Foto: Shutterstock

”Allt jag gjorde blev fel i min systers ögon”

Sara, 47, ville hjälpa sin syster som var ensamstående med två tonårsbarn. Men på julafton för två år sedan kraschade deras relation. Saras ansträngningar hade landat helt fel. 

”Du kan ta ditt förbannade julfirande och stoppa upp det någonstans.”

Jag glömmer aldrig min systers ord. Hon stod i min hall på julafton för två år sedan och skrek. Varför hon var så arg förstod jag inte riktigt. Carina vrålade att jag alltid ville bestämma. Vad vi skulle ha på julbordet, när vi skulle dela ut julklappar och hur mycket klapparna skulle kosta. 

Jag minns att jag blev paff. Även om Carina var min storasyster hade jag alltid månat om henne. För några år sedan skilde hon sig. Nu försökte hon få ihop tillvaron med två yngre tonåringar som bodde hos henne på heltid, samtidigt som hon jobbade inom vården. För att killarna skulle få egna rum sov min syster bakom en vikvägg i vardagsrummet. Att se det värkte i systerhjärtat, men det var aldrig något jag kommenterade. Det gjorde inte heller min syster. Inte en enda gång hade hon klagat över att det var tungt eller svårt. 

Jag bodde i en villa inte långt därifrån med min familj. Eftersom vi hade störst yta och flest matplatser blev det naturligt att vi alltid firade jul hos oss. 

Märkte direkt det bitska humöret

Senaste gången var alltså för två år sedan. Direkt när syrran klev in genom dörren märkte jag att hon var på sitt bitska humör. Ärligt talat hade jag ganska svårt för henne när hon var på det sättet. Innan hon ens sagt god jul, skulle hon göra sig löjlig över våra nya ljuslyktor som barnen valt. 

Hon klev in i köket, där vi andra höll på att duka upp jullunchen. Precis som varje år hade vi knytis. Jag hade bett Carina ta med julgröten. Det var den billigaste julmaten jag kom på. Hennes ena son räckte över ett kilo risgrynsgröt på tub. Jag blev besviken, men sa ingenting. Kunde hon inte ha kokat den själv åtminstone?

Demonstrativt klämde Carina ut gröten i en vacker skål, medan vi andra trillade köttbullar och rörde ihop rödbetssallad. Stämningen var uppsluppen och förväntansfull, även om jag upplevde att min syster gjorde vad hon kunde för att förstöra. Jag ville bjuda min släkt på riktigt god julmat, men det var tydligen fel. Carina gjorde sig löjlig över ”den klassiska överklassmaten”. Jag blev sårad och förstod inte vad hon menade, men sa inget.

Som vanligt låtsades vi andra inte om elakheterna och försökte ha trevligt, trots att Carina spred en märklig stämning.

Hon ställde sig upp och vrålade

Efter kaffet föreslog jag att vi skulle ha julklappsutdelning. Jag hade köpt var sin märkesjacka till hennes killar. Vinterjackorna hade kostat flera tusenlappar och det var egentligen alldeles för mycket. Jag visste att hennes tonåringar fick väldigt lite kläder och ville hjälpa dem.

Killarna blev verkligen glada och det trodde jag även att syrran skulle bli, men hon knep bara ihop ansiktet. När mina barn öppnade paketen från henne låg det var sin biocheck på en hundralapp i dem. Syrran såg bort. 

Efteråt drack vi glögg och spelade spel. Någonstans där gick det snett. Carina, som inte klarade av att förlora, fick ett rejält utbrott. Först trodde jag att hon skojade. Hon reste sig upp och skrek att hon inte stod ut. Vi var så snobbiga och det skulle alltid vara så fisförnämt. Hon trivdes inte, vrålade hon.

Sedan rusade Carina ut och tog sina stackars barn med sig. 

Efter det hade hon och jag nästan ingen kontakt. Carina ville inte det. Mamma sa att hon var arg och då gick det inte att nå henne. Då fick det väl vara så, tänkte jag. Det fanns en gräns också för mig för hur mycket hon fick härja.

Förra julen var hon inte med. Jag hade skickat ett sms och talat om att hon och barnen var välkomna, men Carina svarade aldrig. I stället hade hon firat jul med en kollega på jobbet, berättade mamma. Det kändes konstigt, även om det också var lite skönt. 

I oktober sa mamma till mig att jag borde ta kontakt med Carina, som inte mådde bra och hade blivit väldigt isolerad under coronan. 

Berättade för första gången

Samma kväll köpte jag med mig ett te som jag vet att hon gillar och en längd. Sen gick jag över och ringde på hos Carina. Hon såg ynklig ut när hon öppnade. Vi sa ingenting, gav bara varandra en stor kram. Resten av kvällen pratade vi. För första gången berättade Carina om hur tufft hon hade det ekonomiskt. Hur svårt det var att få ihop tillvaron och hur misslyckad hon kände sig. Att alla mina fina maträtter, dyra julklappar och den exklusiva villan provocerade henne och fick henne att känna sig underlägsen och förnedrad. Även om jag bara velat hjälpa henne, kunde jag förstå det. 

Där och då bestämde vi att vi skulle fira jul tillsammans. 

Den här gången ska vi bestämma rätterna på julbordet ihop. Julklappsutdelningen kommer att vara symbolisk och ingenting får kosta mer än en femtiolapp. Det var länge sedan jag såg fram emot julen så mycket som i år. 

Sara, 47, berättat för Åsa Görnerup

LÄS OCKSÅ: ”Plötsligt stod min gifta kollega utanför dörren” 

LÄS OCKSÅ: Att bryta kontakten med sin mamma – 3 kvinnor berättar 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + hårvård från Antonio Axu för 199 kr. Köp nu!