Så fort som Meya mådde dåligt flydde hon in i skogen.
1 av 2: Så fort som Meya mådde dåligt flydde hon in i skogen. Foto: Shutterstock
När det stormade som värst hittade hon ett gammalt träd som blev hennes trygga punkt.
2 av 2: När det stormade som värst hittade hon ett gammalt träd som blev hennes trygga punkt. Foto: Shutterstock

Meya, 48: ”Jag skrek ut min sorg – rakt in i trädbarken”

För vissa är naturen vacker att titta på. För andra är det skillnaden mellan liv och död.

Här berättar Meya, 48, hur skogen blev hennes räddning när hon mådde som sämst.

Ända sedan jag var ett litet barn har skogen varit mitt andra hem. Min pappa var ornitolog och tog med oss på många utflykter, både dag och natt för att fågelskåda. Vi gjorde många vandringar i fjällen på somrarna och på vintrarna åkte vi skidor. Jag lekte ofta i skogen, både hemma och hos släktingar. Redan då gav naturen mig ett lugn och jag drog mig ofta till skogen för att fundera över livet och ibland grät jag över något som hänt med någon kompis – eller senare, en pojkvän. Träden gav mig tröst, och mossan och blommorna en vänlig mjuk famn att vila i.

Jag har flyttat många gånger i mitt liv, runt ett tjugotal gånger, och det första jag alltid gjort var att ta reda på var närmaste skog fanns, för vetskapen gjorde mig lugn. Jag visste var jag kunde ta vägen när det kändes jobbigt.

LÄS OCKSÅ: Promenad i naturen minskar risken för depression

Mobbades svårt

På högstadiet blev jag mobbad för mitt utländska ursprung, jag blev även retad för mitt utseende och min något udda klädstil. Även då blev skogen min räddning.

Så fort skoldagen var över gick jag till min plats i skogen några hundra meter bort. Där satt jag på en stubbe och lyssnade på de välbekanta skogsljuden, och kände lättnaden ta över min spända kropp. Jag har många gånger funderat över skogens dragningskraft på mig, som om jag egentligen tillhörde skogens värld, i stället för den hårda kalla världen jag tvingades leva i dagligen.

När jag fick barn var jag redan tre dagar efter förlossningen i skogen med min lilla dotter. Jag letade upp en lugn plats och där satt jag på en sten, medan min dotter sov i vagnen. När hon var tre månader gammal åkte vi upp till fjällen och gjorde dagsturer, mitt barn nöjt hängande i bärselen med en vit spetsmössa på sig. Jag ler vid minnet. Det var hon och jag i den vackraste av världar omgivna av naturens stilla vaggande.

Hjärtat slog hårt i bröstet och tårarna rann

När min panikångest debuterade, då var jag runt 25 år, hände det ofta att jag sprang ut ur lägenheten och mot skogen. Jag sprang så fort mina fötter bar, som om jag vore jagad, vilket jag var, inifrån mig själv. Hjärtat slog hårt i bröstet och tårarna rann, men jag slutade inte springa förrän jag ramlade ihop.

Sedan låg jag på rygg i gräset och djupandades, och jag minns hur snabbt jag fick ner pulsen och paniken. Hur fort jag lyckades gå ner i varv och kunde börja tänka klart igen. Naturen var min räddning återigen, och jag återvände ofta när jag kände att ångesten höll på att ta över kroppen.

För tre år sedan hittade jag trädet som kom att bli en viktig del i mitt liv. Jag kände tryggheten från den hårda stammen och andades djupt med slutna ögon. Barken doftade fuktig höst och jag drog in doften djupt ner i lungorna. Jag pressade mig hårt mot trädet och kände varje kontur mot min kropp. Så stod jag i en kvart och bara andades. Okej, jag erkänner, jag tittade mig noga omkring så att det inte var någon människa i närheten, innan jag sträckte ut armarna till en trädkram. Kramen gav mig ny energi och kraft och stegen hem kändes betydligt lättare minns jag.

LÄS OCKSÅ: Panikångest – allt du behöver veta

Naturen tröstade ångest och gråt

Ett år senare kom trädet att betyda allt. Jag hade dejtat en fin kille i bara ett par måna­der när han plötsligt gjorde slut på sms. Det var inte helt oväntat då vi hade haft lite knutar på kärlekstråden, men jag chockades svårt ändå. Jag överrumplades av en botten­lös sorg och skulle jag samlat tårarna hade jag fyllt en tunna. Gråten tog inte slut och ånges­ten som rev i mellangärdet var obarmhärtig. Tröstlösheten tog över dagarna och jag minns att jag tänkte att jag aldrig skulle komma över sorgen, att jag skulle gråta för evigt. Trädet betydde mycket för mig under de första smärtsamma veck­orna. Jag gick dit flera gånger om dagen, ofta med hårdrock­ musik i öronen för att dämpa ljuden av saknad och bitterhet.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 Stockholm

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Jag kramade trädet, så hårt att knogarna vitnade och jag tryckte ansiktet mot den sträva barken, välkomnade smärtan som de små rivsåren orsakade. Och jag skrek ut min sorg, rakt in i trädbarken, hulkade, snyftade och svor. Det lojala trädet stod tryggt och säkert kvar och jag fylldes, för var dag som gick med en inre styrka. En månad senare grät jag fort­ farande vid trädet, men inom mig hade något hänt. Bitter­heten och det hårda gav vika, för hopp, ljus, något mjukt och så småningom även acceptans.

Naturen hade räddat mig igen. Jag kände tacksamhet mot trädet, som tålmodigt tagit emot mina slag, hårda ord och tårar. 

Meya, 48, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av ToppHälsa + produkter från The Body Shop Olive. Köp nu!