Simon fastnade tidigt i ett alkoholberoende.
I dag är han nykter sedan flera år och lever lyckligt med sin familj.
1 AV 2
Simon fastnade tidigt i ett alkoholberoende.
Foto: Shutterstock
2 AV 2
I dag är han nykter sedan flera år och lever lyckligt med sin familj.
Foto: Privat

Simon: ”Jag fick skrumplever vid 21”

Simon började dricka hårt redan i tonåren och beroende fortsatte eskalera. Vid 21 fick han diagnosen skrumplever men först flera år senare lyckades han vända sitt liv.

Här är hans historia.

Anne Haavisto

Jag hade en fin uppväxt med en underbar familj – mamma, pappa och en storasyster. Vi hade inga ekonomiska problem, mat på bordet och kärlek, allt man behövde.

Jag sportade mycket och spelade både bandy och fotboll, men i skolan gick det inte så bra för jag hade svårt att sitta still. I sjuan fick jag diagnoserna add och dyslexi och då minns jag att jag gav upp lite och det kändes som jag slösat bort hela min skoltid. Tanken var ändå att ta tag i mina usla betyg. Men i nian hände något med mig, jag började röka och dricka alkohol och gick ut grundskolan med knappt några betyg.

Polarna skickade festbilder som jag tittade på då jag satt svettig i en gympasal, då fick jag nog och slutade med all träning, för att hänga med de ”roligare” killarna. Supandet eskalerade, jag kunde aldrig sluta dricka utan hällde i mig till den sista droppen, tills jag somnade någonstans.

LÄS OCKSÅ: 9 typer av ångestsyndrom och hur du lindrar

Dövade ångesten med sprit

En kväll kom polisen och hämtade mig och när jag vaknade i fyllecellen mindes jag inte vad som hade hänt och ångesten var fruktansvärd. Det hände att jag blev nedslagen och vaknade upp blåslagen på sjukhuset eller hos polisen. 

För att döva ångesten drack jag ännu mer. Jag började jobba i disken på en restaurang men slutade ganska fort, för jag orkade inte sköta jobbet. Antingen var jag bakfull eller full på dagarna.

Jag träffade min nuvarande fru i juni 2014 på Cityfestivalen i Västerås och blev vrålkär vid första ögonkastet. Då hade jag fem veckors semester, av den tiden var jag nykter i två dagar.

Till slut sa min flickvän att jag hade svåra alkoholproblem, och några månader senare började jag med Antabus. Medicinen gjorde mig väldigt sjuk och jag lades in på sjukhus i en vecka, för det visade sig att jag inte tålde den.

LÄS OCKSÅ: Charlotte, 39: ”Jag har slagit mina pojkvänner”

Skrumplever vid 21

Jag rasade 17 kilo på några veckor och undersökningar visade att jag hade ärrvävnad på levern, alltså skrumplever. Då var jag 21 år gammal.

Jag slutade med medicineringen och kämpade med att vara nykter ett tag och livet flöt på, men sen orkade jag inte längre utan packade mina saker och lämnade min flickvän. Då förstod jag inte, eller ville inte erkänna för mig själv, att det var alkoholen jag saknade, men det förstod jag senare. Jag kände mig tom och naken utan alkohol.

Tiden som följde betedde jag mig illa mot min exflickvän och skickade till exempel bilder där jag pekade finger åt henne. Jag var helt vidrig och jag skäms när jag tänker tillbaka, men jag ville inte visa mig svag för henne.

En kväll, på fyllan förstås, band jag fast ett ankare runt foten

Under en tid bodde jag ute på gatorna eller under en bro och drack dag ut och dag in och tvingade andra att dricka tillsammans med mig, för jag kände mig så jävla ensam. På fyllan ringde jag min exflickväns pappa och grinade och hörde efter hur det var med henne, jag saknade henne så mycket och ville väl fiska efter ifall hon brydde sig om mig. Sedan bestämde jag mig för att avsluta mitt liv. En kväll, på fyllan förstås, band jag fast ett ankare runt foten och skulle hoppa ner i vattnet. 

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 Stockholm

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Jag hade ingenting kvar att leva för och hatade mig själv. Men precis när jag ska ta steget ut och hoppa är det som om jag vaknar till. Jag tror inte på Gud, men någonting, någon slags kraft, fick mig att ta av ankaret och kontakta mitt ex.

Hon gick med på att träffa mig och vi sågs på krogen, en rörig och passande miljö där jag kunde vara mig själv. Bara några minuter efter att vi satt oss hade vi åtta vakter omkring oss, jag hade varit där och stökat, men mindes inte det och återigen hamnade jag i en fyllecell.

Blev nykterist

När jag vaknar hade min tjej messat mig att dörren stod öppen och jag kunde komma när jag ville. Men hon ställde ett ultimatum, det var nu eller aldrig jag skulle söka hjälp.

Då bestämde jag mig för att bli nykterist och tog kontakt med psykiatrin och Anonyma Alkoholister. Med mycket stöd från min familj och min sambo lyckades jag, en dag i taget, att sluta dricka.

Nu har jag varit nykter i sex år, är nygift med mitt livs kärlek och har två små barn som jag älskar över allt annat, som jag aldrig kommer svika. Suget efter alkohol hade jag jättelänge och jag fick hålla mig långt borta från krogen och fester, men i dag kan jag träffa vänner som dricker alkohol och själv dricka alkoholfritt.

SJÄLVMORDSTANKAR? HIT KAN DU VÄNDA DIG

Är du närstående: Ta alltid självmordstankar/planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.

Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Om möjligt, lämna inte personen ensam. Ring 112 eller åk till en akut- mottagning.

Självmord är ofta impulshandlingar. Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det finns hjälp och att saker och ting kommer bli bättre.

Ring alltid 112 om läget är akut. 

BRIS vuxentelefon:

077-150 50 50. BRIS Barnens hjälptelefon: 116111, Bris.se.

Självmordslinjen: 90 101, Chatt.mind.se.

Hjälplinjen: 0771-22 00 60.

Jourhavande präst: Nås via 112.

Föräldratelefon: 020-85 20 00.

Jourhavande kompis:

020-22 24 44.

Spes (Riksförbundet för sui- cidprevention och efterlevandes stöd): Spes.nu.

Telefonjouren: 08-34 58 73.

Jag ångrar ingenting jag gjort, för jag hade aldrig varit där jag är i dag om det inte skett. Men jag ångrar att jag utsatte folk omkring mig för oro och stress. Jag har lärt mig att våga lyssna och ta åt mig råd och hjälp av de som bryr sig, för det är de som oftast ser vart man är på väg.

Jag vet faktiskt inte varför det gick så snett för mig, men jag antar att jag var en sökande person och hittade ett umgänge som just då passade mig. I dag är jag starkare än någonsin, inget kan bryta ner mig. Jag har hittat mig själv och det jag brinner för och det är min familj. Men utan min älskade fru hade jag inte klarat det.

Simon, 27, berättat för Anne Haavisto