fick ihop min ekonomi och det var en tillfredsställelse. Det är klart att jag kan sakna att kunna spontanköpa ett par riktigt snygga byxor eller boka en utomlandssemester. Nu får jag tänka om. Jag har inte längre ha råd att åka på långresa varje år. Till sommaren funderar jag på att vandra med min dotter i fjällen. Jag har aldrig varit där på sommaren och Clara verkar inte ha något emot det. Jag tror att det kan bli riktigt bra. 

Anneli, 51, berättat för Åsa Görnerup

Läsarna berättar

Varje människa bär på en historia. 

Vi vill höra din historia. Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser

Söndag, Expressen

105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. 

Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Exklusivt nyhetsbrev för din hälsa varje vecka - Anmäl dig här