Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>PSYKOLOGI>Ångest och oro

Publicerad 13 maj 2017 13:45

Christian, 31, levde med depression och panikångest

Utan förvarning drabbades Christian Dahlström av panikångest och sedan depression.
– De här åren var som grader i helvetet.

Utan förvarning drabbades Christian Dahlström av panikångest och sedan depression. – De här åren var som grader i helvetet.

1/3

Foto: Cornelia Nordström

Christian beskriver panikångest som en naturlig kroppsreaktion på extrem stress. ”Det är en evolutionär rest från tiden då vi kunde bli uppätna av vilda djur. Ett slags falsklarm.”

Christian beskriver panikångest som en naturlig kroppsreaktion på extrem stress. ”Det är en evolutionär rest från tiden då vi kunde bli uppätna av vilda djur. Ett slags falsklarm.”

2/3

Foto: Cornelia Nordström

3/3

Han var nyförälskad och såg fram emot ett skönt sommarlov, när livet plötsligt blev svart.

Utan förvarning drabbades Christian Dahlström av panikångest och sedan depression.

– De här åren var som grader i helvetet.

I dag mår Christian bra och hjälper andra till ett friskare liv.

Försommaren 2007 satt Christian Dahlström i Hagaparken i Stockholm. Tillsammans med nya flickvännen Emma och några kurskamrater drack han lite öl och vin i gröngräset. Han hade klarat alla tentor på civilekonomprogrammet och såg fram emot sommarlovet.

Plötsligt började Christian må dåligt. 

– Jag svettades, fick hjärtklappning, yrsel och hade svårt att hänga med i samtalet. Det var jäkligt genant. 

Christian trodde att han hade fått feber och stannade hemma ett par veckor, men så fort han gick utanför ytterdörren kom alla symtomen tillbaka.

Vad Christian inte visste var att han drabbats av paniksyndrom. Efter att ha jobbat extremt hårt en period, slog panikångesten till när han blev ledig. 

Året innan hade hans morfar gått bort och nu kom sorgen ikapp.

– Ett par år tidigare hade mamma blivit vräkt och flyttat in till morfar, som var 85. När han dog var vi tvungna att sälja lägenheten och i praktiken göra henne hemlös.

LÄS OCKSÅ: Panikångest och depression - 12 saker du bör veta 

"Läkaren sa att det lät som panikångest"

Christian, som inte längre klarade av att gå till mataffären eller åka tunnelbana, bokade tid på vårdcentralen.

– Läkaren sa att det lät som panikångest. Hon sa typ: ät och drick ordentligt. Jag tror att hon menade att jag inte skulle göra en för stor grej av det. Vissa blir rädda att få fler ångestattacker och då blir det som ett självspelande piano.

Till slut var Christian tvungen att berätta för Emma. På väg till en midsommarfest stannade Christian bilen.

– Hon trodde att jag skulle göra slut. När jag sa att jag hade fått panikångest blev hon lättad. 

Vintern 2007 fick Christian, som mådde allt sämre, diagnosen depression, efter att ha ”krigat sig in” i sjukvårdssystemet.

– Det är ett av skälen till att fyra svenskar tar livet av sig varje dag. Jag hade lätt kunnat vara en av dem. Jag var verkligen på gränsen.

Skrev bästsäljande bok

För ett par år sedan kom Christian ut med bästsäljaren ”Panikångest & depression”, en hoppfull faktabok med svar på alla frågor han själv ställde sig när han blev sjuk. 

Han är klädd i grå lammullströja och sitter lite ihopsjunken med armarna runt sig. Som om han kramar sig själv. Om en timme ska han spela in ett nytt avsnitt av podden ”Sinnessjukt” i det lilla källarrummet i frilanslokalen på Södermalm. 

I höst kommer han ut med en ny, mer personlig bok.

– Mamma var svårt psykiskt sjuk redan när jag föddes. 

När Christian var tio månader flyttade han till ett jourhem och sedan till ett fosterhem i Nacka. 

Han vet inte vem hans pappa är och hans halvsyster växte upp i ett annat fosterhem. 

– Jag hade egentligen bara en närvarande biologisk släkting och det var morfar. Men han var å andra sidan super. En lång, ståtlig murare med handleder som telefonstolpar. Han var väldigt varm och snäll och jag var hans ögonsten.

LÄS OCKSÅ: Deppig? 7 tidiga varningssignaler du ska se upp med 

Visste aldrig när nästa attack skulle komma

Morfar bodde på andra sidan stan, men hälsade ofta på och skickade vykort. 

– Han sparade från pensionen. Pengarna som han satte in gjorde att jag kunde överleva och skriva boken. Jag kan inte säga nog goda ord om morfar. 

Hos fosterfamiljen, som Christian ser som sin familj, var fostermamman hemmafru, pappa snickare. Alla fyra fostersyskonen hade föräldrar med liknande problem. 

– Mina föräldrar har varit fantastiska. Det hade verkligen kunnat gå åt helvete med oss om de inte hade funnits.

Christian menar att han alltid varit en försiktig, orolig kille, som hellre ville åka till insjön och fiska än besöka äventyrsbadet. 

När han drabbades av panikångest skulle han precis fylla 22. Han beskriver det som att svårighetsgraden gick upp 500 procent – i förhållanden, jobb, plugg. Att aldrig veta när han skulle få en attack gjorde honom livrädd.

LÄS OCKSÅ: 6 olika typer av ångest – så hanterar du dem 

"Jag levde på hoppet att det skulle bli bättre"

Han slutade uppskatta saker, kände sig ledsen och likgiltig. 

– Är man deprimerad är det svårt att känna någonting. Det var hemskt för Emma. Stundtals hade jag självmordstankar. Jag levde på hoppet att det skulle bli bättre, annars var inte mitt liv värt att leva. 

När självmordstankarna kom följde Emma med honom till vårdcentralen. 

I ren självbevarelsedrift fortsatte Christian att kämpa sig igenom studierna och arbetspassen på banken och macken. Efter mammans död läste han i hennes journaler att hon varit neurotisk och började missbruka Sobril efter en lunginflammation. Han hade även fått veta att hon hade diagnosen schizofreni.

– Jag har varit lite bitter. Jag hade intrycket av att hon hade supit bort sitt liv och oss barn, men den bilden nyanserades av diagnosen. Det har blivit som en tröst. 

LÄS OCKSÅ: 7 saker psykologerna gör för att lindra sin ångest

"Måste utmana mina rädslor"

När Christian besökte morfars gamla kolonilott frågade grannkvinnan om han var Christian. 

– Jag blev chockad. Hon hade varit kompis med min mamma. De hade varit gravida samtidigt, promenerat med sina magar och varit så stolta. Det var fint att höra att jag var efterlängtad. Det var inte självklart för mig. 

Till slut lyckades Christian ta kontroll över ångestsjukdomarna med KBT-terapi. I terapin fick han utmana negativa tankar och rädslor, som att resa och flyga. Först övade Christian med att åka Roslagsbanan. Därefter tog han färjan till Riga, tågcharter till Italien och sedan flyg till Skiathos.

Vad händer när du utmanar dina rädslor?

– Efteråt känns det oftast skönt och kul. Men det känns verkligen inte naturligt. Jag är en introvert människa och KBT-livsstilen gör att jag måste utmana mina rädslor hela tiden. Det är också en ekonomisk fråga, jag får bra betalt för att föreläsa. 

LÄS OCKSÅ: Bästa metoden för att bota social ångest

"Jag behöver finnas till för mitt barn"

I dag har han fått diagnosen dystymi, långvarig depression, men Christian är osäker på att det stämmer. Han mår bra och senast han hade en depression och panikångest är tre år sedan.

Sedan fem år går han på antidepressiv medicin, Sertralin. Christian ser också till att springa för att rensa kropp och huvud. Sömnen är viktig och han äter nyttigt och dricker nästan ingen alkohol.

För ett och ett halvt år sedan fick han och Emma en son.

Innan funderade han mycket på att schizofreni är en ärftlig psykisk sjukdom. Både han och barnet kan drabbas.

– Jag diskuterade det med läkare. Det finns en sannolikhet att jag för med mig schizofreni eller psykisk skörhet till mina barn. Å andra sidan har vi alla någon form av ärftlighet för psykisk sjukdom, cancer eller vad det nu är. Skulle det hända har jag stor erfarenhet. 

Sedan sonen föddes har hans prioriteringar ändrats.

– Jag har blivit bättre på att inte ta på mig andras problem. Jag behöver finnas till för mitt barn.

Relaterat