Som vuxen fick Toni Wincent diagnosen adhd. Nu är hon egenföretagare inom personlig utveckling.
1 av 3: Som vuxen fick Toni Wincent diagnosen adhd. Nu är hon egenföretagare inom personlig utveckling. Foto: Cornelia Nordström
"Meditation och mindfulness har hjälpt mig enormt när jag behöver varva ner", säger Toni.
2 av 3: "Meditation och mindfulness har hjälpt mig enormt när jag behöver varva ner", säger Toni. Foto: Cornelia Nordström
Toni hittar kraft bland annat kraft genom att måla tavlor.
3 av 3: Toni hittar kraft bland annat kraft genom att måla tavlor. Foto: Cornelia Nordström

Toni, 33, fick diagnosen adhd som vuxen

Ångesten har funnits i hela hennes liv, en period ville hon inte ens leva längre. Först vid 25 års ålder fick Toni Wincent, 33, diagnosen adhd och äntligen kunde hon börja förstå sig själv.

– När jag fick min adhd-diagnos blev jag snällare mot mig själv, säger Toni.

Redan på lågstadiet började Toni få svårt att koncentrera sig, särskilt inom ämnen hon tyckte var tråkiga, som till exempel matematik. Men något stöd från lärarna fick hon inte.

– Jag fick ofta spydiga kommentarer om hur jag skrev. Jag kände mig dum och annorlunda, säger hon.

Toni mådde allt sämre och skolgången blev lidande. Under samma period fick hon även se sin mamma bli grovt misshandlad och under flera år levde de med skyddad identitet och flyttade ofta.

Rotlösheten spädde på Tonis ångest och hon började få problem med magen.

– Det kändes som om någon hällt frätande syra i magen och jag kunde sitta på toa i flera timmar och bara gråta. Ibland skrek jag rakt ut. Mamma har berättat att hon kände sig extremt hjälplös då. I dag vet jag att jag hade magkatarr, men då sa man att barn inte kunde ha det, säger Toni.

LÄS OCKSÅ: 14 saker du måste veta om diagnosen adhd

Sökte sig till likasinnade

På högstadiet började Toni att skolka. Hon drack ofta alkohol och festade med likasinnade.

– Jag passade inte in någonstans och jag var så trött på att känna mig utanför. Den enda gemenskapen blev med personer som var, liksom jag, glada utåt och gillade att festa, säger hon.

Den diffusa ångesten har Toni burit med sig så länge hon kan minnas. Känslan av otrygghet och rädsla. En mörk känsla hon avskydde och ville få slut på.

– Jag skar mig själv i armarna för att dämpa ångesten när den var som värst. Jag hade också planer på att åka till stan och köpa tabletter. Men mina skuldkänslor räddade mig alltid, jag ville ju inte att mamma eller min syster skulle hitta mig död, säger hon.

Under sommarlovet mellan åttan och nian bestämde sig Toni för att börja sköta skolan.

– Det var ett val mellan att hoppa av eller göra mitt bästa. För trots allt hade jag alltid någonstans inom mig ett slags glöd, en livsvilja och en förhoppning om att det kanske fanns en chans för mig att börja må bra. Jag slet som ett djur sista året på högstadiet och fick ihop hyfsade betyg, säger hon.

Men när sista året på medielinjen på gymnasiet kom nästa bakslag, då Tonis älskade mormor gick bort.

– Då brast det för mig. För mormor och jag var väldigt nära. Jag ville inte leva längre.

När Toni var 18 år var hon trött på att känna sig utanför. I dag har hon accepterat sig dianos och lärt sig hitta livsstrategier som fungerar. Foto: Cornelia Nordström

LÄS OCKSÅ: Har du vuxen-adhd? Testa dig här!

"Jag var bara en belastning"

Toni var 18 år och det kändes som om livet var slut. Hon var trött på att känna sig utanför och ständigt söka efter sin plats i tillvaron.

– Mitt liv hade varit en enda motgång. Jag var bara en belastning. Allting med mig var bara så fel och jag höll på att bli galen av alla frågor i mitt huvud, berättar hon.

Toni blev sjukskriven och fick anti­depressiva läkemedel. Hon gick i perioder i terapi, men tyckte inte att det gav något.

Efter flera år träffade hon till sist en läkare som frågade om det hade gjorts någon adhd-utredning.

– Min första tanke var att jag absolut inte kunde ha adhd, jag var ju inte hyperaktiv, tvärtom, jag hade alltid varit lugn och stillsam, ända sedan jag föddes, säger hon.

När Toni var 25 år blev hon fick hon en adhd-diagnos. Men det tog lång tid att acceptera den.

– Jag var övertygad om att jag hade blivit feldiagnostiserad. Dessutom hjälpte inte medicinerna alls. Jag fick mängder av biverkningar, ännu mer ångest och fick svårare att koncentrera mig. Efter ett år och några medicinbyten slutade jag helt att ta dem, säger hon.

När Toni till slut accepterade sin diagnos började hon fundera på sitt liv. Trots att hon aldrig varit hyperaktiv fanns det andra egenskaper som hon nu förstod ingick i diagnosen.

– Jag har alltid varit väldigt impulsiv. Till exempel när jag som ung såg filmen "Braveheart" ville jag åka och jobba i Skottland för att de pratade så fint i filmen. Två veckor senare hamnade jag i stället i England för att jobba som au pair. Någon månad senare åkte jag hem igen. Jag ångrar ingenting men beslutet att resa var ju inte direkt genomtänkt, säger Toni och skrattar.

Toni började i gruppterapi tillsammans med andra med adhd-diagnos.

– Vi pratade bland annat om impulskontroll, men jag blev bara irriterad. Jag ville lösa saker själv, och i min egen takt, så jag slutade att gå på mötena. Däremot fortsatte jag att gå hos min kurator. Det var skönt att få prata om allt kaos som ständigt pågick inom mig. Jag kunde säga precis vad som helst, vilket var väldigt skönt eftersom jag ständigt censurerade mig själv bland andra, berättar hon.

LÄS OCKSÅ: Adhd: 10 saker att tänka på om den du lever med är drabbad

Sänkte kraven på sig själv

Genom att acceptera att hon hade adhd blev hon snällare mot sig själv och sänkte även kravet på att försöka pressa in sig själv i en mall skapad av någon annan.

– Jag sätter mig inte lika i ofta i situationer där jag kan misslyckas, som att försöka vara någon som jag inte är, för annars blir jag bara besviken. Jag försöker också att inte påbörja projekt utan att vara säker på att jag kan avsluta dem.

När Toni var runt 30 år började hon lära sig att säga nej, och att lyssna på sig själv och hitta livsstrategier.

– Jag har nu accepterat den jag är och jag vet vad jag klarar av och inte, och lägger upp en vardag som fungerar för mig. Det har tagit tid och det har inte varit enkelt. Jag får kraft av att måla tavlor. Även meditation och mindfulness har hjälpt mig enormt när jag behöver varva ner, berättar Toni.

Hon önskar att hon hade haft lärare som stöttat henne och tycker att det måste finnas alternativ till dem som inte är exakt som alla andra.

– Man måste tillgodose barns olikheter och framför allt ska man jobba med barns och ungdomars självkänsla. Jag tycker att man ska visa barn att alla är perfekta som de är och ge alla det stöd de behöver. Min mamma sa hela tiden att hon älskade mig, vad hade jag gjort utan den kärleken?

I dag föreläser Toni om sin väg genom livet och hon älskar att inspirera.

– Jag hittar styrka i att visa andra att det finns hopp. Då känns det som att inget av det jag har varit med om har varit förgäves. Att hitta vägen till sin egen lycka är det centrala, för du känner dig själv bättre än någon annan. Jag har förstått att kärleken till en själv är en färskvara som behöver uppdateras med jämna mellanrum. Och det gör jag genom att fråga mig själv: Hur mår jag nu? Är jag sann mot mig själv? Vad gör mig lycklig?

LÄS OCKSÅ: Myter och fakta: Vad är orsaken bakom adhd?

Fakta: Toni Wincent

Ålder: 33.

Yrke: Egen företagare inom personlig utveckling.

Familj: Fästman.

Bor i: Orminge i Stockholm.

Hemsida: Toniwincent.se

Rastlöshet ett vanligt tecken

  • Adhd (attention-deficit/hyperactivity disorder) är en funktionsnedsättning som innebär svårigheter att koncentrera sig eller reglera sin aktivitetsnivå och hämma sina impulser. 3-4 procent av den vuxna befolkningen har adhd och diagnosen förekommer ofta tillsammans med andra utvecklingsrelaterade eller psykiatriska tillstånd.
  • Hos äldre barn, ungdomar och vuxna dominerar ouppmärksamhet, planeringssvårigheter och impulsivitet samt rastlöshet och bristande tålamod.
  • Studier har visat att adhd har en starkt ärftlig komponent, men även olika miljömässiga faktorer som låg födelse­vikt, infektioner och alkohol under graviditeten kan ligga bakom.
  • Adhd är dubbelt så vanligt hos pojkar som hos flickor.
  • Den mest vetenskapligt underbyggda behandlingen vid adhd är centralstimulantia eller annan medicinering, i kombination med olika former av psyko­sociala eller beteende­inriktade insatser.

Källa: Hjärnfonden.se

Tonis 5 förändringar efter diagnosen

1. Jag anpassar mitt liv efter det jag klarar i stället för vad jag tror att andra vill.

2. Står upp för mig själv mer. Bara för att jag inte klarar vissa saker betyder det inte att jag är fel.

3. Utnyttjar mina styrkor i stället för att fokusera på det jag inte är bra på.

4. Är mycket mer här och nu (det är något som fortsätter att utvecklas).

5. Ger mig själv tid för återhämtning.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + härlig hudvård för 199 kr. Köp nu!