Foto: Pressbild TV4 / © TV4 2019 Photo: Johan Paulin

Alexandra Rapaport: ”Pappa var mitt ankare och den som gjorde världen god”

I våras förlorade Alexandra Rapaport sin älskade pappa. Han var hennes ankare i livet.

Ett stort stöd under sorgeperioden är skådespelarvännerna Anja Lundqvist, Eva Röse och Julia Dufvenius.

I dag är kärleken Jocke Eliasson hennes stora trygghet. Men det tog ett tag innan skådespelaren förstod att de var mer än bara vänner.

KÄRLEK: ”Jag trodde inte han var min sort”

– Jocke är fantastisk. Han blir mer och mer ett ankare för mig. Jag kan vara med honom hur mycket som helst utan att tröttna, samtidigt som jag får vara i fred.

– Jocke är en obotlig optimist, det är inte jag. Vi kompletterar varandra. Han vaknar glad och har en humoristisk blick, även om det är tufft. Han är prestigelös, varm och generös, både med kärlek och allt annat.

– Vi har varit tillsammans i 15 år och totades ihop av gemensamma vänner. Jag fattade ingenting och undrade varför han var med på tjejkvällen. Först dagen efter började jag förstå när min kompis undrade vad jag tyckte. Jag kände att vi kan väl träffas igen, men i så fall får alla vara med. Sedan sågs jag och Jocke själva, men jag trodde inte han var min sort och vi skulle bara vara vänner. När jag var i Italien med min bror hälsade han på som kompis. Plötsligt trillade polletten ned. Jocke däremot visste hela tiden och hade tålamod.

– Jag är sund och nojar inte i min relation till honom. Eftersom han inte är impulsstyrd triggar han inte mig. Att jobba ihop går bra, även om jag kan bli irriterad. Å andra sidan har vi så kul när vi ligger och spånar på olika idéer. Vi har olika temperament och jag drar i väg mer om jag blir stressad.

ARBETE: ”Vi är som ett fotbollslag och har våra givna platser”

– Peppar, peppar, det har gått förvånansvärt bra, trots coronan. Hela våren har vi spelat in ”Heder” för Viaplay. På något vänster har vi lyckats. Fikabordet har varit inplastat. Ingen har kunnat visa sig med minsta förkylningssymptom. Vi har kämpat på och kastat om schemat och locations. Andra säsongen av ”Heder” blir jättebra, tajtare och mer stringent tror jag.

– I augusti är det premiär för sjunde säsongen av ”Morden i Sandhamn”. Den är lite Sandhamn 2.0. En ny polis är på plats, Nicolai Cleve Broch, som är stor i Norge. Det börjar med en härlig krock mellan honom och Nora som avancerat till åklagare på ekobrott.

Alexandra Rapaport

Namn: Alexandra Rapaport.

Ålder: 48.

Gör: Skådespelare.

Bor: Lägenhet på Kungsholmen.

Familj: Maken Joakim Eliasson, 51, dramaregissör. Barnen Elmer, 12, och Blanka, 9. Bonussonen Beck, 17.

Aktuell: ”Morden i Sandhamn” har premiär 3 augusti på C More och 18 augusti på TV4. Andra säsongen av ”Heder” har premiär i början av 2021.

– Som delägare i ett produktionsbolag kan jag skapa egna arbetstillfällen som skådespelare. Historiskt har kvinnor i medelåldern inte haft sin glansperiod, men det vill vi ändra på. Kvinnor är storkonsumenter av kultur och vill inte bara veta hur det är att vara 30.  Från och med ”Gåsmamman” har jag aktivt letat projekt som passar mig och mina kolleger. Till ”Gåsmamman” föreslog jag Anja Lundqvist, som är en gammal vän. Sofia Helin, som är exekutiv producent, föreslog i sin tur mig när hon initierade ”Heder”. Sedan klev Eva Röse in.

– Jag, Eva, Anja och Julia Dufvenius står i dygnet-runt-kontakt med varandra. Vi är en kvartett som jag försvarar med mitt liv. Jag är så fylld av kärlek till dem. Det betyder inte att vårt samarbete är friktionsfritt, men det finns förtroende och vi ser varandras potential. Ljuvligt!

– Vi är som ett fotbollslag och har våra givna platser. Inom teatern lär man sig att illusionen faller om en öppnar eget. Att stå och fajtas för sin egen plats är förnedrande och osexigt. Vi månar om helheten.

HÄLSA: ”Jag tar hand om min kropp och lufsar runt Kungsholmen”

– Än så länge har jag inte drabbats av det elaka viruset, peppar, peppar. Jag tar hand om min kropp och lufsar runt Kungsholmen några gånger per vecka.

– Jag är olika stark på olika sidor av kroppen och går hos en naprapat. För att stärka kroppen tränar jag hemma med pilatesboll och sjukgymnastikövningar. Det tar inte många minuter, men jag gör det.

– Min pappa sa alltid att hälsan är mitt viktigaste kapital. Jag skulle lyssna på min kropp.

”Som delägare i ett produktionsbolag kan jag skapa egna arbetstillfällen som skådespelare. Historiskt har kvinnor i medelåldern inte haft sin glansperiod, men det vill vi ändra på”, säger Alexandra. Foto: Pressbild TV4 / © TV4 2019 Photo: Johan Paulin

FAMILJ OCH VÄNNER: ”Hela livet har jag känt tacksamhet för att jag fick min pappa”

– När man förlorar någon som betyder så fruktansvärt mycket som min pappa gjorde, då känner man vilka som är nära när det är svårt. Just nu är jag närmare mina vänner än någonsin. Dels har jag mina barndomsvänner, dels några tonårsvänner.

– Mina skådespelarvänner Anja Lundqvist, Eva Röse och Julia Dufvenius har varit fantastiska och burit mig genom tillvaron. Det har gjort mig så trygg och jag har haft som en förälskelseperiod med dem.

– Min pappa var jag och jag var han. Jag har aldrig haft en naturlig frigörelse från honom. När mamma gick bort gav han mig mycket frihet, men jag har jämt varit väldigt beroende av min pappa.

– Jag var det sista av hans fem barn. Pappa hade mycket tid att lägga på mig och har öst kärlek och uppmuntran över mig. Han öppnade upp världen och trodde på mig. Jag fick med mig att jag har ett värde och kan göra det jag vill. Han var oerhört tongivande i mitt liv på alla plan.

Foto: Privat / Instagram

– När jag bildade egen familj blev det lite mer uppdelning mellan oss, men vi bodde båda på Kungsholmen. Vi har rest mycket och jag var hos honom när jag inte hade annat för mig. Pappa var mitt ankare och den som gjorde världen god.

– Hela livet har jag känt tacksamhet för att jag fick min pappa. Många utifrån har stirrat sig blinda på att jag förlorade mamma, men jag hade en pappa som inte många haft.

– I slutet var han gammal och trött, trött, trött. När ingen ser gråter jag ögonen ur mig och försöker förstå vart fan han har tagit vägen. Jag sörjer, men sedan har jag ett jobb och en vardag som är bra.  

– När mina barn kom vände livet. Jag fick en botten och en mening. Fortfarande kan jag inte fatta att jag haft en sådan tur att få uppleva en himlastormande lycka. I mitt liv finns en nöjdhet. Att vara tillfreds är stort, när man har varit med om förluster och dramatik, som jag lärt mig avsky. Att se barnen växa och än så länge få vara friska är omvälvande.

BOSTAD: ”Fortfarande tror jag att jag bor i ett slott”

– För ett år sedan bytte vi till en större lägenhet på Kungsholmen, för att barnen skulle få mer plats. Fortfarande tror jag att jag bor i ett slott. Det är så det känns.

– Här går vi inte på varandra, har två toaletter och ser träd. På fredagarna vill jag hem till min tv-soffa och hålla Jockes smalben med handen. Det är det mysigaste jag vet.

PERSONLIG UTVECKLING: ” Sammanlagt har jag gått 18 år i terapi”

– Det känns alltid kokett att prata om personlig utveckling, men det händer mycket i mitt liv. Jag lär mig hur jag ska förhålla mig till förluster. Att allt inte bara lunkar på är utvecklande och berikar mig, även om det är tufft. Relationen mellan mig och mina syskon har fördjupats nu när vi står utan föräldrar.

– Jag tycker att terapi är den bästa investeringen. Sammanlagt har jag gått 18 år i terapi, det har jag behövt. Sista åren hittade jag rätt terapeut. Det var livsavgörande att komma tillrätta med mina brister och misstag, som jag tenderade att upprepa. Att ställa om kompassen och välja det jag mår bra av var inte självklart, men en förutsättning för att jag skulle välja en man som Jocke. I början kan man må jättebra i en destruktiv relation för att sedan må piss.

– Jocke och jag brukar säga: ”Tänk att vi har det så bra”. Jag har skapat mig ett liv där jag trivs, även om jag var lite sen på bollen. I dag är min önskan att få behålla det på alla fronter. Det är ju en balans, yrkeslivet och det privata.

EKONOMI: ”Alla tror att jag är stenrik”

– Genom barnen får jag höra att alla tror att jag är stenrik för att jag är känd. Men Sverige är inte riktigt Hollywood. Även om jag har guldkant, har jag också höga lån.

– När jag bloggade en vecka på Dramaten la jag ut mitt lönebesked. Folk blev chockade och trodde att det var ett skämt. Så lite kan man inte tjäna. Jag har aldrig fått så många kommentarer och en del började bråka med varandra då vissa trodde att jag gnällde.

– Jobbar man med sin hobby ska man vara tacksam och det är jag ju. Men tacksamhet betalar inga hyror. Jag ska inte gnälla, som får filma. Då får man mycket bättre betalt.

LÄS MER: Sanna Nielsen: ”I sommar är det tolv år för mig och Jocke” 

LÄS MER: Uno Svenningsson: ”Carina är ett enormt stöd på alla plan” 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av ToppHälsa + boken Träna hemma av Annika Sjöö. Läs mer!