Om anhörigskap. Susanna Alakoski beslutade sig tidigt för att ha missbrukande människor nära sig när hon blev äldre och fick bestämma själv. "Det som har varit det svåra med att leva nära en missbrukande människa är att man måste ta död på sig själv känslomässigt.
Om anhörigskap. Susanna Alakoski beslutade sig tidigt för att ha missbrukande människor nära sig när hon blev äldre och fick bestämma själv. "Det som har varit det svåra med att leva nära en missbrukande människa är att man måste ta död på sig själv känslomässigt. Foto: Cornelia Nordström

Råd för dig som lever med en missbrukare

Hur ska man kunna må bättre och komma vidare i livet som anhörig till en missbrukare? Genom att dela sina erfarenheter med andra i samma situation, menar författaren Susanna Alakoski.

– Det är något oerhört vackert och självläkande i att prata med och höra på andras berättelser, säger hon.

Vilka är de viktigaste lärdomarna av den terapi som du gått i för att bearbeta uppväxten och anhörigskapet?

– Att dela erfarenheter, det är något oerhört vackert och självläkande i att prata med och höra på andras berättelser utan att ha synpunkter. Vi lär oss av varandra när vi lyssnar och berättar. Att träffa andra vuxna som vuxit upp i dysfunktionella familjer, oavsett klasstillhörighet, och som i dag lever otroligt fungerande liv på höga positioner har varit nyttigt. De lever med samma sorg som jag och det syns inte på oss.

Hur hade du redskapen att "göra vettiga saker"?

– Det visste jag inte att jag hade. Min resa var från början planlös och handlade mer om att komma bort än att komma till. Med åren har jag fyllt resan med olika saker och haft något slags inre kompass som ändå har lett mig rätt. Jag har också hamnat fel, men jag har till slut hamnat rätt ändå.

Hur resonerar du kring anhörigskap, skuld och ansvar?

– Jag vet att det finns en diskussion om medberoende och att man skulle möjliggöra andras beroendesjukdomar, men jag har haft ett annat förhållningssätt. Jag bestämde mig för att så fort jag kan bestämma själv så kommer jag inte att ha missbrukande människor nära mig. Och det har gällt alla; kompisar, anhöriga. Om jag skulle ha släppt in det i hemmet så hade jag ju halkat tillbaka i den oerhörda sorgen och ilskan. Det som har varit det svåra med att leva nära en missbrukande människa är att man måste ta död på sig själv känslomässigt. Man måste kapa bort. "Jag älskar dig, men jag måste säga nej till dig". Alla vi som har fått fatta de besluten går omkring med en ständig längtan efter människor vi älskar, men som vi inte klarar av att träffa eftersom de är påverkade.

Du betonar också att det fanns mycket kärlek under din uppväxt och att du fått med dig en massa positiva förmågor. Vilka då?

– Allt det där som är negativt när man är liten eller lever mitt i en svårighet kan - om sorgen du bär på får möjlighet att läka – gå från att vara överdrivna förmågor hos ett barn användas på bra sätt av en vuxen. När du mår psykiskt bra kan dessa förmågor vara fantastiska. Det kan till exempel vara en väldigt fin egenskap att kunna hantera kaos, att vara ansvarstagande, orädd, pålitlig, inkännande, van att hitta konstruktiva lösningar på problem. Sådana egenskaper kan absolut förvärvas genom den svåraste av bakgrunder.

Susanna Alakoskis råd till dig som är anhörig:

  • Bryt tystnaden! Är du liten ska du gå till någon vuxen som du tycker om och litar på och prata med den personen. Det kan vara vem som helst, till exempel en lärare eller en annan förälder. Är du vuxen gäller det samma, du ska gå till någon du känner tillit till och berätta rakt upp och ner och ta det därifrån bara.
  • Oftast finns det möjlighet att komma ur svåra livslägen om man bara vågar nämna dem. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.
  • När du väl har brutit tystnaden hamnar du på en resa. Du ska inte ägna så mycket tid i förväg åt att tänka ut hur det kommer bli, ge dig bara ut på resan och se vart den tar dig. Det finns anhöriggrupper och saker att göra. Jag önskar att anhöriga automatiskt skulle erbjudas behandling på samma sätt som den som har ett beroende kan få det. Jag önskar också att anhörigperspektivet ska finnas med varje gång vi talar om alkohol- och drogrelaterade frågor. Det får gärna bli lika naturligt som att barnperspektiv finns med när vi planerar städer.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + härlig hudvård för 199 kr. Köp nu!