Min man ser allt i grått - hur får jag honom att lämna tv-soffan?

Vi försöker se det för vad det är, jag har ett annat liv bredvid med sociala kontakter, träning och teater, medan han hellre avstår. Det är som att alla kontakter tar så mycket kraft av honom att han inte riktigt orkar, han får ångest då och kan inte sova. Samtidigt sitter han hemma fångad av de mörka tankar som han hade i går och i förrgår och förra året. På ett sätt är psykisk sjukdom och depression något som man inte väljer, jag förstår det, men en liten del av mig säger ändå i tysthet till honom att skärpa sig och försöka ge sig nya intryck och bryta sitt negativa tankesätt. 

LÄS OCKSÅ: Han har varit otrogen – kan jag lita på honom? 

"Det mesta är motigt"

Hur det blir när han sitter framför tv:n vet vi ju redan, det har han provat i flera år. Ibland får jag med honom ut på en åktur, oftare än jag själv skulle vilja delar jag en tv-kväll med honom och ibland kan han prata lite om hur han har det. Då och då kan han skratta och han säger att han är glad och tacksam för att jag är hos honom. Men det mesta är motigt och det blir lite så att jag fixar det mesta som behöver ordnas. 

Han blev deprimerad i samband med att han blev utsatt för en dålig omorganisation på jobbet, karriären avstannade och han fick mindre att göra. Nu har han varit sjukskriven på heltid först och nu på 75 procent. Han har en kuratorskontakt och han har mediciner. 

Jeanette

MANSPANELEN SVARAR OCH GER RÅD

Robert Aschberg: "Ge honom stöd att söka riktig hjälp"

Det finns mer effektiva grejer än kuratorskontakt att söka om din man är så deprimerad som du beskriver. Han bör gå till en psykiater och/eller psykolog för att se om det kan hjälpa. Även medicinering i sådana här sammanhang bör skötas mycket professionellt och följas upp regelbundet. Att dela en tv-kväll då och då räcker nog inte så långt. Ge honom stöd i att söka riktig hjälp, det kommer ni troligtvis båda att tjäna på.

Plura Jonsson: "Borde han inte gå i någon form av terapi?"

Kära Jeanette, det är inte lätt att leva bredvid en deprimerad människa. Man vill så mycket och tycker att dom ska ta sig i kragen. Tyvärr är det inte så lätt. Du skriver att han har kuratorskontakt och mediciner, borde han inte gå i någon form av terapi, det är viktigt att han får prata av sig, tror jag. Hoppas det löser sig.

Martin Melin: "Ställ in dig på att det blir tufft"

Att leva med en sjuk person, särskilt om sjukdomen är psykisk, är svårt.  När det inte kommer gensvar är det lätt att man efter ett tag ger upp. Hur länge orkar man leva med någon som hela tiden motarbetar det sociala livet som är så viktigt? 

Det låter ju ändå som att du gör ett bra jobb, när du får med honom på saker. Kanske ska du försöka hitta något som han gillar, vad som helst. Orkar du så ge det en rejäl chans. Men ställ in dig på att det blir tufft.

Pigge Werkelin: "Du är för snäll"

Du är definitivt för snäll. Tror att det måste finnas både piska och morot. Det är inte helt ovanligt att för mycket hjälp kan stjälpa i stället för att hjälpa. 

Livet är här och nu och framför tv:n hittar han definitivt inte lösningen.