Jag Johansen beskriver sig själv som lugn i dag
1 av 3: Jag Johansen beskriver sig själv som lugn i dag Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
2 av 3 Foto: OLLE SPORRONG
Jan Johansen slog igenom när han vann Melodifestivalen 1995 med ”Se på mig”, en låt han spelade in av misstag.
3 av 3: Jan Johansen slog igenom när han vann Melodifestivalen 1995 med ”Se på mig”, en låt han spelade in av misstag. Foto: Janerik Henriksson/TT / TT NYHETSBYRÅN

”Jag behövde lära mig leva med mig själv, här och nu”

Efter en tid i terapi lyckades Jan Johansen, 54, vända sitt liv. 

– I dag är jag lugnare, lyssnar bättre och litar mer på mig själv. Jag har rivit murarna, säger han.

Här berättar han om livet, kärleken till hustrun Jenny och den stora livsförändringen.

I år firar Jan Johansen 30 år som artist och 12 år som nykter. Det blir ingen jubileumsturné på grund av corona, men Jan lever ett bra hemmaliv med nya hustrun Jenny. 

Jan Johansen om:
...kärlek:

– Det går jättebra med kärleken. Jag och Jenny gifte oss i maj förra året. Det lever vi på fortfarande. Bröllopet var utomhus i Eklundshof i Uppsala. Fantastic Four sjöng soul från 50- och 60-talet.

– Vår kärlek är på riktigt. Man brukar säga att man hittat sin själsfrände, men det betyder inte att man är lika. Vi är som två pusselbitar som kompletterar varandra. Jag är mer konstnärlig, lite bohemisk, ganska glömsk och uppe i det blå. Jenny är ordning och reda och har jobbat som samordnare i Region Uppsala. Nu har hon anmält sig som frivillig undersköterska till Älvsjömässan.

– Vi träffades genom kompisar. Jag frågade om hon ville följa med mig och en kompis på hårdrockskonsert. Då bodde jag i Huddinge, hon i Uppsala. I början var det svårt att ses, hon jobbade på dagarna och jag hade min son på kvällarna. Då bjöd jag henne på lunch i Uppsala.

– Jag föll för hennes röst och hur hon pratade. I flera timmar kunde vi sitta och tala om vad vi varit med om, vi har lite liknande erfarenheter. Jenny är väldigt intressant och supervacker.

Jan Johansen och Jenny gifte sig i maj förra året. Foto: ARMAND DOMMER

... arbete: 

– Just nu blir jag och andra artister av med jobb. I år firar jag 30 år som artist och hade sett fram emot en jubileumsturné. Nu blev det så här. I oktober har jag hyrt Vasateatern för en jubileumskonsert om min resa.

– Jag började sjunga i coverband. I en studio i Tyresö tyckte en kille att jag sjöng bra och frågade om jag ville sjunga en låt han skulle skicka till Melodifestivalen. Han skrev ned datum och tid på en lapp, som jag sedan tappade.

– När dagen kom visste jag inte vilken tid det var och åkte dit klockan 13. Där satt låtskrivarna Bobby Ljunggren och Håkan Almqvist och jobbade med en låt. De undrade om jag ville sjunga lite på den. Jag trodde det var låten jag skulle sjunga. När vi var klara säger Håkan: ”Sedan skulle du sjunga med NN klockan 18? Jag höll färgen och sa ”ja exakt”. Jag hade alltså kommit fem timmar för tidigt och sjungit in ”fel låt”! En låt som egentligen skulle hamnat hos en helt annan artist. 

– Dagen efter ringde Bobby Ljunggren, berömde min sånginsats och frågade om jag kunde tänka mig att vara med i Melodifestivalen. Låten jag sjöng in av misstag blev till ”Se på mig”, som jag vann melodifestivalen med och kom trea med i Eurovision 1995. Det blev mitt genombrott.

– I mellanakten i Linköping i år sjöng jag den med Linnea Henriksson. På ett möte samma helg sa de att Thorsten Flinck inte kunde uppträda. Jag fick frågan veckan innan, men det gick jättebra.

– Man måste vara lite öppen. Det känns som att vissa saker har en mening och kommer till en. Jag har en känsla av att pappa är med mig och hjälper mig ibland. Han var ju i branschen och började spela trumpet i Oslo som 16-åring. Han gick bort 1998. När jag är ensam kan jag ha lite dialoger med honom. När jag skulle gå upp på scenen i stället för Thorsten Flinck bad jag pappa hjälpa mig. Det kändes som att han var med.

Jan Johansen

Ålder: 54 år.

Familj: Hustrun Jenny Johansen, 49. Sonen Tim, 14 och Jennys barn Emma, 19, och Marcus, 28.

Bor: Lägenhet centralt i Uppsala.

Gör: Artist.

Aktuell: Firar ”30 år på scen” med en nostalgitripp på Vasateatern den 16 oktober. Julshow på Casino Cosmopol i Stockholm undr fyra helger, premiär 26 november. Med Tony Irving, dansarna Malin och David Watson, Karin Westerberg, pianist och sångerska.
Släpper två låtar framöver som David Lindgren Zacharias skrivit och spelar med Jan Johansen Trio med Anton Körberg och Chris Andersen.

... hälsa:

– Jag mår hur bra som helst. Den 29 september är det tolv år sedan jag drack sist. Sedan dess är det noll. Renlevnad. Förr ville jag aldrig att festandet skulle ta slut. 2008 fick jag nog. Jag slutade rakt av och gick i gruppterapi hos AA. Under första mötet gjorde jag klart för terapeuten att det var noga med att det hölls hemligt och då jag var offentlig kunde jag inte gå i grupp. Jag behövde gå in på baksidan där ingen skulle se mig! Jag var ett nervknippe av rädslor.

– Det tog terapeuten fem minuter att få mig på andra tankar. Hon var själv före detta missbrukare och visste att vi fick styrka av varandra. Vi var alla där av samma anledning: att lära oss leva utan alkohol. När jag senare påbörjade min behandling gick jag stolt in genom framdörren.

”Den 29 september är det tolv år sedan jag drack sist”

– I behandlingen ingick det att gå på möten. I början var det obehagligt. Nu förstår jag att jag var rädd för att träffa den person som skrämde mig mest: Mig själv. Och det var precis det jag behövde. Jag kom ut ur mitt skal, blev av med min självcentrering och blev mer ödmjuk.

– När jag varit utan alkohol något år började tankarna gå lite fortare i huvudet. Jag var ovan och undrade om jag hade adhd, något jag aldrig reflekterat över tidigare. Jag läste på, tyckte att jag kände igen mig och gick på en utredning. Psykologen sa att jag låg i mitten av en skala, fast ritade en pil mot det normala. ”Adhd light” kallade han det för!

– Själv tror jag att jag mest var ovan vid att synapserna fungerade igen. Jag hade festat mycket från 80-talet fram till 2008. Det blir en omställning.

– Ett tag trodde jag också att jag var lite deprimerad och tog antidepressiva. Så småningom upptäckte jag att det bara var verkligheten, som inte är i skimrande färger jämt. Jag behövde lära mig att leva med mig själv, här och nu. Känna känslor på riktigt när de kommer.

– I terapin började vi alltid med att sitta tysta med händerna i knäet och låta tankarna komma. Det var inte alltid så roligt när de visade sitt fula tryne och man fick möta sig själv.

– Livet blir vad man gör det till. Jenny dricker inte och har aldrig gjort det. Att låta bli att dricka är alltså ingen stor uppoffring för henne. Hon är väldigt glad för att jag inte dricker och hade jag druckit hade vi inte varit tillsammans.

... personlig utveckling:

– Mitt liv har varit fulle rulle med kändisfester och turnéer tidigare. Nu är jag i en period då jag försöker göra ett bra jobb och ställer krav på mig själv. Jag har alltid varit min största motståndare, men Jenny stöttar mig. 

– I dag är jag lugnare, lyssnar bättre och litar mer på mig själv. Jag har rivit murarna. Självkänslan är bättre. Ibland när jag spelar infinner sig det magiska och jag känner: Shit vad bra det är!” Kanske blir man mer andlig som äldre. Jag kan höra min pappas röst, som säger att man måste ha framförhållning.

... fritid:

– Ibland sätter jag upp micken och sjunger in låtar på datorn. Senast två fantastiska låtar av David Lindgren Zacharias. Ibland stänger jag av musiken med någon patiens eller läser en bok. Jag går in i mig själv och bara är. Någon skön serie är alltid roligt och Jenny älskar ”Outlander”. Vi är lite hemmagrisar.

”Vi är lite hemmagrisar”

... familj & vänner:

– I mitt arbete träffar jag mycket folk, men allas liv förändras. Man utvecklas och går åt olika håll. På 90-talet hade jag många glada festkompisar, men de fanns inte alltid där när jag behövde en vän. Och kanske fanns inte heller jag där, då en festkompis behövde en vän. Nu är det annorlunda och när jag höjer blicken ser jag andra människor. 

... bostad:

– Vi bor i centralt i Uppsala i en 30-talslägenhet med högt i tak och skjutdörrar. Jenny är ordningsam och hade det städat och fint tills jag kom in som ett yrväder. Jag lagar mat, plockar in i diskmaskinen, går ut med soporna, men behöver bli påmind om när det är dags att dammsuga.

... ekonomi:

– Som egen företagare går ekonomin upp och ner. Just nu är alla jobb avbokade, men den här krisen kan inte pågå för alltid. Jag hoppas att vi får höra livemusik igen till sommaren. Jag har i alla fall en rolig julshow på Casino Cosmopol med bland andra kompisen Tony Irving.

 

LÄS OCKSÅ: Brolle: ”Jag och Mimi har verkligen hittat varandra” 

LÄS OCKSÅ: Elisa Lindström: ”I ett halvår var vi bostadslösa” 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av ToppHälsa + handkräm för 199 kr. Läs mer!