Bodil: Mitt ex lägger sig i mitt liv
Hej manspanelen,
Mitt ex är hypokondriker. Vi har delad vårdnad, vi sköter det bra bägge två. Men hans rädsla för sjukdomar gör honom lite problematisk. Dels är vi inte överens om hur sjuka barnen ska vara för att sjuka barn ska vara hemma.
Han blir upprörd över att jag skickar dem till skolan när de är förkylda, jag tycker väl inte att det är helt lyckat att de missar så mycket eftersom han bäddar ner dem så fort de nyser. Han kan bli väldigt arg om vi avstår antibiotika medan vi tänker att man ska spara det tills det blir lunginflammation.
För några veckor sedan blev han väldigt upprörd för att vi skaffat en hund eftersom han är hundallergiker och får besvär av att barnen och deras kläder vandrar emellan. Nu gör vi så att de har skilda garderober. Egentligen tycker han att vi borde lämna ifrån oss hunden, men det är varken jag eller min sambo särskilt sugna på.
Hur mycket kan man egentligen kräva av varandra när allt tagit slut? Hur skulle ni tänka?
//Bodil
LÄS OCKSÅ 7 saker som aldrig är okej i en relation
MANSPANELEN SVARAR OCH GER RÅD
Plura Jonsson: "Använd sunt förnuft"
Hypokondriker är som ett jävla myggbett, det kliar som fan. Det bästa man kan göra är att ignorera det och efter ett tag kliar det inte längre. Skämt åsido, har man delad vårdnad måste man ta en viss hänsyn till den före detta partnern vare sig man vill eller inte, det blir liksom lättare att leva då. Man får använda sunt förnuft helt enkelt, ett givande och tagande och ibland får man ge mer än man får tillbaka. Har man en gång separerat tycker jag väl rent allmänt att man kan sluta ställa krav på varandra men har man barn tillsammans är det ju mer komplicerat.
Martin Melin: "SJälvklart ska man visa hänsyn"
Det här är klurigt och inte helt lätt att svara på. Självklart ska man visa hänsyn till sina ex, och med tanke på att ni har barn ihop också måste kunna kommunicera och samarbeta. Men hur mycket ska man ändra sitt liv, hur mycket ska man kunna påverka sitt ex? Om hans allergi är av den mer allvarligare arten var det kanske inte så smart att skaffa hund. Det här med hundhåren ställer ju uppenbarligen till det. Nu tror jag i och för sig att det går att minimera riskerna genom att som ni redan gör, se till att barnen inte får med sig några hår när de åker till pappan.
Jag tycker man som ex ska lägga sig i så lite som möjligt i den andres liv. man har liksom inte riktigt den rätten, så länge det inte drabbar barnen.
Manspanelen svarar
Skriv och fråga om allt som rör relationer - stort som smått.
Mejla: manspanelen@expressen.se
Formulera din fråga och avsluta med valfri signatur och din ålder.
Pigge Werkelin: "Detta måste lösas"
Att vara föräldrar till samma barn tar aldrig slut. Detta är en annan roll än att vara par i ett förhållande. Gällande hund och allergi så är det faktiskt ni som skapar ett problem med barnen och hund. Så detta måste lösas annars blir det nya problem. Det gäller att få detta med gemensamma barn att fungera samtidigt som man skall få ett förhållande att fungera och då gäller det att vara både listig och smidig. Det går inte att säga hur mycket utan man får vända på det. Vad händer med vårt förhållande om vi inte hittar smidiga lösningar och vad får då dessa lösningar kosta.
