Missbruket höll på att kosta Christer livet.
Missbruket höll på att kosta Christer livet. Foto: Shutterstock

Christer, 31, om svåra missbruket: ”Allting eskalerade”

Christer hamnade snett redan från början. Utanförskapet ledde till alkohol, droger och kriminalitet.

Till slut hade missbruket blivit så svårt att det var antingen liv eller död som gällde.

Här är hans historia.

Det var min systers kille, som då var 18 år, som introducerade mig till den kriminella vägen. Jag gick i mellanstadiet och han blev snabbt som en idol för mig, jag följde med honom överallt.

Han visade mig den första porrfilmen, lärde mig att planka på tunnelbanan och presenterade mig för kriminella personer. Han sa att jag var som den lillebror han alltid hade velat ha. Jag blev mer och mer uppkäftig ju mer jag umgicks med honom. I femman skulle han hämta mig en dag efter skolan för att vi skulle gå på hockeymatch. Jag hade fått kvarsittning, men han sparkade in dörren och bad läraren dra åt helvete och tog mig därifrån. I mina ögon var han den häftigaste och coolaste personen och jag såg upp till honom mer och mer.

LÄS OCKSÅ: Pia, 64: Skulle jag aldrig få se mitt barnbarn igen?

Började dricka som 12-åring

Innan matchen fick jag en hockeytröja och en bomberjacka, med en ficka i ryggen där man skulle kunna ha ett järnrör. Den kvällen blev jag full för första gången, på vodka och cider. Då var jag 12 år gammal. Han köpte smällare och rökbomber och en halsduk som jag skulle maskera mig med vid matchen. Jag var först i ledet och ingen kunde komma åt mig, för jag skyddades av de andra, äldre killarna.

När mina föräldrar skilde sig flyttade jag och mamma från Stockholm till en mindre ort i norra Sverige. Jag blev förortskillen i byhålan och kände mig allt annat än välkommen. Ingen ville vara vän med en jävla stockholmare och jag blev mobbad från dag ett. I sjuan började jag röka cigaretter och så småningom hasch och jag åkte så ofta jag kunde ner till min pappa i Stockholm. Vi festade varenda helg och rökte hasch. Jag älskade känslan av att vara hög från första början. Den lugna lyckliga känslan, stillheten som spred sig genom hela kroppen, som tog bort all ilska och ångest jag bar på.

Mina ögon var svarta av ilska och jag menade allvar

Det tog inte lång tid förrän jag lärde känna busarna i byn där vi bodde. Den gemensamma nämnaren var känslan av utanförskap. Jag hade ett enormt behov av att känna mig som en del av någonting, känna mig viktig och välkommen. Det gjorde jag med de kriminella killarna. Jag började slåss mer och mer på skolan. 

De äldre tjejerna tyckte att jag var spännande och det kunde inte killarna tåla så jag åkte ofta på stryk, men lika många gånger var det jag som gav dem stryk. När jag hotade en kille i nian med att döda honom blev han livrädd. Mina ögon var svarta av ilska och jag menade allvar. Från och med den dagen blev jag accepterad på skolan och ingen mobbade mig efter det.

LÄS OCKSÅ: Fredrika, 37, bröt med församlingen

Broderns död förändrade allt

I slutet av sommarlovet hände några saker som kom att förändra mitt liv för alltid. Först körde min kompis bror ihjäl sig och bara två veckor senare dog min bror av sjukdom.

Mitt liv raserades totalt, min älskade bror hade betytt allt för mig och varit min trygghet genom många jobbiga stunder. Jag hoppade av skolan, jag struntade i allting, ville knappt leva. Jag började göra inbrott i sommarstugor, körde trimmad moppe och sniffade bensin och så fort tillfälle gavs rökte jag på. 

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på. Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag, 

Expressen

105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

När jag tog amfetamin för första gången förstod jag inte hur beroende jag skulle bli. Jag blev pigg och fick rysningar i kroppen och mitt självförtroende steg. Efter bara någon månad var jag fast och tog amfetamin dagligen. För att finansiera drogerna gjorde jag fler och fler inbrott. Gick jag förbi en bil och såg en bilstereo slog jag in rutan och snodde den.

LÄS OCKSÅ: Uffe, 68: ”Min svärson lyfte inte ett finger”

Missbruket ledde till självmordstankar

När jag inte var hög mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag hade skakningar och frossa och ångesten gjorde att jag inte kunde sova. Allting eskalerade och jag minns inte ens hälften av allt galet vi gjorde. Vi levde i stunden och jagade hela tiden kickar. En gång satt vi sju personer i en stulen bil och det var jag som körde. Vi kraschade in i en häck och hamnade i någons trädgård. Självmordstankarna fanns där hela tiden, särskilt när jag inte hade droger, utan bara mina egna tankar i ensamheten. Vad hade jag att leva för? tänkte jag ofta.

En kväll satt jag med en sil med heroin, sprutan bara en centimeter från armen. Jag hade nått botten och brydde mig inte om mitt liv längre. Men de som jag var med, några äldre missbrukare, sa till mig att skulle jag ta sprutan skulle jag sluta som dem. Det var där och då som vändningen kom och jag la bort sprutan. 

Jag slängde ut mobilen, med alla kontakter inom drogvärlden, genom bilfönstret

Hade jag skjutit i mig heroinet hade jag inte levt i dag. Jag orkade inte se mig själv längre, den jag hade blivit; en sorglig pundare och tjuv som inte brydde mig om varken mig själv eller andra människor. Jag ringde min pappa och bad honom hämta mig och jag slängde ut mobilen, med alla kontakter inom drogvärlden, genom bilfönstret. Tre år senare träffade jag en tjej och vi fick två fina barn. Tyvärr höll inte relationen men i dag har jag en ny kärlek och trivs med mitt jobb som snickare där jag känner att jag har en tillhörighet. Jag har insett att det är lätt att falla i livet och inte alltid lätt att resa sig. Men jag gjorde det och nu har jag något att leva för och ser en lycklig framtid med dem jag älskar, utan kickar från knark.

Christer, 31, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av ToppHälsa + produkter från The Body Shop Olive. Köp nu!