Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 6 nov 2012 09:56

Mikaela Laurén - från brottsling till boxare

Mikaela Laurén började med boxning för sex år sen, och är nu dubbel världsmästare. "Att sätta höga mål är naturligt för mig", säger hon.

Mikaela Laurén började med boxning för sex år sen, och är nu dubbel världsmästare. "Att sätta höga mål är naturligt för mig", säger hon.

1/4

Foto: Anna Rut Fridholm

Mikaela dömdes till fängelse i 14 månader. "Jag har färre vänner i dag än före fängelsetiden - men de vänner jag har betyder allt", säger hon.

Mikaela dömdes till fängelse i 14 månader. "Jag har färre vänner i dag än före fängelsetiden - men de vänner jag har betyder allt", säger hon.

2/4

Foto: Anna Rut Fridholm

Tatueringen på Mikaelas högerarm betyder "Älska ditt öde".

Tatueringen på Mikaelas högerarm betyder "Älska ditt öde".

3/4

Foto: Anna Rut Fridholm

Mikaela tog världsmästartiteln i WPBF då hon besegrade serbiskan Eva Halasi, vid en boxningsgala i Stockholm den 5 oktober.

Mikaela tog världsmästartiteln i WPBF då hon besegrade serbiskan Eva Halasi, vid en boxningsgala i Stockholm den 5 oktober.

4/4

Foto: Leif R Jansson / Scanpix

Hon var elitsimmerskan som dömdes till fängelse för grovt dopingbrott. I dag är hon proffsboxare och nybliven världsmästare.

Sju år senare orkar Mikaela Laurén, 36, berätta om tiden i fängelset - och vägen tillbaka.

Mikaela Laurén om resan från utfryst brottsling till hyllad boxare:

Proffsboxaren Mikaela Laurén traskar genom regnet på Södermalm i Stockholm i röda gummistövlar från Los Angeles. Hon kommer direkt från ett av veckans tolv träningspass. VM-titeln hon tog i början av oktober - som gjorde henne till dubbel världsmästare i superweltervikt (och spräckte hennes ena trumhinna) - har sporrat henne att träna ännu hårdare.

- Mitt mål är att rankas etta i världen.

Mikaela arbetar också som personlig tränare och i november arrangerar hon sin första boxningsgala med proffs- och amatörmatcher, livemusik och DJ:s i Stockholm.

- Jag har aldrig mått så bra som nu, säger hon och ler.

För drygt sju år sen, den 16 mars 2005, gjorde polisen en razzia i Mikaelas lägenhet i södra Stockholm, och hittade bland annat 2 300 ampuller och 1 900 tabletter anabola steroider. Mikaela - känd som elitsimmare, med 16 SM-guld - greps. Hon och hennes dåvarande pojkvän var med i ett nätverk där man sålde otillåtna dopingpreparat.

Den 6 juli dömdes Mikaela till 14 månaders fängelse för grovt dopingbrott och grovt vapenbrott; fem tårgaspistoler hittades i lägenheten.

"Hon är inte min vän längre", sa bästisen tillika simmerskan Therese Alshammar.

Mikaela:

- I flera år efteråt klarade jag inte av att prata om den här svåra perioden. Men nu har det gått så pass lång tid att jag kan se vad tiden i fängelset gett mig. Motgången blev en vändpunkt som gjorde mig stark och är faktiskt det bästa som hänt mig.

"Tappade min identitet"

Mikaela la av med simningen 2004. Hon var 28 år och kände sig vilsen.

- Jag satsade stenhårt mot fyra OS men nådde aldrig ända fram. 2004 slog jag ännu ett nytt svenskt rekord, men tiden räckte inte till OS, så jag bestämde mig för att sluta.

- Simningen hade gett mitt liv struktur, mål och mening, jag hade tillhört en grupp. Nu tappade jag min identitet.

Mikaela lärde sig simma när hon var tre år och semestrade med föräldrarna på Mallorca.

- Jag simmade som en fisk, på en gång. Mamma och pappa åkte trampbåt och jag simmade längs båten i 400 meter från stranden till en ö. Folk häpnade, och ja, jag började träna simning.

När hon var 11 år tog hon första guldet i ungdoms-SM. Vid 15 vann hon guld i senior-SM.

- Jag är perfektionist och tävlingsmänniska som längtat till varje träning i alla år. Jag var känd som en stark simmare, både fysiskt och psykiskt.

Utan simningen gled Mikaela in i en destruktiv spiral; kläder och yta blev viktigt, att synas på rätt klubbar - att vara till lags.

- Jag var också i pengaknipa, och lät mig påverkas av fel personer. Jag var svag och samtidigt impulsiv: Levde för dagen. Det är nog orsaken till brottet.

Mikaela har aldrig någonsin tagit ett dopingpreparat, betonar hon.

- Straffet kunde jag ta, men inte att folk tolkat domen som att jag dopat mig. Jag testades kontinuerligt under min karriär, och även då jag åkte fast.

- Brottet hade inget som helst med idrott att göra utan handlade om förvaring av preparat.

Tiden då Mikaela satt häktad - i 70 dagar - var svårast, berättar hon.

- Rummet var minimalt, spartanskt. Behövde jag gå på toa fick jag trycka på en knapp och någon följde mig. Men det mest plågsamma var nog att jag inte fick prata med någon, utom en psykolog, men de samtalen mådde jag bara sämre av.

- Jag var utelämnad åt mina tankar, och övertygad om att hela simmar-Sverige hatade mig, att jag skulle tvingas fly landet.

Hon hade gjort slut med sin pojkvän. Efter en tid tilläts Mikaelas mamma besöka henne i häktet. De satt mitt emot varandra vid ett bord, övervakade, och fick inte röra varandra.

- Vi bara grät. Hon såg att jag rasat i vikt, och hur illa jag mådde. Efteråt fick jag klä av mig naken - de skulle kolla att jag inte tagit emot något. Det där har satt spår...

- Att träffa mamma rev upp så mycket känslor att jag inte orkade det mer än två gånger.

"Tävlingsmänniskan tog över"

Mikaela bet ihop. Fokuserade.

- Tävlingsmänniskan i mig tog över. Jag hade lärt mig från simningen att sätta mål och strukturera min tid. Här upptäckte jag min inre styrka.

- Jag cyklade i gymmet en timme före varje frukost. Gjorde träningsprogram och tränade på gymmet eller i cellen. Åt extremt nyttigt. Läste och skrev.

Och en söndagskväll när Mikaela såg "Biggest loser" på tv visste hon med ens vad hon skulle jobba med efter fängelsetiden:

- Jag bestämde mig för att bli personlig tränare, att hjälpa människor till ett bättre liv genom träning och bättre kost.

Hon hade börjat boxas några månader innan hon greps, och beslutade sig kort och gott för att bli bäst i världen.

- Jag är ingen förlorare, jag ville förknippas med något nytt. Sen var jag också förälskad i själva sporten.

När domen föll ville Mikaela avtjäna straffet bums. Hon gjorde research, och bestämde sig för Ljustadalens fängelse utanför Sundsvall.

- Jag fick höra att det var en bra anstalt för kvinnor. Så jag åkte dit och ringde på: Hej, jag vill börja sitta av mitt straff - nu. Har man en dom kan de inte neka en.

Mikaela inredde sina 12 kvadrat så personligt hon kunde och sökte till Mittuniversitetet i Östersund: Kurser i träningslära och idrottsnutrition. Efter en tid fick hon permission och kunde åka till universitetet.

- Varje kväll i fängelset skrev jag ner tre saker jag gjort bra den dagen, och tre saker jag ville utveckla.

Hon gick ut varje dag, oavsett väder. Tittade aldrig på tv på dagarna. Tränade intensivt, åt nyttigt. Och hon fick stöd av en psykolog, och en av de intagna som blev som en mentor.

- Jag lärde mig något som format mig till den jag är i dag, som driver mig: Det viktigaste i livet är dina nära relationer.

- Jag har färre vänner i dag än före fängelsetiden, men de vänner jag har är alla nära. Min självkänsla växte fram tack vare den tuffa tiden i fängelset.

Mikaela minns hur hon förr kunde "slita sig i tusen bitar" för att vara alla till lags.

- I dag kan jag säga nej. Jag har blivit den viktigaste personen i mitt liv. Och när man känner så har man så mycket mer att ge.

"Man måste tuffa till sig"

I samband med dopinghistorien bröt Mikaela och bästisen Therese Alshammar med varandra.

- Hon var som en syster. Vi tränade ihop, bodde ihop, skulle starta klädmärke ihop.

De hade nyligen tatuerat in var sin likadan diamant på bröstkorgen när Mikaela åkte fast - och Therese offentligt tog avstånd från vännen.

De pratades vid några gånger efteråt, och skrev några brev. Sen dess har de ingen kontakt.

- Vi valde bort varandra. Det var sorgligt men nödvändigt.

Dagen efter "fängelsemuck" i maj 2006 började Mikaela en utbildning för att bli gyminstruktör och egen företagare. Sen reste hon till Los Angeles i USA och pluggade till personlig tränare och började träna boxning på allvar.

- Jag har kört två pass om dagen, sex dagar i veckan, sen jag började med boxningen för sex år sen. För mig är det naturligt att sätta höga mål, och sen ge allt.

Under debutåret som amatör vann hon de största turneringarna i Sverige, och redan ett år senare blev hon proffs.

Boxningen har gjort Mikaela starkare även utanför ringen, berättar hon.

- Man måste tuffa till sig. Det är inte hela världen att stå där i rampljuset och ta en smäll. Det har livet lärt mig.

- Och jag törs också ge smällar. Visa vem jag är.