Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 5 okt 2010 12:17

Uppdaterad 13 okt 2010 10:39

Mitt i krisen föddes succéromanen

NY ROLL. Efter utbrändheten och ett nytt liv i Schweiz tappade Jonas Jonasson sin identitet. När hans debutbok släpptes hittade Jonas sin nya roll. "Det viktiga var att boken ens kom ut. Resten är bara bonus."

NY ROLL. Efter utbrändheten och ett nytt liv i Schweiz tappade Jonas Jonasson sin identitet. När hans debutbok släpptes hittade Jonas sin nya roll. "Det viktiga var att boken ens kom ut. Resten är bara bonus."

Foto: Magnus Jönsson

Utbrändheten gav honom en chans till nytt liv. Jonas Jonasson, 49, "gick sönder" men reste sig. Nu gör han världssuccé med sin debutroman.
- Jag funderade på vad jag gjorde av mitt liv.

Foto: Foto: Magnus Jönsson

Foto: Foto: Magnus Jönsson

Succéromanen

DRÖMMAR. En 12-årig Jonas Jonasson på semester i Spanien, med framtidsdrömmar om att bli författare.

Foto: Foto: Privat

Foto: Foto: Magnus Jönsson


Han var mångmiljonär och djupt deprimerad. Det var då Jonas Jonasson förverkligade sin dröm. Att bli författare.
När debutromanen ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” släpptes förra året bodde Jonas i Schweiz och var mitt uppe i sin värsta livskris.
Att boken blev en världssuccé kunde han inte ta in.
– Eftersom jag gick igenom en svår och sorglig skilsmässa under succéperioden, dessutom i ett främmande land långt från ryggdunkningar och hyllningar, så har jag inte haft tid eller möjlighet att reflektera över framgången, säger han.
Förrän nu:
– Den 1 augusti när boken gick upp på första plats på svensk bokhandels officiella lista, då firade jag med champagne. Det var först då jag kunde känna lyckan, då kände jag mig riktigt stolt.

Trivs på landet

Vi träffar Jonas en solig sensommardag i Sverige. Här har han nyligen hittat sitt nya boende efter några år i Schweiz. Det är en naturskön plats. Huset från 1800-talet är än så länge spartanskt inrett med en del kära loppisfynd. I trädgården skuttar katten Molotov runt i gräset och busar med två hönor som går fritt.
– Bli inte rädd om du ser en igelkott i hallen, säger han.
Och mycket riktigt släntrar snart en orädd igelkott in genom entrén som vore det en självklarhet. Den motas snabbt ut av Jonas med en skyffel.
Här med naturen in på knuten ska Jonas skapa ett nytt liv för sig och sonen Jonatan, 3,5.
– Jag är en bondtölp som helt felaktigt fötts i stan, jag hör hemma på landet i stövlar, säger han.
– Men jag har absolut inga gröna fingrar, berättar han och säger att en trädgårdsarkitekt ska få ta sig an trädgården.

Var med om bottenlös sorg

Vi sitter ute i trädgården och pratar. På uppfarten intill står hans bil av märket Hyundai parkerad:
– Det var någon som sa till mig att nu när du har så mycket pengar, varför väljer du en sån?
– Men det räcker för mig, säger han.
Han ursäktar sig att han måste ha solglasögon på för den starka solen. Det är åldern, säger han.
Nästa år fyller han 50, men med ett utseende likt en busig pojke i en mans kropp. Han är noga att byta den nedfläckade skjortan när fotografen ska ta bilder.
Han väger orden, pratar sakta när han blickar tillbaka på livet, på skilsmässan som ledde till uppbrottet från Schweiz och att han i dag lever ensam med sin son i Sverige:
– Jag kände mig som världens mest ensamma människa. Jag har varit med om närmast bottenlös sorg, oro, känsla av misslyckande, självförebråelse, parallellt med att få uppleva en litterär framgång nästan utan motstycke.

Gick sönder

I debutromanen får läsaren följa Allan, 100, genom hans resa under 1900-talet, där Allan hamnar i det mest märkliga händelser i världshistorien. Idén till boken har levt med Jonas länge. Han minns när han såg Forrest Gump på bio 1994, när de andra skrattade satt han själv och muttrade att ”de har snott min historia”.
Först 2003 när han ”gick sönder” av utbrändhet fick han själv chansen. Då hade Jonas jobbat som journalist på Expressen under 90-talet, varit internationell mediekonsult och startat det framgångsrika medieföretaget OTW.
– Vi rusade fram i 100 kilometer i timmen och var snart 100 anställda. Hur det gick till vet jag inte.
– När jag gick sönder startade en process i mig, vad är mitt liv, vad håller jag på med, varför gör jag inte det jag vill göra. Jag har i hela mitt vuxna liv vetat att jag ska skriva en bok. Jag skulle bara läsa lite språk på universitetet, jag skulle bara göra journalistkarriär och bara starta medieföretaget.

Försökte komma tillbaka

För Jonas blev det ett uppbrott i livet. Han lämnade sitt dåvarande samboförhållande och flyttade ut på sörmländska landsbygden.
– Då blev jag ensamstående med katt. Jag försökte om och om igen att komma tillbaka, det var mycket antidepressiva mediciner särskilt i början när jag mådde ruskigt dåligt. Jag var väldigt stresskänslig. I takt med att jag bekymrade mig för mina egna problem, andras problem och det som inte ens var några problem.

Sorglös som ung

Samtidigt är det under den här tiden Jonas skriver merparten av sin debutroman. Den 100-årige Allan är en sorglös, bekymmersfri man som löser livet under ledorden ”det är som det är och det blir som det blir”. Allt är kryddat men spetsfundig humor. Så pass att en läsare hörde av sig till Jonas och krävde ersättning för att han skrattat sönder sin nyköpta säng. Och dessutom fick den Lasse Berghagen att personligen ringa Jonas för att säga att det var den bästa bok han läst.
– Allan utvecklades under skrivandets gång, i takt med att jag arbetade sönder mig och oroade mig blev han mer bekymmersfri.
– När jag var ung och rask var jag väldigt sorglös i många stycken. Jag kunde göra och gjorde gärna spontana saker. Jag kunde till exempel ta ett lån på 20 000 för att köpa mig en bil, varpå jag kom på andra tankar, säljer bilen för 17 000 och tar pengarna och reser till Filippinerna i flera månader. Så kom jag hem och hade ett lån och ingen bil. Men det redde sig. Det reder sig alltid, tänkte jag.
Ungefär som Allan skulle sagt.
– Jag vet inte om han kanske stal min bekymmerslöshet. Det låter lite fånigt när jag tänker efter. Men om det nu är så så bjuder han tillbaka nu när jag är på väg att må bra igen i livet.
– När jag är på väg att hamna i att oroa mig nu så kan jag faktiskt fråga mig, hur skulle Allan har sett på det här, och då hjälper det.

Ville bort från svenska mediavärlden

Våren 2007 sålde Jonas och de två delägarna storföretaget OTW som året innan hade en omsättning på 82 miljoner kronor. Jonas, uppvuxen i småländska Växjö med en mamma som sjuksköterska och pappa som ambulansförare, blev mångmiljonär.
Då hade han träffat sin dåvarande fru och fått sonen Jonatan.
– Då uppstod ju den finansiella möjligheten att vi kunde flytta vart vi ville i hela världen.
Och han ville så långt bort från den svenska medievärlden som möjligt:
– Det var en spännande och lycklig tid när vi satt och letade vart i världen vi skulle flytta. Vi gjorde en lång lista på klimat, kultur, infrastruktur, utbildningsmöjligheter, språk och allt. Och så for vi i tanken jorden runt. Till dess att vi snappade upp att precis vid Luganosjön i Schweiz där alperna tar slut har de ett medelhavsklimat trots att det ligger ett par timmar därifrån.

Sålde allt och bytte liv

Han sålde allt han ägde, lämnade Sverige och bytte liv. Då återstod bara finjusteringar av boken.
– När jag sålde OTW och blev utlänning så märkte jag att jag inte längre hade någon identitet. När jag höll på att sammanställa min bok där nere hände det att folk frågade vad jag gjorde och jag svarade att jag var författare, och folk sken upp för det anses väl vara ett fantastiskt yrke. När jag sa att jag inte var publicerad än stelnade leendet. Men jag försökte säga att jag var författare för att få en identitet.
Efter att ha låtit några vänner läsa manuset skickade han iväg det till flera bokförlag. Piratförlaget nappade efter att bara ha läst halva manuset.
– Det var en viktig sak för mig när boken släpptes, att jag kunde få en identitet som författare. Så det viktiga var att den ens kom ut. Resten sen är bara bonus.
Vad tror du själv ligger bakom framgången?
– Jag måste egentligen vara väldigt tacksam för att jag jobbade sönder mig. Det är förtvivlat svårt att kliva ut genom fönstret och göra något annat. Jag har på sistone, i takt med ett stigande antal mejl från läsare, tänkt att en stor del av framgången kan bero på att folk generellt har en stor längtan efter att just kliva ut genom fönstret och göra något annat i livet. Men jag har också stor respekt för att det är svårt att göra.
Om Jonas i dag säger han:
– Jag har varit och börjar åter bli glad.
Nu ska han fokusera på att bygga upp en ny vardag för sig själv och Jonatan. Och skriva på sin andra bok. Liksom i den första ska han gräva i historien och angripa fundamentalism och icketolerans med humor.
– Om Allan får vara med igen återstår att se.