Min särbo låter sonen förstöra vår kärlek

Jag jobbar heltid med administration i en storstad, trivs väldigt bra på arbetet. Det är full fart med trevliga kolleger. Har vuxna barn, barnbarn och vänner som jag umgås med.

Min särbo bor på landet i fint hus. Han gick i pension relativt tidigt, vid 60 års ålder. Han tänkte då få några extra fina år och kunna umgås mer med mig och så vidare. Istället eskalerade problemen med hans yngste son, som är helt utan gränser. Sonen är nu vuxen, 20 år, har ett utåtagerande och rastlöst beteende. Hotfullhet sedan många år (polisanmälan). Är ute varje kväll/natt och sover bort dagarna. Har gått gymnasium och ska naturligtvis ut i arbete nu. Det händer inget med det och min särbo klarar inte av att reda ut problemen med sonen. Jag märker tydligt att särbon är utbränd/deprimerad. Har sagt till honom att söka hjälp men han vill absolut inte det. Rädd för att öppna sig? 

Han har mer eller mindre förvandlats till en blek skugga av den han var när vi möttes

Nu är det så illa att problemen hos min särbo genomsyrar även vår relation. 

Jag är mycket kärleksfull och empatisk. Skickar ofta små gulliga sms men får oftast inga svar. Kommer med blommor och små gåvor utan att de tas emot med tacksamhet. Inte ens en kram....

Det hela tar på min självkänsla och jag är inte så ofta hjärtligt glad i livet längre. Vänner är bra och roligt att umgås med men ofta känns det tomt och önskar mer tid i lugn och ro med min särbo.

Försöker ordna så att vi kommer i väg någon helg för att komma nära varandra, hitta våran grej. Inget större intresse från min särbo som är trött, sur och lättirriterad (utbränd!).

Snälla ni, ge mig goda råd hur jag ska hantera situationen. Jag tycker ju mycket om mannen men nu har han mer eller mindre förvandlats till en blek skugga av den han var när vi möttes. Ska jag släppa taget och gå vidare, eller kämpa för det lilla frö av kärlek som finns kvar?

LÄS OCKSÅ: 6 vanligaste grälen som förstör din relation 

MANSPANELEN SVARAR OCH GER RÅD

Plura Jonsson: "Sök professionell hjälp

Jag tycker absolut att din särbo och även hans son ska söka professionell hjälp, vilket kanske är lättare sagt än gjort men det hela verkar ju vara rätt kört just nu. Något måste göras och du klarar inte själv av att ro båten i hamn. Du sitter i båten just nu och har skickat ut en nödraket. Om inte sjöräddningen kommer får du väl hoppa i sjön och simma i land. Nej, allvarligt talat, försök att få din sambo att förstå hur mycket du bryr dig och att professionell hjälp finns och är till för att hjälpa oss vilsna själar. Vill han inte så får du rädda dig själv från att gå under.

Martin Melin: "Fungerar det ändå inte – lämna"

Det verkar som att du har försökt det mesta, du har bjudit till och ni har även pratat om problemet. Det är ju inte så att han inte känner till hur du känner. I det läget ligger lite bollen hos honom. Det är upp till honom att se till att situationen ändras, och det är upp till honom att räcka ut en hand mot dig och säga att han vill ändra på allt och att han behöver din hjälp. Du kan ju inte påverka situationen. Jag tycker helt enkelt att du ska förklara för honom att om det inte löser sig med sonen, vilket verkar vara roten till det onda, så kan du inte fortsätta relationen. och detta eftersom sonens beteende påverkar din särbo negativt, och i slutändan även dig. Fungerar det ändå inte - lämna.

Pigge Werkelin: "Ta extern hjälp"

Det är tyvärr just kärlek som saknas och måste väckas. Här är det väldigt tydligt att han/ni behöver ta extern hjälp. Om han inte vill så får du acceptera eller så ställer du krav att ni jobbar på detta. Alternativet om han inte vill så får han leva själv en tid och du får fundera på om det blir bättre och eventuellt träffar du någon som svarar på ditt livs energi. Vuxna människor som inte vill eller försöker är svåra att hantera och om du skall ta ansvar för honom hela livet utan gensvar så blir det inte bra för någon.