Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>PSYKOLOGI

Publicerad 10 mar 2015 15:28

Tove, 34, har adhd och bipolär sjukdom

Hela familjen. Tove Lundin, 34, har bipolär sjukdom och adhd. Hon menar att livet som "psyko" inte bara är svart, tungt och jobbigt. Det finns många fördelar och bra egenskaper som hennes diagnoser medför. "Men tyvärr är det svårt att bli tagen på allvar och få rätt hjälp när det handlar om att man mår dåligt på insidan", säger hon. Foto: Frida Ekman

Hela familjen. Tove Lundin, 34, har bipolär sjukdom och adhd. Hon menar att livet som "psyko" inte bara är svart, tungt och jobbigt. Det finns många fördelar och bra egenskaper som hennes diagnoser medför. "Men tyvärr är det svårt att bli tagen på allvar och få rätt hjälp när det handlar om att man mår dåligt på insidan", säger hon. Foto: Frida Ekman

Tove Lundin, 34, har sambo, två små barn, villa, adhd och bipolär sjukdom.

Att leva med diagnoserna ställer till det ibland, men hon skulle inte vilja vara utan dem.

– Jag tänker ofta att folk utan diagnoser verkar ha en tråkigare tillvaro.

Vi träffade henne redan i vintras. Nu är hon aktuell i SVT:s program "Mina två liv".

De flesta små barn längtar till julafton. För Tove Lundin var det tvärtom. Hon bävade inför den långa julmiddagen där hon var tvungen att sitta stilla, uppföra sig och följa sociala koder.

 

WEBBTEST: Hur mentalt stark är du?

 

Det skulle dröja över 30 år innan hon fick veta varför olusten var så stor. Varför det alltid pirrade i benen av rastlöshet. Varför hon alltid ville göra flera saker samtidigt.­ Och varför hon långt upp i vuxen ålder behövde hjälp av sina föräldrar för att få vardagen att fungera. Hon fick diagnos adhd och bipolär sjukdom.

- Jag vet till exempel aldrig när jag vaknar om jag ska börja med att tvätta mig, äta frukost eller klä på mig. Jag kan inte den logiska ordningen. Det är lika kaosartatat varje morgon. Det är det enklaste som är svårast. säger Tove Lundin.

 

WEBBTEST: Har du vuxen-adhd? Testa dig här

Vi kan lika gärna reda ut på en gång att det inte handlar om bristande intelligens.­ Tove Lundin­ har två examina­ och arbetar­ som journalist. Hon är kreativ, har en enorm energibank­ och är inte särskilt rädd för att misslyckas­ med saker. Hon tycker sällan­ något verkar omöjligt. Det är också sprunget ur hennes två diagnoser.

- Visst är det tungt och jobbigt ibland. Men det finns också många fördelar.

Det är inte ovanligt att folk blir för­vånade när de får höra att hon har bipolär sjukdom  och adhd. Tove, som "är så fin, har en så bra pojkvän och härlig familj".

- Det händer till och med att folk tror att jag hittar på. Bara för att jag ser proper ut skulle jag inte kunna vara deprimerad. Samhällets syn på vad som är normalt är så snäv. Vi är många som fungerar på helt andra sätt. Alla dessa oskrivna regler om hur man ska vara och bete sig, det är egentligen bara trams.

 

Tove har hittat sitt egna sätt att leva med sina diagnoser samtidigt som hon är en arbetande småbarnsmamma med ny­inköpt hus på landet. Korttidsverkande­ medicin hjälper till att kontrollera de dagar i veckan som hon är ensam hemma med döttrarna Astrid och Greta, 2 och måste klara av matlagning, städning och tvätt.

Panikattacker som kan utlösas av att vara tvungen att passa en exakt tid på stan undviks genom att bestämma flytande möten. Och hon har slutat bli arg på sig själv när hon gjort ett försök att ta sig någonstans till en utsatt tid och misslyckats.

De plötsliga utbrott och känslo­urladdningar som Tove haft i hela sitt liv hanteras­ numera i stängda rum, eller någonstans där barnen inte ser. Behöver­ något kastas i väggen så blir det en kudde eller strumpor.

- Jag har provat mindfulness och meditation, men det har fungerat som ventil. Barnen ser ju på mig nu om jag är stressad,­ arg eller frustrerad över något. De tycker till och med att det är lite kul när jag letar efter strumpor som jag kan gå i väg och kasta, säger Tove och skrattar.­

 

 

Lättnaden över att bli accepterad och älskad av döttrarna var enorm.

- Jag trodde först att jag skulle vara tvungen att bli någon annan när barnen kom. Att de kanske skulle bli rädda för mig. Men så var det ju verkligen inte och det var så häftigt att inse.

En käpphäst är att alltid visa barnen när hon är glad igen. Tove minns från sin egen barndom att hon höll sina problem för sig själv och hur de ofta växte och blev mycket större än de egentligen var.

- Jag vill inte att det ska vara så nu när jag själv har barn. De ska få se alla spektrum.

Varken Tove eller hennes föräldrar var särskilt överraskade när hon fick sina diagnoser 2011. Tove hade till och med skojat om det tidigare, utan att ha en aning om hur det förhöll sig.

- Och min mamma har jobbat med barn som har neuropsykiatriska diagnoser,­ men hon såg det inte heller.

 

Ett väloljat familjemaskineri gjorde att det fungerande ändå, ända tills Tove flyttade hemifrån och bägaren­ svämmade över den där dagen ungefär­ fem år tidigare. Tove pluggade på universitetet och pressade sig själv så hårt att hon till slut kände sig deprimerad och mådde riktigt dåligt, både fysiskt och psykiskt. Hon fick kontakt med en psykolog inom allmänpsykiatrin och där väcktes misstanken om bipolärt syndrom. Ganska snart började­ hon själv misstänka att hon också har adhd.

Första reaktionen var att det bara var skönt att faktiskt veta vad som var fel och gjort att hon alltid känt sig lite annorlunda. Men sedan kom en sorg krypande.

- Jag började tänka på hur mycket jag har försökt och bitit ihop under alla år och började tycka synd om mig själv som liten. Det har funnits en stor del av mig som ingen har sett. Jag kunde inte bara skärpa mig och jag var inte slarvig och lat, som det verkade,­ säger Tove och tillägger:

- Det är också sorgligt att tjejer som har adhd ofta hamnar i skymundan eftersom deras problem ofta yttrar sig på ett annat sätt. De döms hårade än killar om de har fläckar på kläderna­ och hafsigt hår. Det kan leda till självskadebeteende och i värsta fall självmord om de inte blir sedda och diagnostiserade.

 

I dag möts Tove av en helt annan förståelse,­ men måste ändå ofta påminna sin omgivning varför något uppenbart enkelt inte fungerar.

- Ja, till och med för min sambo. Men han är fantastisk. Han skakar av sig mina utbrott och hjälper till att driva igenom olika idéer jag har. Jag är bra på att påbörja saker men inte avsluta.

En feministisk biograf ute i ladan och ett fönster i taket rakt ovanför badkaret, så att Tove kan ligga och titta på stjärnorna är två exempel.

Hon har fortfarande svårt att se exakt vad som är vad i hennes beteenden och ageranden. Om det är hennes hypomaniska­ sida eller adhd:n som till exempel fick henne att inför sin födelsedag­ baka 50 piroger, sju sorters kakor, städa, renovera på huset och sköta barnen samtidigt.

Men det spelar inte så stor roll längre. Och uppfinningsrikedomen och impulsiviteten som kan få nästan vad som helst att hända ser hon numera som tillgångar.

- Det får man nog med sig om man kämpat i uppförsbacke hela livet. I stället för att bli ledsen och bitter har jag hittat mina egna vägar. Vi psykon är viktiga och kreativa medborgare i samhället.­

 

LÄS OCKSÅ: Myter och fakta: Vad är orsaken bakom adhd?

Relaterat