Cassandra Pettersson: ”Blev kallad tjock kossa”

Frukosten äter du själv, lunchen delar du med en kompis och middagen ger du bort till din fiende. Det är ett mantra som landslagsgymnasten Cassandra Pettersson fick lära sig tidigt i sin karriär.

– Man pratar inte om ätstörningar inom gymnastiken, bara att man inte ska äta mat, säger Cassandra som är aktuell i SVT-dokumentären ”Ätstört”.

Cassandra visade sig tidigt ha en fallenhet för rytmisk gymnastik och som tolvåring togs hon ut till juniorlandslaget.

Hon älskar gymnastiken, berättar hon, men hatar kulturen hon växte upp med. Redan som barn lät tränare och domare henne veta att hennes kropp inte dög.

– Jag blev liksom utvald. Men jag blev också utskälld, kallades tjock kossa, fick frågor om vad jag ätit, att magen var stor som en ballong, säger hon.

– Det är en estetisk idrott, det handlar mycket om hur du ser ut och att vara så smal som möjligt. Jag föddes med långa ben och var ganska lång. Det var en bra förutsättning, men jag fick höra att jag var för tjock för att bli en bra gymnast, säger hon.

Blev sjuk i bulimi

Till en början hade hon en motståndskraft. Det gjorde ont att få kommentarer om kroppen eller för vad man åt och drack. En klunk vatten för mycket kunde innebära att hon fick en utskällning, berättar Cassandra. Men när hon och hennes storasyster kom hem skakade de av sig det som hänt på träningen. De sa aldrig något om tränarnas beteende till sina föräldrar, eftersom de var rädda att inte få fortsätta med gymnastiken.

– Det hände varje träning. Var det inte ord så var det blickar och suckar. Jag blev ledsen men kunde glömma det ganska snabbt. Man tror att det ska vara så, att det är normalt att tränare kommenterar ens kropp, säger Cassandra och berättar att det var en chock för henne att som vuxen anlita en PT:

– Jag tyckte att det var så konstigt att han inte skällde på mig under hela passet!

Ätstörningen kom smygande. Hon började hoppa över lunchen i skolan. Hemma åt hon mellanmål för att inte familjen skulle börja undra. 2014 blev hon sjuk i bulimi.

– Jag la så mycket tid på att kräkas, säger Cassandra.

Hon var slut. Vid det laget tränade hon 30 timmar i veckan. Hon kräktes ofta både före och under träningarna. Pulsen rusade om kvällarna och hon kunde inte sova. I stället åkte hon hem från skolan och sov på dagtid för att orka med träningen. Ändå lyckades hon hålla sin sjukdom hemlig.

2017 sökte Cassandra hjälp på eget bevåg och påbörjade en resa för att tillfriskna. Under en kort period tog hon hjälp av psykiatrin, men upplevde inte att det hjälpte och valde att fortsätta på egen hand. Med hjälp av de verktyg hon fått med sig lyckades hon sluta kräkas.

– Jag hade ett fungerande liv men blev aldrig frisk. Jag har varit mer eller mindre sjuk hela tiden, inser jag så här i efterhand, säger hon.

Blev sjuk under inspelningen

Det var självklart för Cassandra att medverka i ”Ätstört”. Hon tycker att det talas för lite om ätstörningar inom idrotten, trots att studier visar att de som idrottar har en upp till tio gånger högre risk att drabbas jämfört med normalpopulationen.

– Det är så extremt viktigt att prata om det här. Själva gymnastiken är det bästa jag vet. Jag älskar gymnastik, men jag hatar allt runtomkring. Det finns många gymnaster där ute med grova ätstörningar, men det är helt neutraliserat och inget man pratar om.

Gymnastik är en av de idrotter där risken att drabbas av ätstörning bedöms som högre och något som Gymnastikförbundet i dag jobbar med att förebygga, bland annat genom i sina ledarutbildningar. 

Sedan några år är Cassandra själv tränare. Hon jobbar hårt för att förändra den kultur som präglade hennes uppväxt:

– Jag försöker vara en bra ledare, en sådan som jag hade velat ha. Jag tror att jag hade mått mycket bättre än i dag om jag inte hade blivit utsatt för övergrepp på träningarna Jag förstår inte hur man kan säga sådana saker till unga tjejer som mina tidigare tränare gjorde.

Men inspelningstiden blev också en omvälvande tid, då Cassandra insjuknade i anorexi.

– Det var ett tufft och annorlunda år. Jag mådde inte så bra och det lättaste sättet för mig att hantera sådant har varit genom att kontrollera maten och träna, berättar hon.

Avstängd från att träna och tävla

På träningarna höll hon på att svimma, men hon fortsatte att pressa sig själv. Hon förstod att det var illa, men låtsades som att allt var som vanligt. Men på ett träningsläger med landslaget i augusti samma år var det en fysioterapeut som tog henne åt sidan och bad henne söka hjälp. Något Cassandra är väldigt tacksam över.

– Hade hon inte sagt det hade jag inte sökt hjälp.

Sedan december är Cassandra avstängd från att träna och tävla med det svenska landslaget. Hon får professionell hjälp och lägger all energi på att bli frisk. Det går sakta men säkert framåt.

– Beslutet känns helt rätt. Jag drömmer om att komma tillbaka till gymnastiken, men för att kunna det måste vardagen fungera. Jag vill faktiskt må bra och ha ett så bra liv som möjligt. Då måste jag ta den hårda vägen och bli frisk, det vore ju mycket enklare att fortsätta vara sjuk.

Cassandra ser positivt på framtiden och hon hoppas också att hennes medverkan i programmet ska hjälpa andra att ta modet att söka hjälp.

– Ibland tänker man ”är jag tillräckligt sjuk”. Det finns inget som heter det. Har du tänkt den tanken är du sjuk. Berätta för någon du litar på som kan hjälpa dig att söka hjälp.

LÄS MER: Anthony om sina 13 år med bulimi: ”Det är inte ett liv”