”Jag tvivlar på att han ens älskar mig”

Till slut efter 12 år vågade han bryta upp. Han hade en annan tjej kort efter skilsmässan. Enligt honom älskade han aldrig henne heller, även om de var ihop fem år. När de träffades var han 28 år och utifrån det han berättar, de hade ”separata” liv. Han gjorde sitt och hon gjorde sitt, och så bodde de tillsammans. Han har haft kontakt med andra tjejer under de fem åren också, inklusive mig! För ett år sen ”lämnade” han till slut sitt förhållande för min skull. 

Det var inget jag föredrog att bli tillsammans på det viset. Jag gillade inte det alls och vid något skede ville jag inte ens träffa honom. Men släppte aldrig mig. Å andra sidan tyckte jag att han kanske borde vara singel ett tag, vilket han inte har varit på 17 år även om han har betett sig som en singel. 

LÄS OCKSÅ: 5 relationer du ska se upp för 

Kontakt med exet

Hur som helst blev vi tillsammans. Jag var väl medveten om barnen, som då bodde hos sin mamma. Jag var klar över ansvaret, då jag själv är skilsmässobarn och har en styvfar sedan 25 år tillbaka. Men han lovade att jag aldrig skulle behöva känna mig belastad.

Sedan bryter barnens mamma ihop psykiskt och därmed ska han ta över ansvaret. 

Han var rädd att kanske förlora mig (fick jag veta månader senare), och valde att flickan skulle bo hos sin mormor och pojken hos sin farmor. Jag försökte (och försöker fortfarande) övertala honom att ta in dem hos sig, men han vill inte. 

Under tiden har han haft kontakt med sitt ex, vilket verkligen sårade mig. Det handlade inte om han inte fick prata med henne, utan att han borde ha berättat för mig att han gjorde det. I alla hans beslut alltifrån semestern till vardagsrutiner valde han bort att involvera mig. Han planerade vad som helst och berättade sista sekund och ville alltid att jag bara ska acceptera. 

LÄS OCKSÅ: 13 varningsflaggor på att din relation inte mår bra 

Relationen var himmelsk i början

Han var extremt nära mig och kärleksfull i början. För mig som kom från ett trasigt  förhållande, var det himmelskt. Verkligen föll för honom. Vi jobbar på samma ställe har pendlat med honom till hans stad, en timme om dagen, gjort hemmet till en trevlig miljö och sett efter honom. Mitt sätt att visa kärlek. 

Tyvärr jag är väldigt känslig och väldigt ordningsam. Hans bagage är tungt, och jag försöker hjälpa honom att bära den genom att lära honom att skaffa sig en relation med sina barn.

Ju mer jag har försökt desto mer har han sårat mig. Gjort slut och bett mig att packa mina saker 3-4 gånger. Jag har försökt att skapa mig förståelse för honom och förlåtit honom, men nu orkar jag inte mer. Jag gjorde slut och han var inte glad och låter mig inte fullfölja det. Jag har berättat för honom om osäkerheten som har skapats, rädslan som växer för varje gång han gör slut. 

Jag tvivlar på att han faktiskt älskar mig eller ens skulle sakna mig

Det går så lång att på grund av hans handlingar känner jag mig känslig och bortvald i jämförelse med hans barn. Han knappt kramar om mig om jag inte ber honom om det, men säger gärna ”jag älskar dig” till sin dotter. Jag vet att det låter dumt, men försök att se det från mitt perspektiv. 

Jag satsar allt på detta förhållande, det vet han. Jag tvivlar på att han faktiskt älskar mig eller ens skulle sakna mig. 

Hjälp mig! Vad borde jag göra? Jag är trött att prata mer med honom och ge honom facit när han inte vill ta vara på det. 

//M.k

MANSPANELEN SVARAR OCH GER RÅD 

Plura Jonsson: ”Fullkomligt orimligt”

Kära du, detta var väldigt komplicerat och ändå inte. Din kille verkar i mina ögon vara lite strulig, minst sagt. Även i detta fall ordinerar jag professionell hjälp, vårdcentralen kan nog hjälpa dig och honom. Att du ensam ska dra detta lass och reda ut problemen är fullkomligt orimligt. Ingen människa klarar detta ensam utan risken är stor att du själv blir ännu olyckligare. Du kan antingen lämna honom eller kämpa vidare, det är bara du som vet svaret, men tänk på din egen hälsa i första hand.

LÄS OCKSÅ: 5 saker som kan vara värre än otrohet 

Martin Melin: ”Är det värt det?”

Helt ärligt, och rakt på sak: jag fattar ingenting. Du är ihop med en kille som verkar ha massa problem när det kommer till att ha relationer med andra människor, såväl till sina partners som till sina barn. Du tror att du kan omvända honom och få honom på rätsida. Orkar du det? Är det värt det? Och det låter på det du skriver som att han faktiskt skulle behöva vara singel, kanske skulle det lära honom att se vad det innebär att leva i en relation, att bara ha en.

Som det är nu - tänk efter noga, jag tror att du kommer få det tufft framöver om du stannar.

Pigge: ”Går inte att bygga något stabilt”

Det låter som om du inte har en trygghet vid din sida utan en man som fortsätter att svika kvinnor runtomkring sig. Om du skulle givit din väninna ett råd i denna situation så tror jag du vet vad du skulle sagt. Mitt råd är att lämna detta då allt bara har en kurs och den är inte bra och kommer inte att bli bra. Finns det inte förtroende och tillit för varandra så går det inte att bygga något stabilt och långvarigt.