"Vi hade många, långa samtal om livet och vad som var viktigt. I de samtalen lärde vi känna varandra utan och innan, och där grundlades det som jag då var övertygad om skulle bli en livslång vänskap", skriver signaturen "Christina".
1 av 2: "Vi hade många, långa samtal om livet och vad som var viktigt. I de samtalen lärde vi känna varandra utan och innan, och där grundlades det som jag då var övertygad om skulle bli en livslång vänskap", skriver signaturen "Christina". Foto: Fotolia
"...plötsligt kändes det som att vara sju år och inse att man varit den enda som inte blivit inbjuden på klasskalaset".
2 av 2: "...plötsligt kändes det som att vara sju år och inse att man varit den enda som inte blivit inbjuden på klasskalaset". Foto: Fotolia

"Vår vänskap visade sig vara ett luftslott"

I "Läsarna berättar: Ur verkliga livet" berättar Christina om en vänskap som plötsligt ställdes på ända. 

Här är hennes historia.

Jag och Nettan lärde känna varandra i första klass. Vi gillade varandra från första stund och för varje år som gick växte sig vänskapen starkare. Vi hade många, långa samtal om livet och vad som var viktigt. I de samtalen lärde vi känna varandra utan och innan, och där grundlades det som jag då var övertygad om skulle bli en livslång vänskap. Nettan var en av de finaste människor jag mött. Rak, ärlig, schyst och med en gedigen syn på människors lika värde.

Vi träffade båda två kärlekarna i våra liv, flyttade till var sin lägenhet inte långt ifrån varandra, fick vårt första barn med några månaders mellanrum och sedan det andra. Under mammaledigheterna umgicks vi dagligen. Inte helt otippat blev jag gudmor åt hennes barn och hon åt mitt. 

Vi var verkligen jättetajta med båda familjerna

Under tiden hade min man sin bästa kompis som han umgicks med väldigt mycket. De hade också lång historia ihop och gått igenom såväl lyckliga som svåra tider tillsammans. Jag trivdes också bra med makens kompis och hans fru, och min man trivdes bra med Nettan och hennes man. Och precis som Nettan och jag var gudföräldrar åt varandras barn var min man och hans kompis också det. Vi var verkligen jättetajta med båda familjerna. 

LÄS OCKSÅ: Christina: ”Jag släppte loss totalt och njöt”

"Vi var så glada för våra vänners skull"

Till en början umgicks vi en familj i taget, men snart introducerade vi dem för varandra och efter det började alla umgås tillsammans. Det var väldigt okomplicerat, vi kom alla från samma typ av uppväxtförhållanden, hade samma värderingar och vi hade jäkligt kul tillsammans. Men under åren vi umgicks som mest gjorde min mans bästa vän en riktig klassresa. Han ärvde ett blomstrande familjeföretag i byggbranschen och fick det plötsligt enormt gott ställt. Ungefär samtidigt sålde min bästis man sitt IT-företag och plötsligt började pengarna flöda även där. Vi var så glada för våra vänners skull, även om vi i det läget befann oss i motsatt situation, då vi båda två valt att skola om oss, samtidigt som vi köpt vårt första hus. 

Vi var hoppfulla över att livet skulle bli bättre

Det blev en tuff tid för oss ekonomiskt och vi vände och vred på kronorna för att få ihop det. Oss gjorde det inte direkt något. Vi var hoppfulla över att livet skulle bli bättre när vi hade pluggat klart och fått jobb. Trots våra olika ekonomiska förutsättningar fortsatte vi att umgås med våra gamla vänner. Enkla, mysiga nöjen som vi hade råd med och som barnen och vi uppskattade - trodde vi. Men efter ett tag fick både jag och min man känslan av att det var något som inte stämde, men vi kunde inte sätta fingret på vad det var. Vi frågade men det viftades bort. Plötsligt började saker som vi bestämt att avbokas, först av den ena, sedan den andra familjen. Det hände vid upprepade tillfällen, och en dag råkade någon försäga sig om en utflykt de gjort tillsammans till Kolmården, när vi egentligen bestämt att vi skulle gå ut i skogen och grilla. Efter det råkade vi få veta att de, den kvällen de avbokat en middag hos oss i stället hade gått ut och käkat. När vi bjöd in tackade de nej eller avbokade och till slut slutade de att bjuda in. Jag kände mig bedragen. Förstod så klart att det handlade om att de ville göra saker som vi inte hade råd att hänga med på, men varför kunde de inte vara ärliga och säga det? 

LÄS OCKSÅ: 6 tecken på att din vän är en riktig energitjuv 

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på i Söndags­magasinet.

Vi vill höra din historia. Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

 

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser

Söndag, Expressen

105 16 STOCKHOLM

 

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser@expressen.se

"Plötsligt kändes det som att vara sju år"

Jag var så fruktansvärt sårad över hur jag blev behandlad. Det var förstås en sorg att inse att jag som person och vår vänskap var alltså inte mer värd än de pengar jag hade i plånboken. Men det värsta var så klart inte att de valde bort oss utan att de ljög. Jag blev förvånad själv över de primitiva känslor jag fick av det. Plötsligt kändes det som att vara sju år och inse att man varit den enda som inte blivit inbjuden på klasskalaset. Bortvald. Ratad. Lurad.

Jag tog upp saken med både min bästis och frun i den andra familjen, och sa att jag förstod att de som hade råd ville unna sig saker, men för mig var det viktigt att kunna lita på mina vänner. Men fast jag gav dem chansen att rätta till allt där och då, så fortsatte de att ljuga och hävdade att jag inbillade mig. Varken jag eller min man kunde tolerera lögnerna, så vi bröt kontakten med dem. Jag antar att det var en lättnad för dem, för ingen av dem bad om ursäkt eller försökte lappa ihop vänskapen. 

I dag kan vi se på sociala medier att de fortfarande umgås mycket och ofta. De bor grannar, i en av de finaste delarna av stan. På bilderna syns champagneflaskor, lyxbilar, vattenskotrar och resor till palmkantade stränder. Jag är verkligen inte avundsjuk på deras liv men kan fortfarande sakna gemenskapen. Nu har många år gått, men fortfarande blir jag ledsen när jag tänker på vänskapen som visade sig vara ett luftslott. Nettans och min vänskap var så speciell och jag är övertygad om att jag aldrig kommer att komma så nära någon igen, och det är en sorg. Min tillit till människor har fått sig en rejäl törn, och jag kommer nog aldrig lita på någon till hundra procent igen. Och jag har lärt mig att pengar förändrar människor. 

Christina

Berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av ToppHälsa + trådlösa hörlurar från adidas. Köp nu!