OCD: Symtom och behandling av tvångssyndrom

OCD innebär att den drabbade lider av påträngande och ihållande tankar som påverkar vardagen. Ofta använder sig personen av tvångshandlingar för att lindra ångesten.

Foto: Shutterstock

1 av 2: OCD innebär att den drabbade lider av påträngande och ihållande tankar som påverkar vardagen. Ofta använder sig personen av tvångshandlingar för att lindra ångesten.

Tanya Korenivskaia är psykolog på Ahum.

Foto: Sima Korenivskaia / Privat

2 av 2: Tanya Korenivskaia är psykolog på Ahum.

Tvångssyndrom (OCD) är ångestsjukdom som ungefär två procent av Sveriges befolkning lever med. 

Symtomen som utmärker diagnosen är tvångstankar som ofta följs av tvångshandlingar för att minska ångesten.

I den här artikeln berättar psykologen om hur OCD kan behandlas.

De flesta har nog någon gång varit med om att en obehaglig tanke ofrivilligt poppat upp i hjärnan. Majoriteten av oss har en förmåga att ganska snabbt ruska av sig obehaget och helt enkelt inte lägga så mycket vikt vid vad de tänkt – tankar är trots allt något som sker automatiskt.

Men alla har det inte lika lätt. Ungefär två procent av befolkningen har en ångestsjukdom som kallas OCD (obsessive compulsive disorder), eller tvångssyndrom. Det innebär att de lider av återkommande och ihållande tvångstankar som för med sig stark ångest. De flesta som lider av tvångssyndrom utför också tvångshandlingar, ritualer, för att försöka få stopp på tankarna.

Många som lider av OCD är medvetna om att deras tvångstankar och tvångsritualer inte är logiska, men sjukdomen sänker trots det livskvaliteten ordentligt eftersom den drabbade ofta utarbetar strategier för att undvika att trigga sitt tvång. De här strategierna begränsar ofta livet på olika sätt och det är inte ovanligt att bli nedstämd eller deprimerad i perioder på grund av sitt tvång.

– Det blir en ond cirkel där handlingarna väcker mer ångest som behöver lindras. Till slut går livet en förbi medan man betjänar sin ångest, förklarar Tanya Korenivskaia, psykolog på Ahum.

Vanliga tvångstankar 

Tvångstankar kan vara inre bilder, scener, ord eller impulser som ”fastnar” och väcker obehag. När man talar om OCD brukar man prata om olika teman. Den stereotypa bilden av tvångssyndrom är en person som är besatt av symmetri eller renlighet. För en del med OCD är hygien och symmetri en del av sjukdomen, men det är en något missvisande bild av vad tvång är.

Ofta handlar tvångstankarna om tabubelagda ämnen eller rädslan för att skada någon. Rädslan att man ska vara pedofil eller döda någon, att man ska vara otrogen eller inte vara attraherad av sin partner är exempel på vanliga tvång.

Men enligt Tanya Korenivskaia kan man få tvångstankar om vad som helst: 

– Det finns tankar som får oss att må bra, och det finns jobbiga tankar som kan bli till negativa tvångstankar. Om man hårddrar det kan man säga att alla tankar är tvångstankar. Tankar som ”jag älskar dig” när man ser den man är kär i är så trevliga att tänka att man inte inser att det faktiskt är ett positivt tvång. Det är först när tankarna blir obehagliga och väcker ångest som det kan bli ett problem.

Vanliga tvångstankar och teman

Det är vanligt att tvångstankar har teman om tabubelagda ämnen som sexualitet och aggressivitet men också om moral och religion. Det är även vanligt med tvångstankar om symmetri, smuts och smittor. här är några exempel på tankar:

Att skada andra.

Att du inte älskar din partner/ditt barn/din familj.

Att det ska visa sig att du är en hemsk eller omoralisk person.

Att sexuellt skada eller utnyttja andra, exempelvis vara pedofil eller att det ska visa sig att du njuter av att mörda.

Rädsla för smuts.

Att bli smittad med något eller smitta andra, exempelvis med hiv.

Källor: Ahum.se, Internetpsykiatri.se

Det är också vanligt att OCD:n ”hoppar” mellan olika teman. 

– När hjärnan har habituerat, det vill säga blivit van vid en tanke räcker inte handlingarna till för att lindra den. Därför blir man tvungen att variera handlingarna vilket kan leda till nya tvångsmässiga tankar, förklarar Tanya.

Man kan ha olika teman samtidigt i perioder, eller så avlöser de varandra. Många som har OCD kan titta i backspegeln och inte förstå hur tvångstemat de just lämnat kunde kännas verkligt och uppta så mycket tid, samtidigt som de plågas av sitt nya tema.

LÄS OCKSÅ: 5 vanliga symtom på OCD

Tvångshandlingar

Ibland är tvångshandlingarna som följer tvångstankarna logiska: Om man är rädd för smittor kan en lugnande ritual vara att tvätta händerna. Men en del handlingar följer ingen logik. Personer som har pedofilitema kan också ha som lugnande ritual att tvätta händerna. Det är också vanligt att ”bikta” sig, det vill säga bekänna sina tvångstankar för att få försäkring från närstående.

Tvångshandlingar syns inte alltid utåt. De kan vara inre ritualer som till exempel går ut på att föra en inre diskussion om logiken i tanken (”Du kan inte vara en mördare eftersom...”), räkna tyst för sig själv eller ett försöka att neutralisera genom att tänka ”goda” tankar.

Det gemensamma för alla tvångshandlingar är att de aldrig hjälper särskilt länge.

– Om man har en tanke som är jobbig uppstår ångest och obehag som kan vara väldigt starkt. För att lindra ångesten försöker man göra något, en handling. Handlingen mildrar ångesten en liten stund, men inte på sikt, säger Tanya Korenivskaia.

Foto: Shutterstock

Det är vanligt att personer med tvångssyndrom får problem med torra och såriga händer, eftersom de tvättar dem så ofta.

Som exempel lyfter Tanya att kontrollera dörren. De flesta har nog känt en extra gång på handtaget för att vara säker på att man låste efter sig. En person med tvångssyndrom riskerar att fastna i tvångstankar om huruvida dörren verkligen är låst, och handtagstryckandet blir en tvångshandling. Handlingen får ångesten att lätta, men nästan genast kommer tvivlet tillbaka (”Kanske kände jag inte efter ordentligt ändå?”) och den drabbade måste känna efter igen. Det kan resultera i att den som har tvångstankar missar bussen och kommer för sent till jobbet, eller inte klarar av att vara den sista som lämnar hemmet av rädsla att dörren ska vara olåst. Själva rädslan, katastrofscenariot, kan exempelvis handla om det ska bli inbrott eller att hunden ska rymma och bli påkörd.

Orsaker till tvångssyndrom

Det pågår en del forskningsstudier för att försöka klarlägga vad det är som orsakar OCD. I dag vet vi att det är en kombination av genetik och miljö. 

Sett ur ett evolutionärt perspektiv kan man säga att ångest är vår överlevnadsinstinkt, och en teori är att personer med ångestproblematik har en överutvecklad överlevnadsinstinkt. Historiskt har ångest gynnat vår överlevnad, men i det moderna samhället ställer den snarare till det eftersom det sällan finns ett reellt hot.

Det finns studier som pekar på att det finns vissa medfödda gener som ökar risken att utveckla OCD. Man har också sett en ökad aktivitet i vissa delar av hjärnan hos patienter med tvångssyndrom. Det tros också finnas ett samband med brister och överskott av signalsubstanser, till exempel serotonin, i hjärnan. OCD är lika vanligt hos kvinnor som hos män.

När det kommer till uppväxt och miljöfaktorer är det ett faktum att OCD ofta uppkommer redan i barndomen eller tidiga tonår. Det kan vara svårt att upptäcka hos barn eftersom det är vanligt att under barndomen ha tvångsliknande beteenden, som att till exempel undvika vissa gatbrunnar, springa över för X antal trappsteg innan porten slår igen eller inte nudda de vita strecken på övergångsstället. Barn kan också ha så kallade ”magiska tankar”, som ofta går ut på att de måste göra eller upprepa vissa saker för att undvika att något hemskt ska hända. Det här är vanligt och betyder inte att man uppfyller diagnoskriterierna för OCD. Men många som får diagnosen kan redogöra för tillfället då allt började.

Traumatiska händelser och stress är faktorer som kan utlösa och förvärra OCD.

OCD blir sällan bättre av sig själv. Tvärtom brukar problemen förvärras med tiden, om man inte får hjälp. 

– Om man går obehandlad kan problemen bli värre. Hjärnan hittar på nya teman och den drabbade missar livet. Så fort man misstänker att man har OCD och känner att man inte kan hantera det själv ska man springa till psykologen och säga ”hjälp mig nu”, säger Tanya Korenivskaia.

LÄS OCKSÅ: Ifrågasätter du ditt förhållande? Det kan vara relations-OCD

Behandling av OCD

För den som har OCD kan det kännas hopplöst – särskilt om den drabbade har svårt att se att tankarna inte är nödvändigtvis speglar verkligheten – men med rätt behandling är utsikterna att tillfriskna goda.

Läkemedelsbehandling i form av serotoninåterupptagshämmare, SSRI, är vanligt. SSRI föreskrivs ofta vid depression, men har bevisat god effekt när det kommer till att minska förekomsten av tvångstankar. För många är dock terapi nödvändigt för att förstå och hitta hållbara strategier för att hantera sitt tvång.

Foto: Shutterstock

Terapeuten fungerar som ett stöd vid exponering, som ofta trappas upp från mindre till större utmaningar.

– Det hemska med allt tvång är att man bildar en vana. Man är van vid att problemlösa på det viset. Tankar går inte att stoppa, men vissa av oss har inte utvecklat förmågan att observera och analysera det rimliga i dem. Men det går alldeles utmärkt att lära sig det, säger Tanya Korenivskaia.

KBT, kognitiv beteendeterapi, är den vanligaste behandlingsformen och ger ofta goda resultat efter avslutas behandling. Behandlingen kompletteras med något som kallas för ERP – exponering och responsprevention. Patienten får hjälp av en psykolog att analysera sina tvångstankar och ritualer och utifrån det och göra en behandlingsplan som går ut på att successivt utsätta sig för situationer som triggar tvånget, och sedan våga stanna kvar i känslan utan att vidta tvångshandlingar. Ett exempel kan vara att röra vid något som skulle kunna bära på en smitta, och sedan stå emot impulsen att tvätta händerna.

Att det är en tuff behandling är inget som Tanya sticker under stol med. Många patienter hoppar av för att det väcker för mycket obehag att göra tvärtemot sitt inlärda mönster: 

– Det kan orsaka väldigt mycket ångest, för här måste man frivilligt exponera sig för det man är rädd för. Bara tanken på det väcker hur mycket ångest som helst. Det är en behandling som sätter stora krav på både patienten och terapeuten, som måste vara smart och lyhörd nog att kunna anpassa behandlingen. Det är en krävande uppgift för båda, säger hon.

Det tycks också som att en del personer är resistenta mot den här typen av terapi. Med det sagt blir ungefär hälften av de som behandlas med KBT bättre. En del uppfyller inte längre diagnoskriterierna för OCD när behandlingen är över. Dock är det en sjukdom som tenderar att gå i skov och kan komma tillbaka vid både positiv och negativ stress. Därför är det viktigt att ta till vara på de verktyg man fått med sig och fortsätta exponera för tankarna även efter behandlingen.

LÄS MER: Erica, 29, om sin OCD: ”Man är den vidrigaste människan i hela världen”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Exklusivt nyhetsbrev för din hälsa varje vecka - Anmäl dig här